2016-08-03 06:00

2016-08-03 08:30

Gammalt och klädsamt är röda tråden

VÄRMLÄNDSKA PÄRLOR: Nyeds hembygdsgård och dess textilmuseum

Naturskönt och idylliskt. Gärna lugnt och fridfullt. Det är vad som brukar känneteckna en ”pärla”.
Så vi besökte Nyeds hembygdsgård och dess textilsamling.

Vid hembygdsgården ligger flera röda byggnader.

En är bagarstuga, en storstuga. En bär namnet Anna stuga.

– Och där spökar det. När vi var små var vi där och busade och då knackade det, vi höll på att dö!, berättar Marita Hjelm.

Och så finns Dahlgrensgården. Som också har två uthusbyggnader. I en av dessa huserar textilkommittén. Ingrid Olsson är sammankallande för den delen av hembygdsföreningen.

– Här träffas vi på måndagar. Väver, stickar, ja allt vi kan hitta på. Och där borta ligger fikarummet, för fika är viktigt, säger hon och skrattar.

Men det är inte för fikat som NWT besöker hembygdsgården. Här finns nämligen en gedigen samling textilier i olika former och åldrar.

Men varför har det blivit ett litet textilmuseum i Molkom?

– Vi hade en entusiastisk ordförande, Per Eriksson, som brann för hembygden och tyckte att det inte fanns någonstans där vi kunde ha textilier. Och han tyckte att vi skulle ha en rejäl vävstuga.

Valet blev då att göra i ordning ett hus som nu förfogar över en ”enorm samling” kläder, dukar och mattor. Bland annat.

– Folk har under alla år kommit och fyllt på samlingen, säger Ingrid Olsson och tillägger att man aldrig behövt ”jaga” efter kläder.

Lånar ut till skola

Alla kläder som kommer in fotograferas efter hand och läggs in i ett arkiv.

– Det är för att det ska finnas ordentlig dokumentation om dem.

En del kläder finns utställda på gården, och man försöker också visa upp en del genom att anordna mannekänguppvisningar.

– Men det finns svårigheter, för de flesta kläder är så små. Vi är så stora jämfört med för 100 år sedan. Vi skulle behöva hitta små nätta personer.

Lånar ni ut kläder?

– Folkhögskolan brukar låna en del när de ska ha tidstypiska kläder till produktioner.

Bakom glas finns Dalbyvantar. Varje gård hade sitt mönster, och de var man rädda om. Men de har även nått den popkulturella världen.

– Ally McBeal hade på sig såna och ja utbrast ”Det är ju Dalbyvantar!”, säger Ingrid Olsson.

Men åter till kläderna. De kommer från dödsbon, eller från sådana som rensat ur garderoberna.

– De kommer hit med det för att de vill att det ska bevaras i stället för att kastas, säger Maud Mithander, ordförande för hembygdsföreningen.

I en garderob hänger också ett antal folkdräkter, Nyedsdräkter.

– De sys efter kroppen så det finns inga storlekar på dem, säger Maud Mithander och letar upp en passande att ta på när NWT:s fotograf ber om att få ta några bilder.

Tidaforsgarn

Textilmuseet har inga öppettider på det sättet som andra museer har. Utan det är öppet när det finns folk på plats, oftast måndagseftermiddagar. Men det går också att få guidningar. Man förfogar också över ett deponerat bibliotek med böcker och publikationer med textilt innehåll. De är det fritt fram för alla att komma förbi och kika i.

Är det många som kommer hit och tittar på kläder och läser böcker?

– Det kan jag inte påstå, säger Ingrid Olsson och skrattar. Hon tillägger också att man använder en del av de gamla mönster man har när man väver.

I Tidafors, några kilometer bort, fanns förr i tiden en trikåfabrik.

Finns det några saker därifrån i era gömmor?

– Vi har en del garn därifrån som de sålde ut när de lade ner.

Finns det andra lokala kläder som ni fått in?

– För några år sedan hade vi en utställning med textila slöjdalster, och då frågade vi runt om det var någon som hade något att visa upp. Men vi har också sänglinne med brodyr från bygden, säger Ingrid Olsson.

Dansant

Men hembygdsgården rymmer mer än textil. Under sommaren finns här ett sommarcafé. Nästa vecka kommer Ewert Ljusberg. Och under helgerna anordnas dans i välkända Upperudslogen.

– Det är Värmlands bästa dansgolv, säger Maud Mithander med eftertryck.

– Besökare kommer hit med husbilar och husvagnar och ställer upp sig.

Så, om detta är en Värmländsk pärla, varför ska man komma hit?

– Är du stressad ska du köpa dig en kopp kaffe och sätta dig ner och titta ut över detta, säger Maud Mithander och slår ut med armarna:

– Atmosfären här får dig att slappna av.

Vid hembygdsgården ligger flera röda byggnader.

En är bagarstuga, en storstuga. En bär namnet Anna stuga.

– Och där spökar det. När vi var små var vi där och busade och då knackade det, vi höll på att dö!, berättar Marita Hjelm.

Och så finns Dahlgrensgården. Som också har två uthusbyggnader. I en av dessa huserar textilkommittén. Ingrid Olsson är sammankallande för den delen av hembygdsföreningen.

