2016-03-02 06:00

2016-03-02 06:00

Mångsyssleri ger dåligt resultat

LEDARE

Den 26 februari läste jag med stort intresse en artikel från Lärarförbundets lokalavdelning T 4 i Degerfors. I denna beskrevs det faktum att läraryrket blivit alltmer ett jobb liknande mångsyssleri.

Detta kan ses som bekymmersamt efter alla rapporter om försämrade kunskapsresultat samt stor lärarbrist. Inom tio år kommer bristen på lärare vara cirka 65 000 enligt SCB:s prognoser. Stress och hög arbetsbelastning har länge påtalats bland lärarna och avhoppen från läraryrket har varit många.

Lärarförbundet påpekar, med all rätt, att det krävs lösningar för att lärarna ska kunna fokusera på elevernas lärande. Det föreslås att lärarnas uppdrag renodlas så att lärarna får bättre förutsättningar att utveckla undervisningen. Huvudmännen, kommunerna och skolledarna skulle kunna få uppdraget, att i dialog med lärarna, se över vilka funktioner som skulle kunna skötas av andra befattningshavare än lärare.

Övriga förslag är att lärarassistenter anställs, som kan ta hand om praktiska göromål såsom blanketthantering, information och planering. Även organisering och genomförande av aktiviteter utanför klassrummet kan avlasta lärarna. Mer tid för det pedagogiska ledarskapet, så att skolledarna kan ägna tid åt att leda och utveckla undervisningen är också önskvärt. I Lärarförbundet skrivelse finns ytterligare förslag som skulle kunna göra läraryrket mera attraktivt.

Det är utmärkt att Lärarförbundet lyfter upp och belyser problematiken med mångsyssleriet. Kraven på lärarna har ökat konstant under senare år, inte minst från politiskt håll. Skolan kan inte lösa alla samhällsproblem.

Jag påminns om min egen skolledartid i Karlskoga kommun. Då var trenden att all administrativ personal skulle centraliseras till högstadieskolorna. Det innebar en orimlig arbetssituation att sköta fyra enheter med skola 1 -6 samt alla typer av förskoleverksamhet. Ekonomihantering, personal, elevernas väl och ve och att vara pedagogisk ledare ingick förstås också i arbetsuppgifterna. Det var inte utan än att man kände sig som en diversearbetare.

Under åren allt sedan mitten av 1990-talet har trenden varit likartad inom olika personalkategorier i Sverige. Så kallad kringpersonal har rationaliserats bort och i stället har lärare, poliser och personal inom vård och omsorg fått ta på sig uppgifter som annan personal varit bättre lämpade för.

Sent omsider har man börjat inse vikten av att se över olika befattningshavares roller så att kompetensen används där den bäst behövs. Det kan inte vara rimligt att yrkesgrupp efter yrkesgrupp påtalar orimliga arbetsförhållanden utan att någon reagerar.

Alla tjänar på att personer med rätt kompetens finns på rätt plats.

Margareta Karlsson

Detta kan ses som bekymmersamt efter alla rapporter om försämrade kunskapsresultat samt stor lärarbrist. Inom tio år kommer bristen på lärare vara cirka 65 000 enligt SCB:s prognoser. Stress och hög arbetsbelastning har länge påtalats bland lärarna och avhoppen från läraryrket har varit många.

Lärarförbundet påpekar, med all rätt, att det krävs lösningar för att lärarna ska kunna fokusera på elevernas lärande. Det föreslås att lärarnas uppdrag renodlas så att lärarna får bättre förutsättningar att utveckla undervisningen. Huvudmännen, kommunerna och skolledarna skulle kunna få uppdraget, att i dialog med lärarna, se över vilka funktioner som skulle kunna skötas av andra befattningshavare än lärare.

Övriga förslag är att lärarassistenter anställs, som kan ta hand om praktiska göromål såsom blanketthantering, information och planering. Även organisering och genomförande av aktiviteter utanför klassrummet kan avlasta lärarna. Mer tid för det pedagogiska ledarskapet, så att skolledarna kan ägna tid åt att leda och utveckla undervisningen är också önskvärt. I Lärarförbundet skrivelse finns ytterligare förslag som skulle kunna göra läraryrket mera attraktivt.

Det är utmärkt att Lärarförbundet lyfter upp och belyser problematiken med mångsyssleriet. Kraven på lärarna har ökat konstant under senare år, inte minst från politiskt håll. Skolan kan inte lösa alla samhällsproblem.

Jag påminns om min egen skolledartid i Karlskoga kommun. Då var trenden att all administrativ personal skulle centraliseras till högstadieskolorna. Det innebar en orimlig arbetssituation att sköta fyra enheter med skola 1 -6 samt alla typer av förskoleverksamhet. Ekonomihantering, personal, elevernas väl och ve och att vara pedagogisk ledare ingick förstås också i arbetsuppgifterna. Det var inte utan än att man kände sig som en diversearbetare.

Under åren allt sedan mitten av 1990-talet har trenden varit likartad inom olika personalkategorier i Sverige. Så kallad kringpersonal har rationaliserats bort och i stället har lärare, poliser och personal inom vård och omsorg fått ta på sig uppgifter som annan personal varit bättre lämpade för.

Sent omsider har man börjat inse vikten av att se över olika befattningshavares roller så att kompetensen används där den bäst behövs. Det kan inte vara rimligt att yrkesgrupp efter yrkesgrupp påtalar orimliga arbetsförhållanden utan att någon reagerar.

Alla tjänar på att personer med rätt kompetens finns på rätt plats.

Margareta Karlsson