2016-02-23 06:00

2016-02-23 06:00

En krona för Jansson

LEDARE

Jag vet inte så mycket om Fredrik Jansson. Han har varit ledarskribent på Folkbladet i Västerbotten. Det är väl det jag vet. Hur som helst så läste jag i S-tidningen Aktuellt i politiken att Fredrik Jansson har skrivit boken ”Gemenskap och skötsamhet” som han nu vill försöka ge ut genom så kallad ”crowd funding”; enskilda människor skänker några hundralappar var till tryck och distribution. Jag blev den sjuttionionde personen att gå in i projektet med lite pengar.

Fredrik Jansson säger att han har skrivit sin bok för att han vill ”reda ut för sig själv vad socialdemokrati egentligen är för något.” Det är en bra ansats. Han vill också ”skapa en förståelse för att socialdemokratin kan förändras - i takt med att omgivningarna förändras - utan att socialdemokratin för den sakens skull förlorar sin själ.” Den ambitionen är verkligen värd att stödja.

Socialdemokratin har hamnat i en märklig situation. Partiet har i stort sett ingen draghjälp från de egna ledens tänkare och skribenter. Till exempel utgör - med några få enstaka undantag - de S-märkta ledarsidorna ett ganska så trist gäng av museivakter och/eller vänsterpropagandister. Socialdemokratin lever i så motto i något slags intellektuellt och politiskt utanförskap.

Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg har tyvärr helt rätt när hon konstaterar att ”stora delar av vänstern har gjort såväl forskningen som verkligheten till sina fiender i avgörande frågor. När resultaten inte passar den egna ideologiska övertygelsen skruvas tonläget upp i falsett och argument ersätts med personangrepp och stickspår.”

Det utsträckta nu där vi just för stunden lever bjuder på många exempel. Socialdemokratins pennfäktare är liksom inte med i matchen. Vilket dessvärre får S att gira helt snett emellanåt. Medan den sökande och prövande debatten om invandring pågick ylades det om fascism och rasism. När den sökande och prövande debatten om integrationen på arbetsmarknaden av tiotusentals lågutbildade utomeuropéer pågår så skriks det om apartheid.

Därför känns det extra viktigt att stödja Fredrik Janssons bok om socialdemokratins framtid och förändring.

 

Widar Andersson

 

Fredrik Jansson säger att han har skrivit sin bok för att han vill ”reda ut för sig själv vad socialdemokrati egentligen är för något.” Det är en bra ansats. Han vill också ”skapa en förståelse för att socialdemokratin kan förändras - i takt med att omgivningarna förändras - utan att socialdemokratin för den sakens skull förlorar sin själ.” Den ambitionen är verkligen värd att stödja.

Socialdemokratin har hamnat i en märklig situation. Partiet har i stort sett ingen draghjälp från de egna ledens tänkare och skribenter. Till exempel utgör - med några få enstaka undantag - de S-märkta ledarsidorna ett ganska så trist gäng av museivakter och/eller vänsterpropagandister. Socialdemokratin lever i så motto i något slags intellektuellt och politiskt utanförskap.

Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg har tyvärr helt rätt när hon konstaterar att ”stora delar av vänstern har gjort såväl forskningen som verkligheten till sina fiender i avgörande frågor. När resultaten inte passar den egna ideologiska övertygelsen skruvas tonläget upp i falsett och argument ersätts med personangrepp och stickspår.”

Det utsträckta nu där vi just för stunden lever bjuder på många exempel. Socialdemokratins pennfäktare är liksom inte med i matchen. Vilket dessvärre får S att gira helt snett emellanåt. Medan den sökande och prövande debatten om invandring pågick ylades det om fascism och rasism. När den sökande och prövande debatten om integrationen på arbetsmarknaden av tiotusentals lågutbildade utomeuropéer pågår så skriks det om apartheid.

Därför känns det extra viktigt att stödja Fredrik Janssons bok om socialdemokratins framtid och förändring.

 

Widar Andersson