2016-02-10 06:00

2016-02-10 09:39

"Internet är som ett enormt livsforum"

VÄNLIGA VECKAN: Ungdomar diskuterar vänlighet på stan och på nätet

De är 17 år och har vuxit upp med nätet. Hur ser de på vänlighet i vardagen och i sociala medier? Och varför tycker de att svenskar är färglösa och mesiga?

I den verkliga vardagen, eller IRL (in real life) ett låneslangord som ofta används, har de ungdomar NWT träffat lätt att hitta exempel på vänlighet. Men när vi kommer in på nätet och tonen i kommentarsfält förändras bilden av hur man beter sig mot varandra.

De fyra klasskamraterna Emma Reuter Luthander, Johanna Laitinen, Simone Bloom och Rebecca Sundström går programmet Affärer och juridik på Klara gymnasium i Karlstad gör ofta vänliga handlingar utan att tänka på det.

– Små saker kan bli stora saker för någon annan. Man kan le mot någons som ser deppig ut och få ett leende tillbaka. Att låta äldre gå på bussen före och att resa sig för en äldre så den får sitta. Och släppa före någon i kön i mataffären när man själv ska handla mycket och någon kommer med bara ett tuggummipaket. Då får man det tillbaka någon annan gång sen, säger Rebecca Sundström.

– Omtanke är vad det handlar om. Och mycket respekt, säger Johanna Laitinen.

– Och rent allmänt att acceptera andra som de är och låta dem vara så utan att ifrågasätta, säger Emma Reuter Luthander.

– Att fråga hur någon mår och faktiskt bry sig om svaret. Att se andra människor, tycker jag är viktigt. Man har ett ansvar själv att stå upp för att alla ska ha lika värde, säger Simone Bloom.

Hur känns det i kroppen när ni gör snälla saker?

– Man mår bra själv. Blir förvånad och lycklig och det går som en rush igenom kroppen, säger Johanna Laitinen.

– Det blir mindre seriöst och mindre läskigt att gå in i ett rum fullt med folk om man kan säga hej och le och få det tillbaka, säger Rebecca Sundström.

Nätet är en del av deras vardag med chattar, inlägg och kommentarer i sociala medier, you tube-klipp och egna intressesidor.

Hur upplever ni att vänligheten är där?

– Det beror på var, men jag har kommenterat i någon djurrättsgrej och man har ju hört hur folk kan skriva men det var ännu värre! Det var väldigt brutalt. Jag tror inte folk tänker på att det sitter någon på andra sidan när de gör allt för att trycka ner en persons åsikt. Det är rent av mobbning, säger Rebecca Sundström.

– Vi är varelser som söker gemenskap och det har inte alltid någon betydelse var den kommer ifrån. Det är mycket att man går ihop i grupper, säger Simone Bloom.

– Jag tror det är svårt att få ett helt hatfritt internet, så man får lära sig att hantera det. Därför är det bra med de nya åldersgränserna för det är svårt för ett barn att kunna göra det, säger Johanna Laitinen.

– Det finns mycket avundsjuka, skvaller och tro inte att du är något. Det skulle vara bättre om vi kunde lyfta varandra i stället, säger Emma Reuter Luthander.

– Internet är som ett enormt livsforum där man kan finna den gemenskapen man behöver just nu. De finns alltid någon någonstans i världen som gått igenom samma sak och kan tipsa, säger Simone Bloom.

Vad utmärker de vänliga människor ni känner?

– Min farmor är min förebild. Hon har hittat balansen mellan respekten för sig själv och godheten mot andra som funkar. De som klarar det finns, men de är inte många, säger Simone Bloom och de övriga håller med.

Hur är vi på att ta emot vänlighet?

– I Sverige är vi väldigt dåliga på det. Vi slår ifrån oss komplimanger, det är väl det där jante, att nej inte ska väl jag. Vi vill inte vara i vägen utan vara snälla, gulliga, färglösa och lagom, resonerar de.

