2015-11-13 06:00

2015-11-13 06:00

Migranter utsatta på ny camping

KARLSTAD: "Kommunen lovar och lovar men det händer ingenting"

Kommunens campingplats blev inte som planerat. Här skulle enhetliga tält och säkra husvagnar ställas upp och romerna skulle känna sig trygga och få värme.
– Vi är väldigt utsatta här, både för väder och människor som passerar, säger Florian Cretu.

Ett tiotal skrotbilar står uppställda längs med sidan närmast vägen. Ungefär lika många husvagnar och längst ner, mot inhägnaden till polishuset, finns tält och presenningar uppspända. Någon snickrar på ett litet minihus. Byggmaterialet är brädor i olika längder.

Mitt på den öppna planen står tre baracker. Två innehåller två toaletter och två duschar, en barack för damer och en för herrar. I den tredje, som är låst, syns kokplattor om man kikar in genom fönstret.

Saknar värme

Det har gått tre veckor sedan Karlstads kommun upprättade den här campingen på Solareturens gamla tomt. Hit har 60 romska EU-migranter flyttat och de läger de haft tidigare, vid parkeringen utanför NWT-huset och i skogsdungar i I2-skogen är borttagna.

Tanken med campingen var tydlig: Här skulle enhetliga tält stå finansierade av frivilligorganisationer. Det gör det alltså inte.

– Vi vet inte hur det ska bli. Det kommer någon från kommunen varje vecka och vi betalar 10 kronor per natt men vi får ingenting! Visst, vi har toaletterna, men vi fryser. Det finns ingen värme här om man inte bor i husvagn. 90 procent av tiden som jag är här sitter jag i toaletten för att få värme. Det är galet! säger Florian Cretu.

Alltid rädd

Han är den enda på campingen som pratar engelska när vi är där. Han vill inte vara med på bild.

– Jag bor ensam och känner mig utsatt och är rädd hela tiden. Den här platsen är helt öppen och många går förbi och skriker rasistiska ord och kastar flaskor på mot oss. Jag vet att polisen är bredvid men det hjälper inte oss. När vi bodde i skogen var vi mer skyddade, från regn och vind och folk.

Han har varit i Karlstad i sju månader sammanlagt och vet inte om han vågar stanna över vintern. På grund av kylan.

– Och den här nya baracken, vad är den till för? Vi vet inte det.

Vad vill du få av kommunen för campingavgiften på tio kronor per dygn?

– Jag skulle vilja ha en husvagn med elektricitet, så vi kan värma oss. Vi kämpar för livet här och jag ber för förändring.

Ett tiotal skrotbilar står uppställda längs med sidan närmast vägen. Ungefär lika många husvagnar och längst ner, mot inhägnaden till polishuset, finns tält och presenningar uppspända. Någon snickrar på ett litet minihus. Byggmaterialet är brädor i olika längder.

Mitt på den öppna planen står tre baracker. Två innehåller två toaletter och två duschar, en barack för damer och en för herrar. I den tredje, som är låst, syns kokplattor om man kikar in genom fönstret.

Saknar värme

Det har gått tre veckor sedan Karlstads kommun upprättade den här campingen på Solareturens gamla tomt. Hit har 60 romska EU-migranter flyttat och de läger de haft tidigare, vid parkeringen utanför NWT-huset och i skogsdungar i I2-skogen är borttagna.

Tanken med campingen var tydlig: Här skulle enhetliga tält stå finansierade av frivilligorganisationer. Det gör det alltså inte.

– Vi vet inte hur det ska bli. Det kommer någon från kommunen varje vecka och vi betalar 10 kronor per natt men vi får ingenting! Visst, vi har toaletterna, men vi fryser. Det finns ingen värme här om man inte bor i husvagn. 90 procent av tiden som jag är här sitter jag i toaletten för att få värme. Det är galet! säger Florian Cretu.

Alltid rädd

Han är den enda på campingen som pratar engelska när vi är där. Han vill inte vara med på bild.

– Jag bor ensam och känner mig utsatt och är rädd hela tiden. Den här platsen är helt öppen och många går förbi och skriker rasistiska ord och kastar flaskor på mot oss. Jag vet att polisen är bredvid men det hjälper inte oss. När vi bodde i skogen var vi mer skyddade, från regn och vind och folk.

Han har varit i Karlstad i sju månader sammanlagt och vet inte om han vågar stanna över vintern. På grund av kylan.

– Och den här nya baracken, vad är den till för? Vi vet inte det.

Vad vill du få av kommunen för campingavgiften på tio kronor per dygn?

– Jag skulle vilja ha en husvagn med elektricitet, så vi kan värma oss. Vi kämpar för livet här och jag ber för förändring.