2015-11-03 19:01

2015-11-03 19:01

Prata om könsstympning

KARLSTAD

Hur börjar man prata om könsstympning?
Det ska vårdpersonal lära sig mer om under en konferens på CCC i Karlstad som inleddes på tisdagen.

Konferensen anordnas av Länsstyrelsen i Värmland, Landstinget i Värmland och Karlstads kommun och samlar vårdpersonal som möter kvinnor och flickor som är eller riskerar att bli könsstympade.

Deltar gör också ST-läkaren Bita Eshraghi från Sveriges enda specialmottagning för könsstympade kvinnor, Amel-mottagningen på Södersjukhuset i Stockholm.

– Kunskap ger större trygghet i samtalet, säger hon.

Amel betyder hopp på arabiska. Mottagningen har funnits sedan 2003 och startades av pionjären på området Meri Liljegren.

Stort antal

Enligt Bita Eshraghi har Sverige procentuellt sett flest omskurna kvinnor i Europa. Och med den migration som sker nu är problemet mer aktuellt än någonsin.

– Man måste ställa riktade frågor. ”Hur lång tid tar det när du kissar?” att fråga ”har du besvär?” är en ickefråga. För dem är det inte ”besvär” utan bara som vanligt, säger Bita Eshraghi.

Okunskap om kvinnlig omskärelse och vad konsekvenserna blir, finns både hos vårdpersonal och hos kvinnorna själva.

Det sätt som kvinnorna bemöts på kan vara avgörande för om de berätta om sin situation och startsträckan till att söka hjälp kan vara mycket lång.

– Man får absolut inte reagera med chock. Kvinnorna har hög integritet och märker direkt om man blir obekväm.

Olika typer

Besvären ser ut på många olika sätt beroende på vilken form av stympning som gjorts. Det kan vara kronisk smärta, psykiska problem, nedsatt sexuell funktion, urinvägsinfektioner, nervknutor, cystor eller att mensblodet inte kan komma ut ur vaginan när bara en liten öppning lämnats för urin och blod.

Skol- och vårdpersonal möter problemet i olika skeden.

Cristina Gillå, verksamhetsutvecklare för barnhälsovården på Landstinget i Värmland.

– Vi möter i princip alla barn och föräldrar och kan lyfta frågan tidigt. Informera om lagen och fråga hur föräldrarna tänker i frågan.

Camilla Spendilow är ST-läkare inom kvinnosjukvården vid Centralsjukhuset i Karlstad träffar dels kvinnor som söker för besvär eller i samband med förlossning.

– Det görs en bedömning inför förlossningen om det finns risk för skador. Ibland behövs en kirurgisk åtgärd.

Ju grövre stympning desto större problem.

– Det finns kvinnor som inte har besvär alls, de har varken minnen från ingreppet, eller medicinska problem, då man skurit minimalt i underlivet. Den gruppen är dock i minoritet, säger Bita Eshraghi.

Konferensen pågår under tisdag och onsdag.

Konferensen anordnas av Länsstyrelsen i Värmland, Landstinget i Värmland och Karlstads kommun och samlar vårdpersonal som möter kvinnor och flickor som är eller riskerar att bli könsstympade.

Deltar gör också ST-läkaren Bita Eshraghi från Sveriges enda specialmottagning för könsstympade kvinnor, Amel-mottagningen på Södersjukhuset i Stockholm.

– Kunskap ger större trygghet i samtalet, säger hon.

Amel betyder hopp på arabiska. Mottagningen har funnits sedan 2003 och startades av pionjären på området Meri Liljegren.

Stort antal

Enligt Bita Eshraghi har Sverige procentuellt sett flest omskurna kvinnor i Europa. Och med den migration som sker nu är problemet mer aktuellt än någonsin.

– Man måste ställa riktade frågor. ”Hur lång tid tar det när du kissar?” att fråga ”har du besvär?” är en ickefråga. För dem är det inte ”besvär” utan bara som vanligt, säger Bita Eshraghi.

Okunskap om kvinnlig omskärelse och vad konsekvenserna blir, finns både hos vårdpersonal och hos kvinnorna själva.

Det sätt som kvinnorna bemöts på kan vara avgörande för om de berätta om sin situation och startsträckan till att söka hjälp kan vara mycket lång.

– Man får absolut inte reagera med chock. Kvinnorna har hög integritet och märker direkt om man blir obekväm.

Olika typer

Besvären ser ut på många olika sätt beroende på vilken form av stympning som gjorts. Det kan vara kronisk smärta, psykiska problem, nedsatt sexuell funktion, urinvägsinfektioner, nervknutor, cystor eller att mensblodet inte kan komma ut ur vaginan när bara en liten öppning lämnats för urin och blod.

Skol- och vårdpersonal möter problemet i olika skeden.

Cristina Gillå, verksamhetsutvecklare för barnhälsovården på Landstinget i Värmland.

– Vi möter i princip alla barn och föräldrar och kan lyfta frågan tidigt. Informera om lagen och fråga hur föräldrarna tänker i frågan.

Camilla Spendilow är ST-läkare inom kvinnosjukvården vid Centralsjukhuset i Karlstad träffar dels kvinnor som söker för besvär eller i samband med förlossning.

– Det görs en bedömning inför förlossningen om det finns risk för skador. Ibland behövs en kirurgisk åtgärd.

Ju grövre stympning desto större problem.

– Det finns kvinnor som inte har besvär alls, de har varken minnen från ingreppet, eller medicinska problem, då man skurit minimalt i underlivet. Den gruppen är dock i minoritet, säger Bita Eshraghi.

Konferensen pågår under tisdag och onsdag.