
Inga ballonger på hennes 65-årsfest
KARLSTAD: Vill starta ett pensionärsuppror
Foto: Lisa Olaison [Förstora]
Foto: Lisa Olaison [Förstora]
Liz-Beth Wendel är arg. Hon är rasande på att den statliga stiftelsen för strategisk forskning kan spendera 138 000 kronor enbart på ballonger till en fest samtidigt som hon sitter och räknar ut att hon får 115 704 kronor i pension, om året. Det blir drygt 9 600 kronor i månaden, före skatt, cirka 7 000 kronor efter.
– Det är under existensminimum och det finns något skamligt över det här att vara fattig som ligger kvar från vår barndom. Att säga att man inte vill följa med på en rolig resa när man egentligen tackar nej därför att man inte har råd. Men jag tycker det är än mer skamligt att man ska ha så lite att leva på efter ett helt yrkesverksamt liv!
Trött och bitter
Liz-Beth Wendel arbetar som kultur- och aktivitetssamordnade inom vården i Karlstad och bor i en liten villa i Molkom. I slutet av september fyller hon 65 år och känner sig både bitter och trött över att hon inte anser sig ha råd att gå i pension.
– Jag började arbeta som 14-åring, jag har fött upp tre arbetsdugliga barn som alla betalar skatt, jag har tagit studielån för att utbilda mig, har drivit eget och varit anställd. Jag har verkligen slitit häcken av mig för att få allt att gå ihop, och jag är inte ensam om det! Jag har pratat med så många i samma situation. Jag tycker hela pensionssystemet är urholkat och det kan jag säga, att det blir inte en enda ballong på min 65-årsfest!
Reagerar mot fonder
Att en del av pensionen placeras i fonder är något Liz-Beth Wendel reagerar väldigt starkt på. Det är en av anledningarna till att breven från pensionsmyndigheten skapar sådan ångest att de förblir oöppnade.
– Jag tror inte det spelar någon som helst roll om jag gör egna val av fonder för det är ändå en statlig vinstdrivande spekulation med mina pengar där jag inte är en av vinnarna. Hur kan det få gå till på det här sättet? Den stora massan får betala ett väldigt högt pris till en liten elit.
Vad kan du göra för att påverka din situation?
– Det kan jag ju inte! Jag kan hoppas på att få jobba till 67 år och få det lite bättre. Vi måste dra i gång ett pensionärsuppror och inte bara sitta på kammaren och fräsa! Vi lever i välfärdssamhället Sverige och om de styrande politikerna lämnar sitt tunnelseende och kommer ut i verkligheten skulle de veta att vi, som är samhällets stöttepelare, har så här dåliga pensioner.

































