– Här träffas vi på måndagar. Väver, stickar, ja allt vi kan hitta på. Och där borta ligger fikarummet, för fika är viktigt, säger hon och skrattar.

Men det är inte för fikat som NWT besöker hembygdsgården. Här finns nämligen en gedigen samling textilier i olika former och åldrar.

Men varför har det blivit ett litet textilmuseum i Molkom?

– Vi hade en entusiastisk ordförande, Per Eriksson, som brann för hembygden och tyckte att det inte fanns någonstans där vi kunde ha textilier. Och han tyckte att vi skulle ha en rejäl vävstuga.

Valet blev då att göra i ordning ett hus som nu förfogar över en ”enorm samling” kläder, dukar och mattor. Bland annat.

– Folk har under alla år kommit och fyllt på samlingen, säger Ingrid Olsson och tillägger att man aldrig behövt ”jaga” efter kläder.

Lånar ut till skola

Alla kläder som kommer in fotograferas efter hand och läggs in i ett arkiv.

– Det är för att det ska finnas ordentlig dokumentation om dem.

En del kläder finns utställda på gården, och man försöker också visa upp en del genom att anordna mannekänguppvisningar.

– Men det finns svårigheter, för de flesta kläder är så små. Vi är så stora jämfört med för 100 år sedan. Vi skulle behöva hitta små nätta personer.

Lånar ni ut kläder?

– Folkhögskolan brukar låna en del när de ska ha tidstypiska kläder till produktioner.

Bakom glas finns Dalbyvantar. Varje gård hade sitt mönster, och de var man rädda om. Men de har även nått den popkulturella världen.

– Ally McBeal hade på sig såna och ja utbrast ”Det är ju Dalbyvantar!”, säger Ingrid Olsson.

Men åter till kläderna. De kommer från dödsbon, eller från sådana som rensat ur garderoberna.

– De kommer hit med det för att de vill att det ska bevaras i stället för att kastas, säger Maud Mithander, ordförande för hembygdsföreningen.

I en garderob hänger också ett antal folkdräkter, Nyedsdräkter.

– De sys efter kroppen så det finns inga storlekar på dem, säger Maud Mithander och letar upp en passande att ta på när NWT:s fotograf ber om att få ta några bilder.

Tidaforsgarn

Textilmuseet har inga öppettider på det sättet som andra museer har. Utan det är öppet när det finns folk på plats, oftast måndagseftermiddagar. Men det går också att få guidningar. Man förfogar också över ett deponerat bibliotek med böcker och publikationer med textilt innehåll. De är det fritt fram för alla att komma förbi och kika i.

Är det många som kommer hit och tittar på kläder och läser böcker?

– Det kan jag inte påstå, säger Ingrid Olsson och skrattar. Hon tillägger också att man använder en del av de gamla mönster man har när man väver.

I Tidafors, några kilometer bort, fanns förr i tiden en trikåfabrik.

Finns det några saker därifrån i era gömmor?

– Vi har en del garn därifrån som de sålde ut när de lade ner.

Finns det andra lokala kläder som ni fått in?

– För några år sedan hade vi en utställning med textila slöjdalster, och då frågade vi runt om det var någon som hade något att visa upp. Men vi har också sänglinne med brodyr från bygden, säger Ingrid Olsson.

Dansant

Men hembygdsgården rymmer mer än textil. Under sommaren finns här ett sommarcafé. Nästa vecka kommer Ewert Ljusberg. Och under helgerna anordnas dans i välkända Upperudslogen.

– Det är Värmlands bästa dansgolv, säger Maud Mithander med eftertryck.

– Besökare kommer hit med husbilar och husvagnar och ställer upp sig.

Så, om detta är en Värmländsk pärla, varför ska man komma hit?

– Är du stressad ska du köpa dig en kopp kaffe och sätta dig ner och titta ut över detta, säger Maud Mithander och slår ut med armarna:

– Atmosfären här får dig att slappna av.

Textilmuseet

Hembygdsföreningens textilavdelning håller till i Dahlgrensgården, som är en uthuslänga i två våningar. Den skänktes till Hembygdsföreningen 1981, men först elva år senare kunde den invigas som vävstuga och textilutställning. Utställningen innehåller såväl flera äldre textilier som en samling äldre dräkter. Man har också fått ett deponerat bibliotek från Värmlands museum med allehanda böcker och publikationer med textilt innehåll.

Källa: http://hembygd.nyed.se

Läsartips

Väse Hembygdsgård med gamla anor är väl värt ett besök. Väse Hembygdsförening firar sitt 90-årsjubileum och har Hembygdsgårdens Dag på Väse Hembygdsgård vid Väse kyrka söndagen den 7 augusti. Bland annat kommer Ingemar Eliasson att inviga jubileet och medlemmarna i föreningen kommer att bära kläder från forna dagar. / Vänligen Christina Fredriksson, Väse Hembygdsförening

Har du någon pärla du vill dela med dig av?

Tipsa NWT:s redaktion och berätta kort varför just denna plats eller upplevelse förtjänar ett besök.

Skicka mejl till NWT: redaktion@nwt.se, ange ”Pärla” i ämnesnamnet.

Du kan också skriva ett brev. Adressen är: Redaktion, NWT, Box 28, 651 02 Karlstad. Märk kuvertet med ”Pärla”.