2016-07-18 16:01

2016-07-18 16:01

Politik för mjölk

LEDARE

Den svenska jordbruksbranschen är i rörelse från ett tidigare system med skyddstullar och statligt garanterade priser på bland annat mjölk.

Idag råder mer marknad än handelshinder. Det är böndernas egna kooperativa företag Arla som betalar sina egna medlemmar så pass dåligt att vi får gå tillbaka till 1980-talet för att hitta matchande prisnivåer; 2, 30 kronor per kilo mjölk. Det låga priset är en spegel av det överskott på mjölk som skvalpar såväl nationellt och globalt. Det låga priset speglar också ett behov av reformer och förnyelse. Det finns en hel del märkligheter och kantigheter i staten och på marknaden som borde rättas till.

Efterfrågan på ekologisk mjölk är mycket stor. I den nischen ligger priset runt fyra kronor kilot. Även bönder som levererar mjölk till mejerier som enbart är inriktade på dryckesmjölk kan göra bättre affärer än den stora massan av bönder som lämnar sin mjölk till Arla.

Den ekologiska mjölkmarknaden har ungefär 17 procent av totalen. Vad jag förstår är en orsak till det relativt höga priset att marknaden är kvoterad; det är kort sagt ingen marknadsrättighet att leverera ekomjölk. Däremot är Arla - enligt det statliga Konkurrensverket - tvingat att ta emot varje bonde som vill lämna mjölk. Ett tvång som andra företag kan bortse från.

Arla kan därmed inte värja sig för överskott. Vilket leder till att Arla tvingas till en hel del mycket dåliga affärer där man till exempel säljer mjölkpulver på auktionsmarknader till låga priser som i sin tur sänker kilopriserna för svenska mjölkbönder ännu mer.

I förra veckan var jag på Åsvittinge gård på Vikbolandet där Centerpartiet drev kampanj för bättre mjölkpriser.

Riksdagsledamoten Staffan Danielsson har flera balanserade förslag. Överskottet på mjölk kommer delvis att ”lösas” genom utslagning av mjölkbönder.

Sådan är marknaden.

Men staten har också intresse av mer justa och neutrala lagar och regler för bönderna. Ska de kunna konkurrera på ett jämställt sätt kan inte staten lasta på bönderna kostnader och regelverk som slår ut dem.

Ett hygienkrav är C-förslaget att upphandlingsreglerna av livsmedel ska kräva miljö- och djurskyddsregler av det stränga och svenska slaget. Allt annat är tokigt.

Widar Andersson

Folkbladet

Idag råder mer marknad än handelshinder. Det är böndernas egna kooperativa företag Arla som betalar sina egna medlemmar så pass dåligt att vi får gå tillbaka till 1980-talet för att hitta matchande prisnivåer; 2, 30 kronor per kilo mjölk. Det låga priset är en spegel av det överskott på mjölk som skvalpar såväl nationellt och globalt. Det låga priset speglar också ett behov av reformer och förnyelse. Det finns en hel del märkligheter och kantigheter i staten och på marknaden som borde rättas till.

Efterfrågan på ekologisk mjölk är mycket stor. I den nischen ligger priset runt fyra kronor kilot. Även bönder som levererar mjölk till mejerier som enbart är inriktade på dryckesmjölk kan göra bättre affärer än den stora massan av bönder som lämnar sin mjölk till Arla.

Den ekologiska mjölkmarknaden har ungefär 17 procent av totalen. Vad jag förstår är en orsak till det relativt höga priset att marknaden är kvoterad; det är kort sagt ingen marknadsrättighet att leverera ekomjölk. Däremot är Arla - enligt det statliga Konkurrensverket - tvingat att ta emot varje bonde som vill lämna mjölk. Ett tvång som andra företag kan bortse från.

Arla kan därmed inte värja sig för överskott. Vilket leder till att Arla tvingas till en hel del mycket dåliga affärer där man till exempel säljer mjölkpulver på auktionsmarknader till låga priser som i sin tur sänker kilopriserna för svenska mjölkbönder ännu mer.

I förra veckan var jag på Åsvittinge gård på Vikbolandet där Centerpartiet drev kampanj för bättre mjölkpriser.

Riksdagsledamoten Staffan Danielsson har flera balanserade förslag. Överskottet på mjölk kommer delvis att ”lösas” genom utslagning av mjölkbönder.

Sådan är marknaden.

Men staten har också intresse av mer justa och neutrala lagar och regler för bönderna. Ska de kunna konkurrera på ett jämställt sätt kan inte staten lasta på bönderna kostnader och regelverk som slår ut dem.

Ett hygienkrav är C-förslaget att upphandlingsreglerna av livsmedel ska kräva miljö- och djurskyddsregler av det stränga och svenska slaget. Allt annat är tokigt.

Widar Andersson

Folkbladet