2015-10-29 18:49

2015-10-29 18:49

Vittnade i rätten om svåra olyckan

SÄFFLE: Ryttaren skadades – hästen tvingades man avliva

”14.11,Trafikolycka Stavstorp, Säffle. En häst och ryttare påkörd av bil”. Så inleds texten i polisens dygnsrapport om olyckan den 6 december förra året.
Ryttaren var Birgitta Wentzel Hägg och hästen hette Maya.

Den 6 december förra året hade Birgitta Wentzel Hägg och vännen Jenny Andrén tagit med sig hästarna ut på vad som var tänkt att bli en lugn skrittur.

Den slutade på ett fruktansvärt sätt vid ett vägkrön på en grusväg som går parallellt med E45 mellan Värmlandsbro och Säffle.

– Vi lever med den här olyckan hela tiden, säger Jenny Andrén.

Bländades

På torsdagen hölls rättegången mot den bilförare som kom från motsatt håll och körde in i hästen som Birgitta Wentzel Hägg satt på.

Birgitta fick en skallskada och fördes till sjukhus i ambulanshelikopter – hästen Maya skadades så svårt att den fick avlivas.

Bilföraren berättade själv under rättegången att han blev bländad av den lågt stående solen.

– Det blir helt vitt. Till slut ser jag att en häst står framför mig, sa han.

Det var Maya, som hade gjort en vändning ut i vägbanan.

Åklagaren menar att bilföraren inte anpassade hastigheten efter förhållandena, och att olyckan orsakades av oaktsamhet.

– Han borde ha hållit en lägre hastighet, sa kammaråklagare Henrik Lundh under rättegången, och yrkade att bilföraren döms för vållande till kroppsskada till villkorlig dom och böter.

Påverkar vardagen

Birgitta Wentzel Hägg och Jenny Andrén bär fortfarande med sig olyckan.

NWT pratade med båda två efter rättegången.

– Jag är rädd för att vara på vägen, det har påverkat hela min vardag. Kommer en bil fort så blir jag rädd, säger Jenny Andrén.

– Jag påminns nästan dagligen om olyckan i någon form och tänker på min häst, Det känns orättvist, säger Birgitta Wentzel Hägg.

Birgitta fick blödningar i hjärnan, något hon märker av än.

– Jag kan inte utsätta mig för stress, blir jag pressad på ett svar så brukar jag säga att mitt huvud blir som en marshmallow. Skallen säger ifrån.

– Jag arbetstränar och är på jobbet två dagar i veckan, två timmar per gång. Det är en lång process.

Ridningen har hon inte släppt, däremot håller hon sig helst borta från vägarna.

– Det är tyvärr en följd av olyckan. Jag har också bestämt mig för att jag inte ska rida ut själv.

Redan i början av våren började Birgitta Wentzel Hägg att rida på ridskolan, och sedan i slutet av sommaren står en ny häst i stallet, en vallack.

– Glädjen i ridningen är densamma, men med viss respekt. Jag känner att jag inte har råd att ramla av igen.

– Jag utsätter mig inte för några risker. Men hästsport är väldigt läkande och det känner jag av. Jag mår bra av att vara i stallet.

Domen meddelas om två veckor.

Den 6 december förra året hade Birgitta Wentzel Hägg och vännen Jenny Andrén tagit med sig hästarna ut på vad som var tänkt att bli en lugn skrittur.

Den slutade på ett fruktansvärt sätt vid ett vägkrön på en grusväg som går parallellt med E45 mellan Värmlandsbro och Säffle.

– Vi lever med den här olyckan hela tiden, säger Jenny Andrén.

Bländades

På torsdagen hölls rättegången mot den bilförare som kom från motsatt håll och körde in i hästen som Birgitta Wentzel Hägg satt på.

Birgitta fick en skallskada och fördes till sjukhus i ambulanshelikopter – hästen Maya skadades så svårt att den fick avlivas.

Bilföraren berättade själv under rättegången att han blev bländad av den lågt stående solen.

– Det blir helt vitt. Till slut ser jag att en häst står framför mig, sa han.

Det var Maya, som hade gjort en vändning ut i vägbanan.

Åklagaren menar att bilföraren inte anpassade hastigheten efter förhållandena, och att olyckan orsakades av oaktsamhet.

– Han borde ha hållit en lägre hastighet, sa kammaråklagare Henrik Lundh under rättegången, och yrkade att bilföraren döms för vållande till kroppsskada till villkorlig dom och böter.

Påverkar vardagen

Birgitta Wentzel Hägg och Jenny Andrén bär fortfarande med sig olyckan.

NWT pratade med båda två efter rättegången.

– Jag är rädd för att vara på vägen, det har påverkat hela min vardag. Kommer en bil fort så blir jag rädd, säger Jenny Andrén.

– Jag påminns nästan dagligen om olyckan i någon form och tänker på min häst, Det känns orättvist, säger Birgitta Wentzel Hägg.

Birgitta fick blödningar i hjärnan, något hon märker av än.

– Jag kan inte utsätta mig för stress, blir jag pressad på ett svar så brukar jag säga att mitt huvud blir som en marshmallow. Skallen säger ifrån.

– Jag arbetstränar och är på jobbet två dagar i veckan, två timmar per gång. Det är en lång process.

Ridningen har hon inte släppt, däremot håller hon sig helst borta från vägarna.

– Det är tyvärr en följd av olyckan. Jag har också bestämt mig för att jag inte ska rida ut själv.

Redan i början av våren började Birgitta Wentzel Hägg att rida på ridskolan, och sedan i slutet av sommaren står en ny häst i stallet, en vallack.

– Glädjen i ridningen är densamma, men med viss respekt. Jag känner att jag inte har råd att ramla av igen.

– Jag utsätter mig inte för några risker. Men hästsport är väldigt läkande och det känner jag av. Jag mår bra av att vara i stallet.

Domen meddelas om två veckor.