2015-09-13 16:03

2015-09-13 16:03

Lucia hjälper flyktingar på Kos

GREKLAND: Ingen vanlig semester

22-åriga Lucia Barza från Karlstad hade planerat en semesterresa till Kos, men flyktingkatastrofen kom emellan.
Den unga läkarstudenten bytte därför sol och bad mot humanitär hjälpverksamhet.

Tillsammans med sin klasskamrat Alexandra Munteanu hade Lucia Barza från Karlstad, men boende i Rumänien där hon pluggar till läkare, planerat för en skön uppladdningsvecka i den grekiska övärlden. I stället startade tjejerna en ideell insamling till flyktingkrisens offer och nu är de på plats på Kos för att hjälpa så många de bara kan.

– Vi startade en insamling på Facebook och fick ihop 11 000 kronor på en vecka, plus en massa kläder och skor. Vi har insett nu att pengarna inte räcker särskilt långt, de är redan nästan slut, men vi känner att vi gör nytta bara genom att vara här, det är fullkomligt kaos, säger Lucia Barza på telefon från Kos.

Ingen organisation

De anlände till ön i fredags och begav sig omedelbart ut på stan för att få en överblick över läget.

– Det finns ingen som helt organisation för flyktingarna här. De kommer hit och lämnas vind för våg, ingen vet var man ska ta vägen eller var man ska vända sig. Vi var uppe hela natten i går och mötte bland annat upp tio personer som hade blivit räddade av kustbevakningen och som kom i en liten gummibåt. De hade ingenstans att ta vägen och var helt genomblöta. Alexandra åkte iväg och köpte handdukar, kläder och mat åt dem, och sedan lyckades vi hjälpa dem med husrum under natten, berättar Lucia Barza.

Just tak över huvudet, mat och torra kläder är det som flyktingarna är i mest akut behov av.

– Eftersom det inte finns någon organiserad hjälpverksamhet här så är allt väldigt förvirrat och kaosartat. Bland annat finns det nästan inga tält att få tag på, de som lyckas få tag på tält tar dem med sig när de ger sig av.

Hur känner du när du befinner dig mitt i detta?

– Jag känner mig helt bedövad. I går natt när vi hjälpte de här åtta personerna som kom med båt så fick jag ett armband av en av kvinnorna, hon var så oerhört tacksam. Det fick mig att börja gråta. De här människorna har absolut ingenting. Nu ligger fokus bara på att vara lugna och göra det vi kan medan vi är kvar här.

Tillsammans med sin klasskamrat Alexandra Munteanu hade Lucia Barza från Karlstad, men boende i Rumänien där hon pluggar till läkare, planerat för en skön uppladdningsvecka i den grekiska övärlden. I stället startade tjejerna en ideell insamling till flyktingkrisens offer och nu är de på plats på Kos för att hjälpa så många de bara kan.

– Vi startade en insamling på Facebook och fick ihop 11 000 kronor på en vecka, plus en massa kläder och skor. Vi har insett nu att pengarna inte räcker särskilt långt, de är redan nästan slut, men vi känner att vi gör nytta bara genom att vara här, det är fullkomligt kaos, säger Lucia Barza på telefon från Kos.

Ingen organisation

De anlände till ön i fredags och begav sig omedelbart ut på stan för att få en överblick över läget.

– Det finns ingen som helt organisation för flyktingarna här. De kommer hit och lämnas vind för våg, ingen vet var man ska ta vägen eller var man ska vända sig. Vi var uppe hela natten i går och mötte bland annat upp tio personer som hade blivit räddade av kustbevakningen och som kom i en liten gummibåt. De hade ingenstans att ta vägen och var helt genomblöta. Alexandra åkte iväg och köpte handdukar, kläder och mat åt dem, och sedan lyckades vi hjälpa dem med husrum under natten, berättar Lucia Barza.

Just tak över huvudet, mat och torra kläder är det som flyktingarna är i mest akut behov av.

– Eftersom det inte finns någon organiserad hjälpverksamhet här så är allt väldigt förvirrat och kaosartat. Bland annat finns det nästan inga tält att få tag på, de som lyckas få tag på tält tar dem med sig när de ger sig av.

Hur känner du när du befinner dig mitt i detta?

– Jag känner mig helt bedövad. I går natt när vi hjälpte de här åtta personerna som kom med båt så fick jag ett armband av en av kvinnorna, hon var så oerhört tacksam. Det fick mig att börja gråta. De här människorna har absolut ingenting. Nu ligger fokus bara på att vara lugna och göra det vi kan medan vi är kvar här.