2017-10-03 20:48

2017-10-03 20:48

Högt tempo och många hattbyten i spionfars

KULTUR

Med få skådespelare och mycket enkel rekvisita spelar Värmlandsteatern snart: De 39 stegen.
Pjäsen - en internationell succé - bygger på Alfred Hitchcocks film från 1935.
Och filmen utgick från John Buchans berömda roman med samma titel som pjäsen.
Men Buchan skrev en spionroman, en agentthriller, medan teaterversionen är en fars.

– En pjäs med mycket skruvad komik, säger regissören Staffan Lindström om Värmlandsteaterns uppsättning.

Premiär blir det nu på lördag; därefter följer 20 föreställningar och allt kan ses som den ideella teaterns 30-årsjubileum.

Så lång tid har det gått sedan Värmlandsteatern startade med en version av Shakespeares ”En trettondagsafton”.

Fyra skådespelare agerar i mer än 30 roller. Det blir snabba klädbyten, många hattar och mössor, och inte minst små textmässiga och musikaliska ”hälsningar” till Alfred Hitchcock.

– Han kanske dyker upp hos oss, säger regissören och verkar mystisk.

Smiter till Skottland

Handlingen i pjäsen är denna.

Richard Hannay återvänder till London, han går på music hall, hör ett skott, träffar en kvinna (agent), som tar sin tillflykt till Richards lägenhet.

Där blir hon mördad men inte av Richard.

Ändå är det han som smiter iväg, efterlyses, tar sig till Skottland och...ja, nu börjar Richards verkliga problem:

Han måste stoppa utförseln av brittiska militära hemligheter, ett krig är på väg och otäcka utländska spioner har nästlat sig in i det brittiska imperiet.

Högt tempo

Pjäsen - som är mycket annorlunda (milt uttryckt!) John Buchans roman från 1915 - har spelats i ett 40-tal länder.

Snabbheten, det hårt uppdrivna tempot, komiken, slagfärdigheten gör ”De 39 stegen” till något att skratta åt.

Ändå och i grund och botten finns där en massa mörker: Krigshotet, ett mord, en oskyldig person som jagas.

Boken har filmats tre gånger och blivit teveserie i England.

Utmaningar

Regissören Staffan Lindström erkänner att regiarbetet varit svårt.

– Det gäller att hålla tempot, det gör att det varit många utmaningar, säger han.

Vilket de fyra skådespelarna också tycker: Allt sker mycket snabbt under föreställningen, hattar och mössor byts med raketfart, rollinnehavarna går ut ur och in i roller.

Utom Mikael Olofson, pjäsens hjälte Richard Hannay, som har ”bara” den rollen. Hans kvinnliga motspelerska Johanna Jansson har fyra roller.

Och det är väl ingenting mot det 25-tal olika roller som Christopher Grahn och Gustav Nordensjö får dela på.

Tredje generationen

Sophia Wimmerstedt och Jan Forslund är scenografer, kostymer har designats av Maritha Söderholm, och David Runqvist - tredje generationen Runqvist i Karlstads teaterliv - har ordnat med ljus och ljud.

Mask och perukdesign av Jenny Nordansjö och Rebecca Lindman Dahl.

Och som sagt: 20 föreställningar med början nu på lördag på Tempelriddaren vid Drottninggatan i Karlstad.

Det är där som 30-årsfirande Värmlandsteatern håller till.

– En pjäs med mycket skruvad komik, säger regissören Staffan Lindström om Värmlandsteaterns uppsättning.

Premiär blir det nu på lördag; därefter följer 20 föreställningar och allt kan ses som den ideella teaterns 30-årsjubileum.

Så lång tid har det gått sedan Värmlandsteatern startade med en version av Shakespeares ”En trettondagsafton”.

Fyra skådespelare agerar i mer än 30 roller. Det blir snabba klädbyten, många hattar och mössor, och inte minst små textmässiga och musikaliska ”hälsningar” till Alfred Hitchcock.

– Han kanske dyker upp hos oss, säger regissören och verkar mystisk.

Smiter till Skottland

Handlingen i pjäsen är denna.

Richard Hannay återvänder till London, han går på music hall, hör ett skott, träffar en kvinna (agent), som tar sin tillflykt till Richards lägenhet.

Där blir hon mördad men inte av Richard.

Ändå är det han som smiter iväg, efterlyses, tar sig till Skottland och...ja, nu börjar Richards verkliga problem:

Han måste stoppa utförseln av brittiska militära hemligheter, ett krig är på väg och otäcka utländska spioner har nästlat sig in i det brittiska imperiet.

Högt tempo

Pjäsen - som är mycket annorlunda (milt uttryckt!) John Buchans roman från 1915 - har spelats i ett 40-tal länder.

Snabbheten, det hårt uppdrivna tempot, komiken, slagfärdigheten gör ”De 39 stegen” till något att skratta åt.

Ändå och i grund och botten finns där en massa mörker: Krigshotet, ett mord, en oskyldig person som jagas.

Boken har filmats tre gånger och blivit teveserie i England.

Utmaningar

Regissören Staffan Lindström erkänner att regiarbetet varit svårt.

– Det gäller att hålla tempot, det gör att det varit många utmaningar, säger han.

Vilket de fyra skådespelarna också tycker: Allt sker mycket snabbt under föreställningen, hattar och mössor byts med raketfart, rollinnehavarna går ut ur och in i roller.

Utom Mikael Olofson, pjäsens hjälte Richard Hannay, som har ”bara” den rollen. Hans kvinnliga motspelerska Johanna Jansson har fyra roller.

Och det är väl ingenting mot det 25-tal olika roller som Christopher Grahn och Gustav Nordensjö får dela på.

Tredje generationen

Sophia Wimmerstedt och Jan Forslund är scenografer, kostymer har designats av Maritha Söderholm, och David Runqvist - tredje generationen Runqvist i Karlstads teaterliv - har ordnat med ljus och ljud.

Mask och perukdesign av Jenny Nordansjö och Rebecca Lindman Dahl.

Och som sagt: 20 föreställningar med början nu på lördag på Tempelriddaren vid Drottninggatan i Karlstad.

Det är där som 30-årsfirande Värmlandsteatern håller till.