2016-10-05 06:00

2016-10-05 06:00

Snurr runt egen navel

Politik. Opinionsundersökningarna är just nu så ospännande som de kan vara. Just ingenting händer. Tidskriften Dagens Samhälle publicerar ”Polls of Polls”; en löpande sammanvägning av de 7–9 senaste opinionsundersökningarna från ansedda institut.

I den senaste utgåvan (29/9) finns ingenting som kastar något ljus över politikens stora fråga; hur ska Sverige regeras på ett vettigt och rationellt sätt här framöver. Sedan valet för drygt två år sedan har i fallande ordning Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Moderaterna ökat i opinionen.

På de förlorande partiernas sida har Miljöpartiet tappat mest och Liberalerna minst.

Polls of Polls kan således skapa glädje och förstämning ute på de olika partihögkvarteren. För den som tänker i termer av block och funderar på eventuella regeringskonstellationer finns däremot inga anledningar till några större känsloyttringar. Just ingenting har hänt.

Fixeringen vid SD är problemets kärna. leder Ibland blir det smått komiskt. Å ena sidan gör Stefan Löfven allt han kan för att brännmärka alla som kan tänka sig samarbeta med detta ”fascistiska, rotnazistiska, rasistiska” parti. Å andra sidan hudflänger civilminister Ardalan Shekarabi Jimmie Åkesson för att SD inte samarbetar med S för att ändra lagen om offentliga upphandlingar.

Ekoredaktionens nestor Tomas Ramberg lyfte i veckan som gick fram en tanke som möjligen skulle kunna rubba regeringsfrågecirklarna något. Stefan Löfvens upprepade tal om blocköverskridande samarbete för att stoppa SD tas inte på allvar så länge som Löfven ser sig själv som oförhandlingsbar statsminister i en samarbetsregering med något/några borgerliga partier.

Om Socialdemokraterna släppte det oomkullrunkeliga greppet om statsministerposten så skulle de markera att något nytt verkligen har hänt; att det inte bara handlar om traditionella S-försök att splittra de borgerliga. ”Det skulle skapa en väldig press på den del av borgerligheten som inte vill ha med SD att göra”, skriver Ramberg.

Så är det. Men så blir det antagligen inte. Vilket är synd på ett sätt. När allt har förändrats som det gjort de sista åren så duger det inte att de gamla stora partierna fortsätter att rotera runt sin egen navel.

Widar Andersson

Folkbladet

I den senaste utgåvan (29/9) finns ingenting som kastar något ljus över politikens stora fråga; hur ska Sverige regeras på ett vettigt och rationellt sätt här framöver. Sedan valet för drygt två år sedan har i fallande ordning Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Moderaterna ökat i opinionen.

På de förlorande partiernas sida har Miljöpartiet tappat mest och Liberalerna minst.

Polls of Polls kan således skapa glädje och förstämning ute på de olika partihögkvarteren. För den som tänker i termer av block och funderar på eventuella regeringskonstellationer finns däremot inga anledningar till några större känsloyttringar. Just ingenting har hänt.

Fixeringen vid SD är problemets kärna. leder Ibland blir det smått komiskt. Å ena sidan gör Stefan Löfven allt han kan för att brännmärka alla som kan tänka sig samarbeta med detta ”fascistiska, rotnazistiska, rasistiska” parti. Å andra sidan hudflänger civilminister Ardalan Shekarabi Jimmie Åkesson för att SD inte samarbetar med S för att ändra lagen om offentliga upphandlingar.

Ekoredaktionens nestor Tomas Ramberg lyfte i veckan som gick fram en tanke som möjligen skulle kunna rubba regeringsfrågecirklarna något. Stefan Löfvens upprepade tal om blocköverskridande samarbete för att stoppa SD tas inte på allvar så länge som Löfven ser sig själv som oförhandlingsbar statsminister i en samarbetsregering med något/några borgerliga partier.

Om Socialdemokraterna släppte det oomkullrunkeliga greppet om statsministerposten så skulle de markera att något nytt verkligen har hänt; att det inte bara handlar om traditionella S-försök att splittra de borgerliga. ”Det skulle skapa en väldig press på den del av borgerligheten som inte vill ha med SD att göra”, skriver Ramberg.

Så är det. Men så blir det antagligen inte. Vilket är synd på ett sätt. När allt har förändrats som det gjort de sista åren så duger det inte att de gamla stora partierna fortsätter att rotera runt sin egen navel.

Widar Andersson

Folkbladet