2016-04-10 17:10

2016-04-10 17:29

NWT:s reporter vittne till olyckan

KARLSTAD:

NWT:s reporter Håkan Gynnå blev vittne till tågolyckan på Karlstad C. Här är hans egen berättelse.

Klockan var kanske 14.49 i lördags eftermiddag. Jag hade just avslutat ett uppdrag på Expositionshuset intill Stadsträdgården i Karlstad. Jag och fotografen Mikael Lindblom hade träffat 13 ungdomar som deltog i den första av två utbildningsdagar i regi av organisationen Unga Aktiesparare. Den artikeln kan du läsa längre fram i veckan.

Jag satte mig på cykeln på Trädgårdsgatan för att ta mig tillbaka till NWT:s redaktion. Då såg jag på höger sida ett långt tågsätt som backades in på ett av spåren vid Karlstad C. Jag förstod att det måste vara ett veterantåg eftersom vagnar och lok hade SJ:s gamla roströda färg. Jag tyckte också att det gick litet väl fort.

Sedan försvann tåget ur sikte bakom det gamla styckegodsmagasinet. Men i stället hörde jag ett kraftigt brakande ljud. Jag minns att jag tänkte att det var för högt för att bara handla om att tåget stannat sedan det kört emot stoppbocken.

Surrealistiskt

Jag fortsatte framåt och fick se en syn som mest liknande en surrealistisk tavla. På andra sidan bangården stod en järnvägsvagn och pekade snett upp mot himlen. Vagnen hängde på en stoppbock av betong och hade knäckt en elstolpe av stål. Stopp hade det blivit bara ett par meter från Pressbyråns vägg.

Jag ringde fotografen Mikael Lindblom och berättade att det hade inträffat en tågolycka. Han blev förste fotograf på plats och det är hans bilder du kan se på NWT:s första sida och på sidan 6.

Jag cyklade genom Vikentunneln och klev av vid stationshuset. På nära håll kunde jag se den klättrande vagnen men också Pressbyråns chockade expediter som just kommit ut för att ta reda vad som hade hänt.

Tyst och stilla

Ibland kan man läsa om hur tyst och stilla det kan vara på en olycksplats alldeles efter olyckan - innan räddningspersonal kommit fram.

Så var det på perrongen. Efter ett par minuter började de anställda på tåget komma ut. Många av dem hade kastats omkull och fått delar av inredningen över sig. Någon höll sig om en ond armbåge. Alla var chockade när de såg förödelsen.

Då dundrar dessutom ett långt och tomt timmertåg förbi på spåret närmast olycksspåret. På Trafikverkets trafikledning i Hallsberg hade man då fortfarande ingen aning om att det hade inträffat en olycka alldeles intill.

Sirener

Så småningom fylldes luften av sirener från utryckningsfordon. Räddningstjänstens bilar, ambulanser och polisbilar kom dit.

Först vill den tunt klädda ombordpersonalen gå ombord igen för att hämta sina ytterkläder. Men det fick de inte förrän man visste att strömmen var bruten – av säkerhetsskäl.

Och mycket systematiskt drog hela räddningsaktionen i gång. Den urspårade vagnen spärrades av eftersom man var rädd för att den kunde välta.

Och sedan arbetat med att få fram bussar för de 90 passagerare som nu inte längre kunde ta tåget tillbaka till Stockholm. Och ännu fler bussar som ersättning för de reguljära tåg som inte kunde ta sig fram till Karlstad C – också det av säkerhetsskäl.

Klockan var kanske 14.49 i lördags eftermiddag. Jag hade just avslutat ett uppdrag på Expositionshuset intill Stadsträdgården i Karlstad. Jag och fotografen Mikael Lindblom hade träffat 13 ungdomar som deltog i den första av två utbildningsdagar i regi av organisationen Unga Aktiesparare. Den artikeln kan du läsa längre fram i veckan.

Jag satte mig på cykeln på Trädgårdsgatan för att ta mig tillbaka till NWT:s redaktion. Då såg jag på höger sida ett långt tågsätt som backades in på ett av spåren vid Karlstad C. Jag förstod att det måste vara ett veterantåg eftersom vagnar och lok hade SJ:s gamla roströda färg. Jag tyckte också att det gick litet väl fort.

Sedan försvann tåget ur sikte bakom det gamla styckegodsmagasinet. Men i stället hörde jag ett kraftigt brakande ljud. Jag minns att jag tänkte att det var för högt för att bara handla om att tåget stannat sedan det kört emot stoppbocken.

Surrealistiskt

Jag fortsatte framåt och fick se en syn som mest liknande en surrealistisk tavla. På andra sidan bangården stod en järnvägsvagn och pekade snett upp mot himlen. Vagnen hängde på en stoppbock av betong och hade knäckt en elstolpe av stål. Stopp hade det blivit bara ett par meter från Pressbyråns vägg.

Jag ringde fotografen Mikael Lindblom och berättade att det hade inträffat en tågolycka. Han blev förste fotograf på plats och det är hans bilder du kan se på NWT:s första sida och på sidan 6.

Jag cyklade genom Vikentunneln och klev av vid stationshuset. På nära håll kunde jag se den klättrande vagnen men också Pressbyråns chockade expediter som just kommit ut för att ta reda vad som hade hänt.

Tyst och stilla

Ibland kan man läsa om hur tyst och stilla det kan vara på en olycksplats alldeles efter olyckan - innan räddningspersonal kommit fram.

Så var det på perrongen. Efter ett par minuter började de anställda på tåget komma ut. Många av dem hade kastats omkull och fått delar av inredningen över sig. Någon höll sig om en ond armbåge. Alla var chockade när de såg förödelsen.

Då dundrar dessutom ett långt och tomt timmertåg förbi på spåret närmast olycksspåret. På Trafikverkets trafikledning i Hallsberg hade man då fortfarande ingen aning om att det hade inträffat en olycka alldeles intill.

Sirener

Så småningom fylldes luften av sirener från utryckningsfordon. Räddningstjänstens bilar, ambulanser och polisbilar kom dit.

Först vill den tunt klädda ombordpersonalen gå ombord igen för att hämta sina ytterkläder. Men det fick de inte förrän man visste att strömmen var bruten – av säkerhetsskäl.

Och mycket systematiskt drog hela räddningsaktionen i gång. Den urspårade vagnen spärrades av eftersom man var rädd för att den kunde välta.

Och sedan arbetat med att få fram bussar för de 90 passagerare som nu inte längre kunde ta tåget tillbaka till Stockholm. Och ännu fler bussar som ersättning för de reguljära tåg som inte kunde ta sig fram till Karlstad C – också det av säkerhetsskäl.