2016-06-14 06:00

2016-06-14 06:00

Hösten kan bli het

Regeringen Löfven närmar sig nu sitt andra sommarlov. Halvtid i mandatperioden stundar. Trots alla stormigheter och för svensk politik extraordinära händelser som inträffat så står det märkvärdigt stilla i opinionen.

Styrkeläget mellan riksdagens tre block är i stort sett oförändrade sedan valet 2014. M, C, KD och L är ungefär lika stora som S, MP och V. Enligt opinionsmätningarna - nu senast SCB i slutet av maj - har blocket SD förstärkt sina positioner med några procentenheter sedan rösterna räknades i september 2014.

Alltsedan han blev vald till partiledare har Stefan Löfven meddelat att han betraktar blockpolitiken som ”fördummande.” Så är det. Dagens blockpolitik förmår inte att skapa trovärdiga och stabila majoriteter. Vilket står i bjärt kontrast till de decennier av blockpolitik då Socialdemokraterna styrde Sverige med stöd av dåvarande VPK mot den ”eviga” oppositionen som bestod av tre inbördes okontanta borgerliga partier.

Vänsterpartiet Kommunisterna heter numera enbart Vänsterpartiet. Sin roll som stödparti för S (och MP) har dock vänstern kvar. Som Per T Ohlsson konstaterade i sin kolumn i Sydsvenskan i går så är det just Stefan Löfvens fortsatta (ur maktsynpunkt helt onödiga) parlamentariska armkrok med Vänsterpartiet som sår tvivel om hans ambitioner att ta sig ut ur dagens blockpolitiska fängelse.

De breda överenskommelser som gjorts i riksdagen om migrationen, försvaret och energin ”förtar inte” Löfvens blockkramande i praktiken, skriver Per T Ohlsson.

Än värre är förstås Moderaternas ”övertaktiska och lätt infantila vilja” att försöka driva Löfven allt närmare Vänsterpartiet i syfte att kunna skrämmas med vänsterspöket i valrörelsen 2018: ”Att en borgerlig opposition med öppna ögon driver Stefan Löfven i armarna på ett 5,7-procentsparti som representerar en politik som är skadlig för landet”, det är det riktigt märkliga skriver Per T. Så är det.

Det vore spännande att få uppleva en Stefan Löfven som vågar syna de borgerligas kort. Som avbryter budgetförhandlingarna med Vänsterpartiet för att istället söka brett samarbete för den tydligt mittenorienterade politik som ju är Löfvens signum. Då kan en sval sommar följas av en het höst.

Widar Andersson

Folkbladet

Styrkeläget mellan riksdagens tre block är i stort sett oförändrade sedan valet 2014. M, C, KD och L är ungefär lika stora som S, MP och V. Enligt opinionsmätningarna - nu senast SCB i slutet av maj - har blocket SD förstärkt sina positioner med några procentenheter sedan rösterna räknades i september 2014.

Alltsedan han blev vald till partiledare har Stefan Löfven meddelat att han betraktar blockpolitiken som ”fördummande.” Så är det. Dagens blockpolitik förmår inte att skapa trovärdiga och stabila majoriteter. Vilket står i bjärt kontrast till de decennier av blockpolitik då Socialdemokraterna styrde Sverige med stöd av dåvarande VPK mot den ”eviga” oppositionen som bestod av tre inbördes okontanta borgerliga partier.

Vänsterpartiet Kommunisterna heter numera enbart Vänsterpartiet. Sin roll som stödparti för S (och MP) har dock vänstern kvar. Som Per T Ohlsson konstaterade i sin kolumn i Sydsvenskan i går så är det just Stefan Löfvens fortsatta (ur maktsynpunkt helt onödiga) parlamentariska armkrok med Vänsterpartiet som sår tvivel om hans ambitioner att ta sig ut ur dagens blockpolitiska fängelse.

De breda överenskommelser som gjorts i riksdagen om migrationen, försvaret och energin ”förtar inte” Löfvens blockkramande i praktiken, skriver Per T Ohlsson.

Än värre är förstås Moderaternas ”övertaktiska och lätt infantila vilja” att försöka driva Löfven allt närmare Vänsterpartiet i syfte att kunna skrämmas med vänsterspöket i valrörelsen 2018: ”Att en borgerlig opposition med öppna ögon driver Stefan Löfven i armarna på ett 5,7-procentsparti som representerar en politik som är skadlig för landet”, det är det riktigt märkliga skriver Per T. Så är det.

Det vore spännande att få uppleva en Stefan Löfven som vågar syna de borgerligas kort. Som avbryter budgetförhandlingarna med Vänsterpartiet för att istället söka brett samarbete för den tydligt mittenorienterade politik som ju är Löfvens signum. Då kan en sval sommar följas av en het höst.

Widar Andersson

Folkbladet