2016-08-24 06:00

2016-08-24 06:00

Ingen riktig ordning

LEDARE

Någon slänger in en handgranat i en lägenhet i Biskopsgården i Göteborg. En person som nyligen dömdes till livstids fängelse för två avrättningsliknande mord i Göteborg är skriven i lägenheten där handgranaten kastades in.

En liten pojke mördades i handgranatsattacken. Pojken hade inget med det kriminella mördandet att göra. Pojken hade bara oturen att följa med sina föräldrar till lägenheten där någon kastade in en handgranat i rummet där han låg och sov.

Göteborgsposten intervjuade två av stadens kommunalråd med anledning av barnamordet på Hisingen. Båda tyckte att det inträffade var för ”jävligt.”

Och det kan man ju tycka förstås. Men utöver det? Jag är inte ute efter att klanka ner på säkert alldeles utmärkta politikers ordval i svåra lägen. Men jag kan inte låta bli att fundera på om det torftiga ordvalet på något sätt korresponderar med Sveriges på många sätt ganska torftigt genomtänkta politik för sådant som invandring, etablering och integration/assimilering?

Det torftigt tänkta blir det torftigt sagda.

Sverige har under ett decennium tagit emot historiskt sett väldigt många utomeuropeiska invandrare som i många fall är helt obekanta med västorienterade livsstilar och är mycket lågt utbildade. Den materiella standarden på mottagandet har relativt omvärlden varit mycket god. Men strukturerna för inlemning och etablering i det svenska samhället har varit och är mycket torftiga. Det är ingen riktig ordning på vare sig de sociala skyddsnäten eller kontrollapparaten.

Jag vet inte riktigt vad det beror på. Men det systematiska och modelltänkande Sverige har liksom gått i baklås i invandringsfrågor. Kanske är det multikultiflum och udda identitetspolitik som förhindrat det offentliga Sverige från att i god tid och i särskild ordning skapa skolor och arbetsmarknader och bostäder för att ta emot alla dessa nykomlingar i ett för Sverige lämpligt antal och på sätt som gynnar hela Sveriges bästa?

Nu har politiken tagit itu med att försöka vända skutan. Det är bra. Men blunda inte för problemen. Eller för behovet av genomtänkt politik och stora nödvändiga kostnader här framöver. Det kostar på att bli ett bra och stort invandringsland. Det vi håller på med nu är alltför torftigt.

Widar Andersson

Folkbladet

En liten pojke mördades i handgranatsattacken. Pojken hade inget med det kriminella mördandet att göra. Pojken hade bara oturen att följa med sina föräldrar till lägenheten där någon kastade in en handgranat i rummet där han låg och sov.

Göteborgsposten intervjuade två av stadens kommunalråd med anledning av barnamordet på Hisingen. Båda tyckte att det inträffade var för ”jävligt.”

Och det kan man ju tycka förstås. Men utöver det? Jag är inte ute efter att klanka ner på säkert alldeles utmärkta politikers ordval i svåra lägen. Men jag kan inte låta bli att fundera på om det torftiga ordvalet på något sätt korresponderar med Sveriges på många sätt ganska torftigt genomtänkta politik för sådant som invandring, etablering och integration/assimilering?

Det torftigt tänkta blir det torftigt sagda.

Sverige har under ett decennium tagit emot historiskt sett väldigt många utomeuropeiska invandrare som i många fall är helt obekanta med västorienterade livsstilar och är mycket lågt utbildade. Den materiella standarden på mottagandet har relativt omvärlden varit mycket god. Men strukturerna för inlemning och etablering i det svenska samhället har varit och är mycket torftiga. Det är ingen riktig ordning på vare sig de sociala skyddsnäten eller kontrollapparaten.

Jag vet inte riktigt vad det beror på. Men det systematiska och modelltänkande Sverige har liksom gått i baklås i invandringsfrågor. Kanske är det multikultiflum och udda identitetspolitik som förhindrat det offentliga Sverige från att i god tid och i särskild ordning skapa skolor och arbetsmarknader och bostäder för att ta emot alla dessa nykomlingar i ett för Sverige lämpligt antal och på sätt som gynnar hela Sveriges bästa?

Nu har politiken tagit itu med att försöka vända skutan. Det är bra. Men blunda inte för problemen. Eller för behovet av genomtänkt politik och stora nödvändiga kostnader här framöver. Det kostar på att bli ett bra och stort invandringsland. Det vi håller på med nu är alltför torftigt.

Widar Andersson

Folkbladet