2016-06-06 12:46

2016-06-06 13:08

Anne Carlsson är inte bitter

AVSÄTTNING: Reumatikerförbundets förra ordförande är nöjd med vad hon har åstadkommit

I lördags beslutade Reumatikerförbundets stämma att avsätta sin ordförande Anne Carlsson från Karlstad.
– Men jag är inte bitter, säger hon till NWT. Jag vet att jag har gjort ett bra jobb och att jag har mycket kvar att ge.

Det har blåst snålt och kallt kring Anne Carlsson vid ett flertal tillfällen, som vi tidigare har berättat om här i NWT – njugga isvindar som under det senaste halvåret har nått orkanstyrka.

Allting kulminerade inför den gångna helgens förbundsstämma då Anne Carlsson plötsligt portades från att närvara där.

– Jag var fast besluten att åka dit, hade köpt biljetter och allt, men så fick jag ett brev från dåvarande förbundsstyrelsen om att jag inte var välkommen. Och jag är inte den som olovligen bryter mig in nånstans!

Många vänliga ord

Beskedet om hennes avsättning kom redan ett år innan det var dags för ett eventuellt omval. Men 61-åriga Anne Carlsson oroar sig inte nämnvärt för vad som komma skall.

– Nej, många medlemmar har hört av sig med många vänliga ord, och jag har även fått alla möjliga propåer om arbete framöver.

Hon säger att hon känner sig trygg i sig själv, att hon vet vad hon har gjort och vad hon inte har gjort, att avsättningen ingalunda är någonting som knäcker hennes livsglädje och positivism.

– Nu blir det att ägna en del av sommaren åt att staka ut den närmaste framtiden. Jag har ju alltid brunnit för hälso- och sjukvårdsfrågor, det är ju det jag kan och det vill jag gärna fortsätta att arbeta med på något sätt. Gärna i något sammanhang där jag får utlopp för min glädje att driva frågor och föra debatter.

Kvar som medlem

Blicken riktad stint och förtröstansfullt rakt framåt, med andra ord.

– Jag vet att jag har åstadkommit ett bra jobb i Reumatikerförbundet genom årens lopp. Jag har lagt ner hela min själ i det arbetet, och jag tänker stanna kvar som medlem i det förbund som jag fortfarande brinner så starkt för.

Ingen bitterhet?

– Nej, inte det minsta. Jag känner mig tvärtom tacksam för att ha fått vara med om att lägga en solid grund för Reumatikerförbundets framtida verksamhet. Jag vill och hoppas att det ska fortsätta att gå bra för förbundet också efter min tid där, så jag kan bara önska dem lycka till.

Det har blåst snålt och kallt kring Anne Carlsson vid ett flertal tillfällen, som vi tidigare har berättat om här i NWT – njugga isvindar som under det senaste halvåret har nått orkanstyrka.

Allting kulminerade inför den gångna helgens förbundsstämma då Anne Carlsson plötsligt portades från att närvara där.

– Jag var fast besluten att åka dit, hade köpt biljetter och allt, men så fick jag ett brev från dåvarande förbundsstyrelsen om att jag inte var välkommen. Och jag är inte den som olovligen bryter mig in nånstans!

Många vänliga ord

Beskedet om hennes avsättning kom redan ett år innan det var dags för ett eventuellt omval. Men 61-åriga Anne Carlsson oroar sig inte nämnvärt för vad som komma skall.

– Nej, många medlemmar har hört av sig med många vänliga ord, och jag har även fått alla möjliga propåer om arbete framöver.

Hon säger att hon känner sig trygg i sig själv, att hon vet vad hon har gjort och vad hon inte har gjort, att avsättningen ingalunda är någonting som knäcker hennes livsglädje och positivism.

– Nu blir det att ägna en del av sommaren åt att staka ut den närmaste framtiden. Jag har ju alltid brunnit för hälso- och sjukvårdsfrågor, det är ju det jag kan och det vill jag gärna fortsätta att arbeta med på något sätt. Gärna i något sammanhang där jag får utlopp för min glädje att driva frågor och föra debatter.

Kvar som medlem

Blicken riktad stint och förtröstansfullt rakt framåt, med andra ord.

– Jag vet att jag har åstadkommit ett bra jobb i Reumatikerförbundet genom årens lopp. Jag har lagt ner hela min själ i det arbetet, och jag tänker stanna kvar som medlem i det förbund som jag fortfarande brinner så starkt för.

Ingen bitterhet?

– Nej, inte det minsta. Jag känner mig tvärtom tacksam för att ha fått vara med om att lägga en solid grund för Reumatikerförbundets framtida verksamhet. Jag vill och hoppas att det ska fortsätta att gå bra för förbundet också efter min tid där, så jag kan bara önska dem lycka till.