– Det är som att vi letar efter andra att ta efter för att vara lika i stället för att försöka hitts oss själva. Jättekonstigt. Människor borde vara lite enklare och inte ta saker så allvarligt, då skulle det bli lite lättare, avslutar de.

I den verkliga vardagen, eller IRL (in real life) ett låneslangord som ofta används, har de ungdomar NWT träffat lätt att hitta exempel på vänlighet. Men när vi kommer in på nätet och tonen i kommentarsfält förändras bilden av hur man beter sig mot varandra.

De fyra klasskamraterna Emma Reuter Luthander, Johanna Laitinen, Simone Bloom och Rebecca Sundström går programmet Affärer och juridik på Klara gymnasium i Karlstad gör ofta vänliga handlingar utan att tänka på det.

– Små saker kan bli stora saker för någon annan. Man kan le mot någons som ser deppig ut och få ett leende tillbaka. Att låta äldre gå på bussen före och att resa sig för en äldre så den får sitta. Och släppa före någon i kön i mataffären när man själv ska handla mycket och någon kommer med bara ett tuggummipaket. Då får man det tillbaka någon annan gång sen, säger Rebecca Sundström.

– Omtanke är vad det handlar om. Och mycket respekt, säger Johanna Laitinen.

– Och rent allmänt att acceptera andra som de är och låta dem vara så utan att ifrågasätta, säger Emma Reuter Luthander.

– Att fråga hur någon mår och faktiskt bry sig om svaret. Att se andra människor, tycker jag är viktigt. Man har ett ansvar själv att stå upp för att alla ska ha lika värde, säger Simone Bloom.

Hur känns det i kroppen när ni gör snälla saker?

– Man mår bra själv. Blir förvånad och lycklig och det går som en rush igenom kroppen, säger Johanna Laitinen.

– Det blir mindre seriöst och mindre läskigt att gå in i ett rum fullt med folk om man kan säga hej och le och få det tillbaka, säger Rebecca Sundström.

Nätet är en del av deras vardag med chattar, inlägg och kommentarer i sociala medier, you tube-klipp och egna intressesidor.

Hur upplever ni att vänligheten är där?

– Det beror på var, men jag har kommenterat i någon djurrättsgrej och man har ju hört hur folk kan skriva men det var ännu värre! Det var väldigt brutalt. Jag tror inte folk tänker på att det sitter någon på andra sidan när de gör allt för att trycka ner en persons åsikt. Det är rent av mobbning, säger Rebecca Sundström.

– Vi är varelser som söker gemenskap och det har inte alltid någon betydelse var den kommer ifrån. Det är mycket att man går ihop i grupper, säger Simone Bloom.

– Jag tror det är svårt att få ett helt hatfritt internet, så man får lära sig att hantera det. Därför är det bra med de nya åldersgränserna för det är svårt för ett barn att kunna göra det, säger Johanna Laitinen.

– Det finns mycket avundsjuka, skvaller och tro inte att du är något. Det skulle vara bättre om vi kunde lyfta varandra i stället, säger Emma Reuter Luthander.

– Internet är som ett enormt livsforum där man kan finna den gemenskapen man behöver just nu. De finns alltid någon någonstans i världen som gått igenom samma sak och kan tipsa, säger Simone Bloom.

Vad utmärker de vänliga människor ni känner?

– Min farmor är min förebild. Hon har hittat balansen mellan respekten för sig själv och godheten mot andra som funkar. De som klarar det finns, men de är inte många, säger Simone Bloom och de övriga håller med.

Hur är vi på att ta emot vänlighet?

– I Sverige är vi väldigt dåliga på det. Vi slår ifrån oss komplimanger, det är väl det där jante, att nej inte ska väl jag. Vi vill inte vara i vägen utan vara snälla, gulliga, färglösa och lagom, resonerar de.

– Det är som att vi letar efter andra att ta efter för att vara lika i stället för att försöka hitts oss själva. Jättekonstigt. Människor borde vara lite enklare och inte ta saker så allvarligt, då skulle det bli lite lättare, avslutar de.