2016-05-07 06:00

2016-05-07 06:00

"Är roligt som sjutton"

GRAVA: Ruds missionshus byggs upp på nytt

– Det är otroligt roligt att få vara med om detta.
Det säger Ulf Sandberg som är en i gänget äldre farbröder som byggt upp ett gammalt missionshus från grunden.

Många missionshus har försvunnit under de senaste åren. En del har förfallit, andra har blivit bostäder. Sedan finns det några som räddats. Ett av dem är Ruds missionshus.

– Det var det sista missionshuset som var i drift i bygden, säger Lennart Ljunggren, ordförande i Grava hembygdsförening, och slår ut med armen mot det röda huset.

Det står inte kvar där det en gång stod. Det är samma breddgrad, men nu står det i Hynboholm, vid hembygdsgården.

– Det passar bra, för en hembygdsgård försöker bevara allt som är gammalt.

Inga kort

När hembygdsföreningen la vantarna på huset, ”mot en symbolisk summa till missionsförsamlingen”, hade det stått utan verksamhet ett tag.

– Tanken är att det ska bli precis som det var när det byggdes, Det finns inga kort på hur det såg ut då, men vi försöker återskapa det så gott vi kan.

”Vi” är i det här fallet ett gäng farbröder där medelåldern knappt understiger 75 år.

– Målaren är 78, säger Ulf Sandberg, som också var en av initiativtagarna till att flytta missionshuset.

Vad betyder att åldern på er är så pass hög?

– Ingenting egentligen. Vi har ingen brådska att få klart detta, utan vi fortsätter så länge vi står på benen, säger Lennart Ljunggren.

Såväl Ulf som Lennart har bott nära missionshuset.

Hur känns det att se det växa fram här?

– För min del känns det väldigt bra, känslan är att det blir gôtt, säger Lennart Ljunggren.

– Jag har det mest som ska var invändigt hemma i stallet och det ska snart hit och det är roligt som sjutton, säger Ulf Sandberg.

Inga olyckor

2010 började man plocka ner huset. Till hjälp hade man före detta stadsarkitekten Erik Andersson som hjälpte till och märkte virket enligt Skansens mall för äldre byggnadsvård.

På hösten 2011 började man lägga grunden till den nya platsen.

– Nu har vi kommit så långt att vi börjat måla invändigt, säger Lennart Ljunggren och tror att man kan ha invigning i augusti.

Vilka svårigheter har ni stött på?

– Tillgången till arbetskraft, säger Lennart.

– Men samtidigt har vi som sagt ingen panik att få upp det.

Har ni råkat ut för några olyckor?

– Nej, vi har klarat oss. Klart någon har slagit sig på tummen, men inget större än så, säger Ulf Sandberg.

Vrider och vänder

Ett annat problem har varit pengarna.

– Det som satsats i det här är framförallt medlemsavgifterna, men vi får vrida och vända på varje krona. Och hade vi inte återanvänt material så tror jag att det hade blivit dubbelt så dyrt, säger Lennart Ljunggren.

Om ni fick erbjudande om att få göra likadant med ett hus till, skulle ni tveka inför det?

– Inte jag, säger Lennart bestämt innan arbetet fortlöper med att få huset klart.

Många missionshus har försvunnit under de senaste åren. En del har förfallit, andra har blivit bostäder. Sedan finns det några som räddats. Ett av dem är Ruds missionshus.

– Det var det sista missionshuset som var i drift i bygden, säger Lennart Ljunggren, ordförande i Grava hembygdsförening, och slår ut med armen mot det röda huset.

Det står inte kvar där det en gång stod. Det är samma breddgrad, men nu står det i Hynboholm, vid hembygdsgården.

– Det passar bra, för en hembygdsgård försöker bevara allt som är gammalt.

Inga kort

När hembygdsföreningen la vantarna på huset, ”mot en symbolisk summa till missionsförsamlingen”, hade det stått utan verksamhet ett tag.

– Tanken är att det ska bli precis som det var när det byggdes, Det finns inga kort på hur det såg ut då, men vi försöker återskapa det så gott vi kan.

”Vi” är i det här fallet ett gäng farbröder där medelåldern knappt understiger 75 år.

– Målaren är 78, säger Ulf Sandberg, som också var en av initiativtagarna till att flytta missionshuset.

Vad betyder att åldern på er är så pass hög?

– Ingenting egentligen. Vi har ingen brådska att få klart detta, utan vi fortsätter så länge vi står på benen, säger Lennart Ljunggren.

Såväl Ulf som Lennart har bott nära missionshuset.

Hur känns det att se det växa fram här?

– För min del känns det väldigt bra, känslan är att det blir gôtt, säger Lennart Ljunggren.

– Jag har det mest som ska var invändigt hemma i stallet och det ska snart hit och det är roligt som sjutton, säger Ulf Sandberg.

Inga olyckor

2010 började man plocka ner huset. Till hjälp hade man före detta stadsarkitekten Erik Andersson som hjälpte till och märkte virket enligt Skansens mall för äldre byggnadsvård.

På hösten 2011 började man lägga grunden till den nya platsen.

– Nu har vi kommit så långt att vi börjat måla invändigt, säger Lennart Ljunggren och tror att man kan ha invigning i augusti.

Vilka svårigheter har ni stött på?

– Tillgången till arbetskraft, säger Lennart.

– Men samtidigt har vi som sagt ingen panik att få upp det.

Har ni råkat ut för några olyckor?

– Nej, vi har klarat oss. Klart någon har slagit sig på tummen, men inget större än så, säger Ulf Sandberg.

Vrider och vänder

Ett annat problem har varit pengarna.

– Det som satsats i det här är framförallt medlemsavgifterna, men vi får vrida och vända på varje krona. Och hade vi inte återanvänt material så tror jag att det hade blivit dubbelt så dyrt, säger Lennart Ljunggren.

Om ni fick erbjudande om att få göra likadant med ett hus till, skulle ni tveka inför det?

– Inte jag, säger Lennart bestämt innan arbetet fortlöper med att få huset klart.

Arbetsstyrkan

Detta är grundstyrkan i återuppbyggnaden av missionshuset:

Lennart Ljunggren

Georg Efraimsson

Kurt Fredriksson

Kjell Johansson

Nils Karlsson

Ingemar Persson

Ulf Sandberg

Kåge Ståhl

Ulf Widén

Thorsten Englund

Källa: