2016-01-07 18:00

2016-01-08 13:16

Sätt stopp för fyllverkeriet!

KRÖNIKA: PER MÅRTENSSON

Hus som brinner ner. Djur som skräms och skräms till döds. Skadade barn och vuxna.

Inte sällan vacklar även festglada mammor och pappor ut i nyårsnatten, fullastade med fyrverkeripjäser, och som bortblåst är curlinginstinkten och omdömet. Jag har sett det med egna ögon.

Nu får det vara nog! Stoppa fyllverkeriet.

Jag undrar vilken politiker som först tar tag i eländet och motionerar om att fyrverkeriplågan totalförbjuds? Barn måste ha hjälm när de cyklar men folk tillåts att avfyra raketer i kolmörkret när de är som allra mest berusade, med fatala konsekvenser. Den nedbrunna Götetorpsskolan på Hammarö är senaste exemplet liksom de stackars kossorna i Ånge som skenade iväg och bröt benen under artillerielden. Fyrverkeri misstänks också ligga bakom storbranden i Arvika.

Det här är ofattbart.

 

En majoritet av svenska folket älskar våra hundar, katter, kossor, hästar och alla andra husdjur. Vi är alla emot djurplågeri - utom på nyår och påsk. Då är det festligt. Djurplågeri är straffbelagt i Sverige enligt 16 kapitlet 13 paragrafen i brottsbalken: ”Om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet otillbörligen utsätter djur för lidande...” Påföljden är böter eller fängelse i högst två år. Men på nyår och påsk är det fritt fram, även för Karlstads kommun, att skrämma slag på både vilda och tama varelser.

Jag vet vad jag talar om. Vår treåriga portugisiska vattenhund Millie är bara en av många fyrbenta vänner som skräms från vettet. Det började med att några tonåriga jubelidioter kastade en smällare i hasorna på henne när hon var liten valp. Nu darrar Millie av skräck redan efter första nyårs- och påsksmällen.

Vi lyckades dämpa ångesten en aning den här gången genom att spela hög musik. Men att rasta vår nödiga vovve var otänkbart förrän under mycket sena nattimmar.

 

Millies kompis Basso, en bastant Bouvier des Flandres som väger in på dryga 40 pannor, fick ligga gömd under en filt nästan en timme när nyårssmällarna kreverade vid tolvslaget.

FBK-tränaren Tommy Samuelsson berättade för mig nyligen att han tvingades ta hissen ner i källaren med den ena av sina hundar på nyårskvällarna, och stanna där i flera timmar, under hans tid i Wien.

Exemplen är otaliga. Ska vi djurägare behöva fly ut till ödemarken, alternativt köpa receptbelagda lugnande medel, för att undvika djurplågeriet?

Vi tvåbenta riskerar liv och lem i stället. Som den tolvårige pojken i Skåne som fick benet sprängt i slamsor för ett par år sedan.

Jag kan även tänka mig att nyanlända flyktingar, med skottsalvor och dånande kanoner fortfarande ringande i öronen, kan må riktigt dåligt de också.

 

Jag vet att det finns regler för var man får ägna sig åt det här vanvettet. Men naturligtvis följs de inte. Ingen kontrollerar ju att reglerna efterlevs.

Så kära riksdagsmän och kvinnor: den som först får igenom ett stopp för eländet ska få en välförtjänt tårta av mig och Millie. Ni får gärna komma från Värmland. Jag är övertygad om att ni vinner massor av politiska poäng på kuppen!

Och ni som mot förmodan blir sura: det är väl mycket vettigare att skänka pengarna till behövande än att spränga dem i luften?

Inte sällan vacklar även festglada mammor och pappor ut i nyårsnatten, fullastade med fyrverkeripjäser, och som bortblåst är curlinginstinkten och omdömet. Jag har sett det med egna ögon.

Nu får det vara nog! Stoppa fyllverkeriet.

Jag undrar vilken politiker som först tar tag i eländet och motionerar om att fyrverkeriplågan totalförbjuds? Barn måste ha hjälm när de cyklar men folk tillåts att avfyra raketer i kolmörkret när de är som allra mest berusade, med fatala konsekvenser. Den nedbrunna Götetorpsskolan på Hammarö är senaste exemplet liksom de stackars kossorna i Ånge som skenade iväg och bröt benen under artillerielden. Fyrverkeri misstänks också ligga bakom storbranden i Arvika.

Det här är ofattbart.

 

En majoritet av svenska folket älskar våra hundar, katter, kossor, hästar och alla andra husdjur. Vi är alla emot djurplågeri - utom på nyår och påsk. Då är det festligt. Djurplågeri är straffbelagt i Sverige enligt 16 kapitlet 13 paragrafen i brottsbalken: ”Om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet otillbörligen utsätter djur för lidande...” Påföljden är böter eller fängelse i högst två år. Men på nyår och påsk är det fritt fram, även för Karlstads kommun, att skrämma slag på både vilda och tama varelser.

Jag vet vad jag talar om. Vår treåriga portugisiska vattenhund Millie är bara en av många fyrbenta vänner som skräms från vettet. Det började med att några tonåriga jubelidioter kastade en smällare i hasorna på henne när hon var liten valp. Nu darrar Millie av skräck redan efter första nyårs- och påsksmällen.

Vi lyckades dämpa ångesten en aning den här gången genom att spela hög musik. Men att rasta vår nödiga vovve var otänkbart förrän under mycket sena nattimmar.

 

Millies kompis Basso, en bastant Bouvier des Flandres som väger in på dryga 40 pannor, fick ligga gömd under en filt nästan en timme när nyårssmällarna kreverade vid tolvslaget.

FBK-tränaren Tommy Samuelsson berättade för mig nyligen att han tvingades ta hissen ner i källaren med den ena av sina hundar på nyårskvällarna, och stanna där i flera timmar, under hans tid i Wien.

Exemplen är otaliga. Ska vi djurägare behöva fly ut till ödemarken, alternativt köpa receptbelagda lugnande medel, för att undvika djurplågeriet?

Vi tvåbenta riskerar liv och lem i stället. Som den tolvårige pojken i Skåne som fick benet sprängt i slamsor för ett par år sedan.

Jag kan även tänka mig att nyanlända flyktingar, med skottsalvor och dånande kanoner fortfarande ringande i öronen, kan må riktigt dåligt de också.

 

Jag vet att det finns regler för var man får ägna sig åt det här vanvettet. Men naturligtvis följs de inte. Ingen kontrollerar ju att reglerna efterlevs.

Så kära riksdagsmän och kvinnor: den som först får igenom ett stopp för eländet ska få en välförtjänt tårta av mig och Millie. Ni får gärna komma från Värmland. Jag är övertygad om att ni vinner massor av politiska poäng på kuppen!

Och ni som mot förmodan blir sura: det är väl mycket vettigare att skänka pengarna till behövande än att spränga dem i luften?