2016-04-12 06:00

2016-04-12 10:04

"De flesta valde att inte ta fajten, just på grund av rädsla"

KARLSTAD: Tidigare anställda om arbetsmiljön på Stuvbutiken

I dag inleds de centrala förhandlingarna om att Stuvbutiken sagt upp kollektivavtalet och vägrar teckna ett nytt. Men det är inte enbart avsaknad av kollektivavtal och låg lön till anställda EU-medborgare som Stuvbutiken kritiseras för.
Flera tidigare anställda målar upp en arbetsplats fylld av hot om avsked, kränkningar och mobbing.

– Jag har bestämt mig angående julklappsutdelningen och du får en vanlig julklapp från Stuvbutiken, men du får inte vara med på bonusutlottningen utifrån de problem vi har haft under året. Det får gå till andra som gjort lite mer. Så du behöver inte komma ikväll. Tack.

Det säger Jonas Wahlberg, delägare och styrelseledamot i Stuvbutiken, på anställde Christians mobilsvar.

Någon vecka senare, sedan Christian sjukskrivits av en specialist i allmän psykiatri på grund av han ”är utsatt för hög grad av stress i sitt arbete och detta förstärks av hur arbetsledningen hanterar situationen”, säger Jonas Wahlberg på Christians mobilsvar:

– Jag bestämmer om du är sjukskriven och får lön eller inte.

***

Christian mår fortfarande dåligt av att tänka på sina nio år på Stuvbutiken.

– Trots att det gått ett antal år blir jag påmind när jag pratar om det. Och när jag närmar mig Willys får jag fortfarande ångest.

Christian är inte ensam. NWT har varit i kontakt med flera tidigare medarbetare på Stuvbutiken och samtliga säger samma sak:

– Det är jobbigt att prata om det.

En tidigare anställd avbryter telefonsamtalet mitt i och konstaterar:

– Det här är alldeles för jobbigt, tyvärr. Jag är också rädd för hur det kan påverka mig i arbetslivet om det kommer fram att jag pratat med er.

***

Christians sambo - även hon anställd under flera år hos Stuvbutiken - berättar om hur hon ramlade från en stege, bröt benet och tvingades gipsa.

– Jag blev sjukskriven i fem veckor. Men de accepterade inte sjukskrivningen och när jag sa att jag inte ens kunde köra bil skickade de en ungrare att hämta mig. Jag hade kryckor som jag tog mig fram på och de satte mig att rita ett badrum, vilket jag aldrig gjort tidigare, men det gick ju inte.

***

Alla NWT har pratat med är dock överens om en sak: så länge man som anställd inte ifrågasätter ledningen, inte begär föräldraledigt eller är sjukskriven så är det en rätt bra arbetsplats.

– Jag trivdes väldigt bra med mina kollegor, säger Christians sambo.

– Men börjar du ställa krav eller ifrågasätta saker och ting, då är du bara ”besvärlig”.

***

Konflikten mellan Christian och Stuvbutiken startade med en ansökan om föräldraledighet i januari 2013.

När sommaren närmade sig fick han dock veta att en föräldraledighet inte var nära förestående. Christian skulle få sparken om han tog ut sin pappaledighet.

– Det var det besked jag fick.

Christian ringde en annan chef, samtalet finns inspelat och bekräftar Christians version.

På frågan om chefen tror att Christian verkligen får sparken, svarar chefen:

– Du vet ju vad Jonas tycker om sådana saker.

Christian får också veta att ”det är en oangelägenhet för arbetsgivaren”, ”det blir lidande för så många andra”, ”du kan inte bara inte dyka upp, det blir en form av arbetsvägran”.

När Christian försöker säga att han ansökte redan i januari och att han har rätt till föräldraledighet svarar chefen:

– Onödigt att dra in facket och såna grejor.

Men facket blev inblandat och en lång konflikt följde. Christian blev nämligen uppsagd, men uppsägningen togs tillbaka och efter många turer nåddes en förlikning.

– Jag fick 250 000 till slut och fick gå på dagen, lämna in nyckeln utan betyg eller referenser. Då kändes det bra, att äntligen få lägga det bakom sig. Men nu ångrar jag att jag inte tog det hela vägen och såg till att de fick en dom mot sig.

***

Christian skrev dagbok under tiden konflikten pågick, här är ett axplock:

Februari 2013:

”Han började hota med att ”göra livet surt för mig”, skulle ”slita mig i stycken”, degradera mig till endast säljare utan ansvar, skulle få det otrevligt att jobba vidare på jobbet, jag var ett hot mot företaget. Tar jag in facket så kan jag gå direkt. Ska göra allt i sin makt för att jag inte ska få ledigt.”

22/2 2013:

”Han (Jonas, reds anm) säger att alla hatar mig, tycker inte om mig. Jag är kass, gör inget, jobbar inte. Han kastar två papper på mig, varningar. Jag vägrar läsa, skriva på dem. Han säger att jag måste skriva på dem på måndag samt ha en bra anledning till varför jag ska få vara kvar. Drar jag in facket så kan jag gå omedelbart.”

2/9 2013:

”Möte Jonas - uppsägning för personliga skäl. Jonas börjar hätskt. Frågar om jag vet vad tystnadsplikt är. Kastar pappret på mig och säger jag vill inte ha dig kvar här, du ska bort.”

***

Christian beskriver hur allt eskalerade i takt med att den fackliga konflikten växte. Han degraderades till lagret, chefer slutade att hälsa och så var det där med att han inte fick komma på julfesten.

– Fast innan det hade de ju redan dragit in vår personalrabatt, vi skulle betala ordinarie pris, påminner Christians sambo.

Christian gick länge hos en kurator och pratade om det som hänt, i dag mår han mycket bättre och trivs bra hos sin arbetsgivare. Men ärren sitter djupt. Han beskriver sig som ”strykrädd”:

– Jag har en enorm respekt för chefer, är rädd för att göra fel.

Varför väljer ni att berätta nu?

– Det är ju ingen som har vågat tidigare, inte ens nu efter att många har slutat, säger Christian.

***

Flera anställda rapporterar om orimlig arbetstid.

– Jag jobbade tolv dagar i sträck, var ledig två. Jag var ledig ungefär fyra dagar i månaden. Så höll jag på i två år, berättar en anställd.

Andra beskriver schemaupplägget på exakt samma sätt. Övertidsersättning utgick aldrig, ibland saknades ersättning för arbete på obekväma tider.

– De flesta valde att inte ta fajten, just på grund av rädsla. Man struntade helt enkelt i, och det här vet jag fortfarande pågår, att ta ut pappaledighet eller bråka om arbetstider - för att slippa bli illa omtyckt av cheferna.

***

Personalomsättningen var mycket hög, berättar flera tidigare anställda.

– En gång räknade jag och en kollega och insåg att det handlade om ungefär 100 personer på de åtta år jag var där.

En före detta anställd beskriver hur det framfördes ”förtäckta hot och kollektiva bestraffningar” mot personalen.

– När de fick veta att en anställd hade sett till att facket blev indraget, drog de in bonusarna för hela personalen. Kuverten var klara och allt. Detta har jag till och med hört av cheferna. De sa att de inte vill ge pengar till någon som ”satt käppar i hjulen” för dem.

– Vi väntade på bonusen i ett halvår.

***

En person berättar om hur Jonas Wahlberg var vd och skyddsombud på samma gång, hur avdelningschefer aldrig fick betalt för det extra ansvaret utan fick nöja sig med ”titeln på papperet”. Flera berättar om hur anställda gick från en högre befattning, men efter kontroverser med ledningen helt plötsligt fick sortera skruvar eller skura toaletter.

– Jag har bestämt mig angående julklappsutdelningen och du får en vanlig julklapp från Stuvbutiken, men du får inte vara med på bonusutlottningen utifrån de problem vi har haft under året. Det får gå till andra som gjort lite mer. Så du behöver inte komma ikväll. Tack.

Det säger Jonas Wahlberg, delägare och styrelseledamot i Stuvbutiken, på anställde Christians mobilsvar.

Någon vecka senare, sedan Christian sjukskrivits av en specialist i allmän psykiatri på grund av han ”är utsatt för hög grad av stress i sitt arbete och detta förstärks av hur arbetsledningen hanterar situationen”, säger Jonas Wahlberg på Christians mobilsvar:

– Jag bestämmer om du är sjukskriven och får lön eller inte.

***

Christian mår fortfarande dåligt av att tänka på sina nio år på Stuvbutiken.

– Trots att det gått ett antal år blir jag påmind när jag pratar om det. Och när jag närmar mig Willys får jag fortfarande ångest.

Christian är inte ensam. NWT har varit i kontakt med flera tidigare medarbetare på Stuvbutiken och samtliga säger samma sak:

– Det är jobbigt att prata om det.

En tidigare anställd avbryter telefonsamtalet mitt i och konstaterar:

– Det här är alldeles för jobbigt, tyvärr. Jag är också rädd för hur det kan påverka mig i arbetslivet om det kommer fram att jag pratat med er.

***

Christians sambo - även hon anställd under flera år hos Stuvbutiken - berättar om hur hon ramlade från en stege, bröt benet och tvingades gipsa.

– Jag blev sjukskriven i fem veckor. Men de accepterade inte sjukskrivningen och när jag sa att jag inte ens kunde köra bil skickade de en ungrare att hämta mig. Jag hade kryckor som jag tog mig fram på och de satte mig att rita ett badrum, vilket jag aldrig gjort tidigare, men det gick ju inte.

***

Alla NWT har pratat med är dock överens om en sak: så länge man som anställd inte ifrågasätter ledningen, inte begär föräldraledigt eller är sjukskriven så är det en rätt bra arbetsplats.

– Jag trivdes väldigt bra med mina kollegor, säger Christians sambo.

