2016-04-05 12:59

2016-04-05 12:59

Ledarskap i svårt läge

LEDARE

Carola Lemne från Svenskt Näringsliv och Karl-Petter Thorwaldsson från LO visade ledarskap och självbevarelseinstinkt när de tillsammans gick ut och starkt rekommenderade de löneförhandlare som ännu inte slutit avtal att hålla sig inom den ”kostnadsnorm” som skapats genom det nyss träffade Industriavtalet.

Båda två sätter sin auktoritet på spel genom det gemensamma utspelet. Nu vill det till att fackföreningar och företagen/branschorganisationer håller sig till industrins ”märke” om 2, 2 procent. Det är en stor styrka för Sverige att arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv väljer att sluta upp vid LO: s sida i det besvärliga läge som råder. LO misslyckades som bekant med att få med sig alla förbund på samordnade förhandlingar. Carola Lemne kunde ha valt att utnyttja läget för att om möjligt ytterligare försvaga LO genom att driva en avtalsrörelse där fackföreningar spelats ut mot varandra. Karl-Petter Thorwaldsson kunde också ha valt att sitta med armarna i kors med attityden ”som man bäddar får man ligga” och hoppats att folkligt missnöje med strejker och konflikter från relativt högavlönade LO-grupper skulle göra det lättare att sluta LO-leden inför nästa avtalsrörelse.

Istället och således valde de båda att sammankalla till en gemensam presskonferens i går morse där de underströk allvaret i den uppkomna situationen. I ett uttalande säger de båda ledarna att de bedömer den uteblivna samordningen på LO-sidan som ”riskfylld när det gäller utfallet av årets förhandlingar. Detta inte minst mot bakgrund av de utmaningar i övrigt som är för handen i Sverige för närvarande.”

Snyggt sagt. Och klokt. Och självbildsinsiktsfullt.

LO: s och Svenskt Näringslivs position i den fackligpolitiska näringskedjan bygger på att de tillsammans lyckas leverera samhällsstabilitet genom reallöneökningar och goda näringslivsförutsättningar. Allt har inte varit frid och fröjd på dessa områden under alla de år som gått sedan 1938 då parterna tecknade det omfattande Saltsjöbadsavtalet. En sak historien lärt de båda organisationerna är att de lever i symbios med varandra. Ett svagt LO är illa för Svenskt Näringsliv. Och tvärtom. Den enes konflikt med de egna hetsporrarna är därför också den andres konflikt. Vilket Lemne och Thorwaldsson nu visat upp för världen på ett förtjänstfullt sätt.

Widar Andersson

Folkbladet

Båda två sätter sin auktoritet på spel genom det gemensamma utspelet. Nu vill det till att fackföreningar och företagen/branschorganisationer håller sig till industrins ”märke” om 2, 2 procent. Det är en stor styrka för Sverige att arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv väljer att sluta upp vid LO: s sida i det besvärliga läge som råder. LO misslyckades som bekant med att få med sig alla förbund på samordnade förhandlingar. Carola Lemne kunde ha valt att utnyttja läget för att om möjligt ytterligare försvaga LO genom att driva en avtalsrörelse där fackföreningar spelats ut mot varandra. Karl-Petter Thorwaldsson kunde också ha valt att sitta med armarna i kors med attityden ”som man bäddar får man ligga” och hoppats att folkligt missnöje med strejker och konflikter från relativt högavlönade LO-grupper skulle göra det lättare att sluta LO-leden inför nästa avtalsrörelse.

Istället och således valde de båda att sammankalla till en gemensam presskonferens i går morse där de underströk allvaret i den uppkomna situationen. I ett uttalande säger de båda ledarna att de bedömer den uteblivna samordningen på LO-sidan som ”riskfylld när det gäller utfallet av årets förhandlingar. Detta inte minst mot bakgrund av de utmaningar i övrigt som är för handen i Sverige för närvarande.”

Snyggt sagt. Och klokt. Och självbildsinsiktsfullt.

LO: s och Svenskt Näringslivs position i den fackligpolitiska näringskedjan bygger på att de tillsammans lyckas leverera samhällsstabilitet genom reallöneökningar och goda näringslivsförutsättningar. Allt har inte varit frid och fröjd på dessa områden under alla de år som gått sedan 1938 då parterna tecknade det omfattande Saltsjöbadsavtalet. En sak historien lärt de båda organisationerna är att de lever i symbios med varandra. Ett svagt LO är illa för Svenskt Näringsliv. Och tvärtom. Den enes konflikt med de egna hetsporrarna är därför också den andres konflikt. Vilket Lemne och Thorwaldsson nu visat upp för världen på ett förtjänstfullt sätt.

Widar Andersson

Folkbladet