2016-01-21 06:00

2016-01-21 06:00

En moderat utmanare

LEDARE: Politik

Riksdagsledamoten Finn Bengtsson från Östergötland är något så pass ovanligt som en riksdagsledamot som öppet utmanar den sittande partiledaren.

Bengtsson var härförare bland de rikspolitiker som motsatte sig Decemberöverenskommelsen. I den striden var Finn Bengtsson på den vinnande sidan.

Kristdemokraternas nyvalda partiledare Ebba Busch Thor satte stenen i rullning i höstas genom att låta kongressen besluta om nej till DÖ. Beslutet hade knappt tagits förrän Moderaterna och de två andra forna allianspartierna hängde på.

Nästa strid för Finn Bengtsson gällde riksdagens budgetbehandling. Bengtsson talade för att de borgerliga ledamöterna borde rösta på Alliansbudgeten; alldeles oberoende av hur Sverigedemokraterna tänkte lägga sina röster. Finn Bengtssons credo är att om det finns en slumrande majoritet för borgerlig ekonomisk politik i riksdagen så ska den majoriteten användas för att stoppa vänsterpolitik. Vid budgetomröstningen hade Finn Bengtsson inte någon remarkabel framgång. Minns jag rätt så fick alliansbudgeten två röster; de övriga borgerliga ledamöterna lade ner sina röster.

Nu driver Finn Bengtsson kampanj för att Moderaterna ska begära misstroendeomröstning mot utrikesminister Margot Wallström. Faller hon - vilket det kanske finns en i vart fall teoretisk möjlighet att hon skulle kunna göra - så vore det ett så pass hårt slag mot regeringen att statsministern förmodligen skulle falla han också.

Minst tre moderata partidistrikt har anslutit sig till kravet på misstroendeomröstning.

M-ledaren Anna Kinberg Batra och hennes partiledning har hittills ställt sig kyliga till propåerna om att fälla Stefan Löfven vid första bästa tillfälle. Batra kan precis som alla andra räkna och se att en alliansregering - utan stöd av SD - skulle bli lika svag som den nuvarande. Att regera med SD:s stöd i riksdagen skulle vålla konvulsioner och spräcka Alliansen i minst två delar.

Samtidigt måste Kinberg Batra hantera de växande kraven i de egna leden om att stoppa ”vänsterpolitiken i riksdagen”. En regering mellan S och M skulle ur detta och flera andra perspektiv kunna vara en bra kontring från Kinberg Batras sida.

I den frågan skulle nog även Finn Bengtsson sluta upp bakom sin partiledare.

 

Widar Andersson

Folkbladet

Bengtsson var härförare bland de rikspolitiker som motsatte sig Decemberöverenskommelsen. I den striden var Finn Bengtsson på den vinnande sidan.

Kristdemokraternas nyvalda partiledare Ebba Busch Thor satte stenen i rullning i höstas genom att låta kongressen besluta om nej till DÖ. Beslutet hade knappt tagits förrän Moderaterna och de två andra forna allianspartierna hängde på.

Nästa strid för Finn Bengtsson gällde riksdagens budgetbehandling. Bengtsson talade för att de borgerliga ledamöterna borde rösta på Alliansbudgeten; alldeles oberoende av hur Sverigedemokraterna tänkte lägga sina röster. Finn Bengtssons credo är att om det finns en slumrande majoritet för borgerlig ekonomisk politik i riksdagen så ska den majoriteten användas för att stoppa vänsterpolitik. Vid budgetomröstningen hade Finn Bengtsson inte någon remarkabel framgång. Minns jag rätt så fick alliansbudgeten två röster; de övriga borgerliga ledamöterna lade ner sina röster.

Nu driver Finn Bengtsson kampanj för att Moderaterna ska begära misstroendeomröstning mot utrikesminister Margot Wallström. Faller hon - vilket det kanske finns en i vart fall teoretisk möjlighet att hon skulle kunna göra - så vore det ett så pass hårt slag mot regeringen att statsministern förmodligen skulle falla han också.

Minst tre moderata partidistrikt har anslutit sig till kravet på misstroendeomröstning.

M-ledaren Anna Kinberg Batra och hennes partiledning har hittills ställt sig kyliga till propåerna om att fälla Stefan Löfven vid första bästa tillfälle. Batra kan precis som alla andra räkna och se att en alliansregering - utan stöd av SD - skulle bli lika svag som den nuvarande. Att regera med SD:s stöd i riksdagen skulle vålla konvulsioner och spräcka Alliansen i minst två delar.

Samtidigt måste Kinberg Batra hantera de växande kraven i de egna leden om att stoppa ”vänsterpolitiken i riksdagen”. En regering mellan S och M skulle ur detta och flera andra perspektiv kunna vara en bra kontring från Kinberg Batras sida.

I den frågan skulle nog även Finn Bengtsson sluta upp bakom sin partiledare.

 

Widar Andersson

Folkbladet