– Men börjar du ställa krav eller ifrågasätta saker och ting, då är du bara ”besvärlig”.

***

Konflikten mellan Christian och Stuvbutiken startade med en ansökan om föräldraledighet i januari 2013.

När sommaren närmade sig fick han dock veta att en föräldraledighet inte var nära förestående. Christian skulle få sparken om han tog ut sin pappaledighet.

– Det var det besked jag fick.

Christian ringde en annan chef, samtalet finns inspelat och bekräftar Christians version.

På frågan om chefen tror att Christian verkligen får sparken, svarar chefen:

– Du vet ju vad Jonas tycker om sådana saker.

Christian får också veta att ”det är en oangelägenhet för arbetsgivaren”, ”det blir lidande för så många andra”, ”du kan inte bara inte dyka upp, det blir en form av arbetsvägran”.

När Christian försöker säga att han ansökte redan i januari och att han har rätt till föräldraledighet svarar chefen:

– Onödigt att dra in facket och såna grejor.

Men facket blev inblandat och en lång konflikt följde. Christian blev nämligen uppsagd, men uppsägningen togs tillbaka och efter många turer nåddes en förlikning.

– Jag fick 250 000 till slut och fick gå på dagen, lämna in nyckeln utan betyg eller referenser. Då kändes det bra, att äntligen få lägga det bakom sig. Men nu ångrar jag att jag inte tog det hela vägen och såg till att de fick en dom mot sig.

***

Christian skrev dagbok under tiden konflikten pågick, här är ett axplock:

Februari 2013:

”Han började hota med att ”göra livet surt för mig”, skulle ”slita mig i stycken”, degradera mig till endast säljare utan ansvar, skulle få det otrevligt att jobba vidare på jobbet, jag var ett hot mot företaget. Tar jag in facket så kan jag gå direkt. Ska göra allt i sin makt för att jag inte ska få ledigt.”

22/2 2013:

”Han (Jonas, reds anm) säger att alla hatar mig, tycker inte om mig. Jag är kass, gör inget, jobbar inte. Han kastar två papper på mig, varningar. Jag vägrar läsa, skriva på dem. Han säger att jag måste skriva på dem på måndag samt ha en bra anledning till varför jag ska få vara kvar. Drar jag in facket så kan jag gå omedelbart.”

2/9 2013:

”Möte Jonas - uppsägning för personliga skäl. Jonas börjar hätskt. Frågar om jag vet vad tystnadsplikt är. Kastar pappret på mig och säger jag vill inte ha dig kvar här, du ska bort.”

***

Christian beskriver hur allt eskalerade i takt med att den fackliga konflikten växte. Han degraderades till lagret, chefer slutade att hälsa och så var det där med att han inte fick komma på julfesten.

– Fast innan det hade de ju redan dragit in vår personalrabatt, vi skulle betala ordinarie pris, påminner Christians sambo.

Christian gick länge hos en kurator och pratade om det som hänt, i dag mår han mycket bättre och trivs bra hos sin arbetsgivare. Men ärren sitter djupt. Han beskriver sig som ”strykrädd”:

– Jag har en enorm respekt för chefer, är rädd för att göra fel.

Varför väljer ni att berätta nu?

– Det är ju ingen som har vågat tidigare, inte ens nu efter att många har slutat, säger Christian.

***

Flera anställda rapporterar om orimlig arbetstid.

– Jag jobbade tolv dagar i sträck, var ledig två. Jag var ledig ungefär fyra dagar i månaden. Så höll jag på i två år, berättar en anställd.

Andra beskriver schemaupplägget på exakt samma sätt. Övertidsersättning utgick aldrig, ibland saknades ersättning för arbete på obekväma tider.

– De flesta valde att inte ta fajten, just på grund av rädsla. Man struntade helt enkelt i, och det här vet jag fortfarande pågår, att ta ut pappaledighet eller bråka om arbetstider - för att slippa bli illa omtyckt av cheferna.

***

Personalomsättningen var mycket hög, berättar flera tidigare anställda.

– En gång räknade jag och en kollega och insåg att det handlade om ungefär 100 personer på de åtta år jag var där.

En före detta anställd beskriver hur det framfördes ”förtäckta hot och kollektiva bestraffningar” mot personalen.

– När de fick veta att en anställd hade sett till att facket blev indraget, drog de in bonusarna för hela personalen. Kuverten var klara och allt. Detta har jag till och med hört av cheferna. De sa att de inte vill ge pengar till någon som ”satt käppar i hjulen” för dem.

– Vi väntade på bonusen i ett halvår.

***

En person berättar om hur Jonas Wahlberg var vd och skyddsombud på samma gång, hur avdelningschefer aldrig fick betalt för det extra ansvaret utan fick nöja sig med ”titeln på papperet”. Flera berättar om hur anställda gick från en högre befattning, men efter kontroverser med ledningen helt plötsligt fick sortera skruvar eller skura toaletter.