2016-02-21 17:28

2016-02-21 17:28

Dyra hyresrätter är ett stickspår

Bostadsbristen i Sverige innebär att det enligt Boverket behöver byggas 70 000 bostäder per år i tio år. Dit är det långt. 2015 färdigställdes knappt 35 000 bostäder. (SCB) En sammanvägning av de prognoser jag tagit del av för 2016 landar på 42 000. Det går kort sagt alldeles för långsamt. Vilket till stor del beror på den svenska rikspolitikens fixering vid att hyresrätter är det enda och det bästa för alla hundratusentals bostadssökande hushåll med knappa resurser. Snarare gäller det omvända. Istället för att kasta bort miljarders kronor på subventioner för att bygga dyra hyresrätter borde kraften läggas på att hjälpa in folk på ägarmarknaden.

På min facebook sida förs det en mycket intressant bostadspolitisk diskussion. Det tidigare länsrådet i Uppsala Leif Byman visade med ett pedagogiskt exempel hur saker och ting hänger ihop. Han scannade av till-salu-marknaden på Blocket:

”Just nu är exempelvis en 3:a till salu i Härnösand. Mitt i sta'n för 225 000. Med kontantinsats på 30 000 hamnar boendekostnaden under 5 000 kronor i månaden. Till den hyran kan inga hyresrätter byggas i den storleken. Dessutom får man här integrationen på köpet. Finns hur många sådana här objekt som helst runt om i landets småorter. Fina lägenheter för bara ett par hundra tusen. Kontantinsatsen kunde ordnas med en statlig lånegaranti. Även om hälften av garantipengarna skulle ryka så stannar kostnaden för staten för 100 000 sådana engagemang likafullt långt under en miljard. Helt andra nivåer än de hyressubventioner som diskuteras. Och dessutom som bonus ett jättestarkt incitament att skaffa jobb och ”etablera sig”.

Alltfler knyter an till detta perspektiv. På ett seminarium med studieförbundet SNS nyligen konstaterade bland andra bostadsminister Mehmet Kaplan, den kommersielle direktören på Veidekke Lennart Weiss och KTH-professorn Hans Lind i huvud- och bisatser att ”den billigaste bostaden är en ägd bostad”. Omvandlas en hyra på 6000 kronor till kapital för en ägd bostad så blir det mycket mer bostad för pengarna.

Här anas ett spännande trendskifte. Tankarna går till det tidiga 1900-talets egnahemsrörelse. Staten bistod med förmånliga lån till nybyggen utanför stadsplanerat område. Ett solklart motiv då var att motverka den väldiga emigrationen till USA. Ett solklart motiv nu är att medverka till det väldiga behovet av integration.

Widar Andersson

Bostadsbristen i Sverige innebär att det enligt Boverket behöver byggas 70 000 bostäder per år i tio år. Dit är det långt. 2015 färdigställdes knappt 35 000 bostäder. (SCB) En sammanvägning av de prognoser jag tagit del av för 2016 landar på 42 000. Det går kort sagt alldeles för långsamt. Vilket till stor del beror på den svenska rikspolitikens fixering vid att hyresrätter är det enda och det bästa för alla hundratusentals bostadssökande hushåll med knappa resurser. Snarare gäller det omvända. Istället för att kasta bort miljarders kronor på subventioner för att bygga dyra hyresrätter borde kraften läggas på att hjälpa in folk på ägarmarknaden.

På min facebook sida förs det en mycket intressant bostadspolitisk diskussion. Det tidigare länsrådet i Uppsala Leif Byman visade med ett pedagogiskt exempel hur saker och ting hänger ihop. Han scannade av till-salu-marknaden på Blocket:

”Just nu är exempelvis en 3:a till salu i Härnösand. Mitt i sta'n för 225 000. Med kontantinsats på 30 000 hamnar boendekostnaden under 5 000 kronor i månaden. Till den hyran kan inga hyresrätter byggas i den storleken. Dessutom får man här integrationen på köpet. Finns hur många sådana här objekt som helst runt om i landets småorter. Fina lägenheter för bara ett par hundra tusen. Kontantinsatsen kunde ordnas med en statlig lånegaranti. Även om hälften av garantipengarna skulle ryka så stannar kostnaden för staten för 100 000 sådana engagemang likafullt långt under en miljard. Helt andra nivåer än de hyressubventioner som diskuteras. Och dessutom som bonus ett jättestarkt incitament att skaffa jobb och ”etablera sig”.

Alltfler knyter an till detta perspektiv. På ett seminarium med studieförbundet SNS nyligen konstaterade bland andra bostadsminister Mehmet Kaplan, den kommersielle direktören på Veidekke Lennart Weiss och KTH-professorn Hans Lind i huvud- och bisatser att ”den billigaste bostaden är en ägd bostad”. Omvandlas en hyra på 6000 kronor till kapital för en ägd bostad så blir det mycket mer bostad för pengarna.

Här anas ett spännande trendskifte. Tankarna går till det tidiga 1900-talets egnahemsrörelse. Staten bistod med förmånliga lån till nybyggen utanför stadsplanerat område. Ett solklart motiv då var att motverka den väldiga emigrationen till USA. Ett solklart motiv nu är att medverka till det väldiga behovet av integration.

Widar Andersson