2016-08-08 18:12

2016-08-08 18:12

Ett stort bekymmer blev till kräftodling

NATUR: Stort bekymmer blev kräftodling

En borrning efter vatten slutade med en hög vattenpelare. Som i slutändan blev en damm och ett hem för flodkräftor.
– Det känns roligt att ha en hotad art i dammen, säger Tommy Lindh.

Ett nytt hus skulle uppföras på gården och bygget hade kommit en bit. Det var dags för att borra efter vatten, men:

– 30 meter ner började det mullra, säger Tommy Lindh.

Upp kom sten, rör och en 20 meter hög vattenpelare.

– Och där stod jag i en nygjord källargrund med vatten upp hit, säger han och måttar vid midjan.

Efter en hel del arbete med det uppståndna vattenbekymret stod så Tommy Lindh inför två val, skicka ut vattnet i diket eller bygga en trädgårdsdamm. Valet var inte svårt.

– Jag har alltid varit intresserad av att förädla naturprodukter.

Skaffade 100 stycken

Han började läsa på om dammskötsel och satte upp ett mål; att kunna ha den rödlistade svenska flodkräftan på tomten.

– När jag var pôjk så fiskade vi flodkräftor här i Gapern. Det var en höjdpunkt när brorsan ringde och sa att vi skulle ut, då sov man inte på hela natten, säger Tommy Lindh.

Efter att vattenprover fått grönt ljus såg han en förutsättning för att ha de små gynnarna i den nyanlagda dammen. Med erforderliga tillstånd från länsstyrelsen och god kontakt med Hushållningssällskapet införskaffades hundra kräftor, 50 honor och 50 hanar, från en uppfödare på Värmlandsnäs. Det är nu sex år sedan.

Hur många har du nu?

– Jag skulle tippa på att det är 300 vuxna och en mängd med småkräftor, men jag har inte stött till med några nya.

Hur mycket arbete är det med kräftorna?

– Inte så mycket nu när de är etablerade, men det är viktigt att fiska upp och sortera ut de stora hanarna om man har en liten damm. För de är kannibaler och kan vara ganska elaka mot varandra.

Hobby – inte mat

I dammen samsas kräftorna med koikarpar och en gräskarp. Den senare ser till så att dammen inte växer igen.

– Jag har inte behövt rensa på ett år, men det är viktigt att ha koll på PH-värdet i vattnet så att det inte blir röta.

Med en kräftdamm ett par meter från köket skulle man kunna tänka sig att många kräftor avslutar sin tid på en tallrik, men icke.

– Vi kokade några förra året, men de blir lite som husdjur, säger han och ler.

– Syftet är också att ha det här som ett intresse och inte att koka dem.

Om någon läsare skulle fastna för samma hobby som Tommy Lindh har han ett par tips.

– Läs på, ta hjälp av de som kan och framför allt, inga amerikanska signalkräftor. De ska man inte sprida och de kan snabbt ta sig ut i vattendrag och smitta ner flodkräftorna och slå ut ett helt bestånd.

Ett nytt hus skulle uppföras på gården och bygget hade kommit en bit. Det var dags för att borra efter vatten, men:

– 30 meter ner började det mullra, säger Tommy Lindh.

Upp kom sten, rör och en 20 meter hög vattenpelare.

– Och där stod jag i en nygjord källargrund med vatten upp hit, säger han och måttar vid midjan.

Efter en hel del arbete med det uppståndna vattenbekymret stod så Tommy Lindh inför två val, skicka ut vattnet i diket eller bygga en trädgårdsdamm. Valet var inte svårt.

– Jag har alltid varit intresserad av att förädla naturprodukter.

Skaffade 100 stycken

Han började läsa på om dammskötsel och satte upp ett mål; att kunna ha den rödlistade svenska flodkräftan på tomten.

– När jag var pôjk så fiskade vi flodkräftor här i Gapern. Det var en höjdpunkt när brorsan ringde och sa att vi skulle ut, då sov man inte på hela natten, säger Tommy Lindh.

Efter att vattenprover fått grönt ljus såg han en förutsättning för att ha de små gynnarna i den nyanlagda dammen. Med erforderliga tillstånd från länsstyrelsen och god kontakt med Hushållningssällskapet införskaffades hundra kräftor, 50 honor och 50 hanar, från en uppfödare på Värmlandsnäs. Det är nu sex år sedan.

Hur många har du nu?

– Jag skulle tippa på att det är 300 vuxna och en mängd med småkräftor, men jag har inte stött till med några nya.

Hur mycket arbete är det med kräftorna?

– Inte så mycket nu när de är etablerade, men det är viktigt att fiska upp och sortera ut de stora hanarna om man har en liten damm. För de är kannibaler och kan vara ganska elaka mot varandra.

Hobby – inte mat

I dammen samsas kräftorna med koikarpar och en gräskarp. Den senare ser till så att dammen inte växer igen.

– Jag har inte behövt rensa på ett år, men det är viktigt att ha koll på PH-värdet i vattnet så att det inte blir röta.

Med en kräftdamm ett par meter från köket skulle man kunna tänka sig att många kräftor avslutar sin tid på en tallrik, men icke.

– Vi kokade några förra året, men de blir lite som husdjur, säger han och ler.

– Syftet är också att ha det här som ett intresse och inte att koka dem.

Om någon läsare skulle fastna för samma hobby som Tommy Lindh har han ett par tips.

– Läs på, ta hjälp av de som kan och framför allt, inga amerikanska signalkräftor. De ska man inte sprida och de kan snabbt ta sig ut i vattendrag och smitta ner flodkräftorna och slå ut ett helt bestånd.