2016-01-12 06:00

2016-01-12 06:00

Wallström var avspänd

Folk och Försvar. Lilla Sverige är världens sjätte största bidragsgivare till FN. Vilket borde betala sig bättre. Till exempel genom en svensk plats i Förenta Nationernas Säkerhetsråd. Det hävdade utrikesminister Margot Wallström när hon på söndagen öppningstalade på Folk och Försvars årliga rikskonferens i Sälen.

Pengarna talar. Så är det förstås. Lite ovanligt bara att höra de krassa och nakna argumenten från ministrar när de står i mediebelysta talarstolar. Men det där är väl - på gott och ont - lite av Margot Wallströms signum. Hon säger och gör oväntade saker då och då. Överraskar sin omgivning. Vilket säkert har en eller annan finger med i spelet när utrikesministern under det gångna året hamnat i diplomatiska trubbel med andra stater.

Jag känner Wallström alldeles för dåligt för att veta om hon planerar, och i förväg väger in de eventuella konsekvenserna, innan hon säger och gör saker som kan reta och dra på sig stark kritik. Eller om det bara råkar bli som det blir; om det är stundens ingivelse?

Wallströms tal var i övrigt högst traditionellt socialdemokratiskt. När det gällde frågan om svenskt medlemskap i Nato bemödade hon sig knappt ens om att argumentera. Hon sa att den militära alliansfriheten ”tjänar oss väl” och meddelade att ett medlemskap i Nato ”inte gynnar avspänningen” i Östersjöregionen.

På vanlig svenska betyder det att Ryssland skulle bli så pass irriterat av om Sverige gick med i Nato att det kan leda till krig och våld. Vän av ordning kan förstås fråga sig varför just Sverige skulle irritera Ryssland på ett våldsutlösande sätt? Stora delar av det forna Sovjetkommunistiska gänget i Östeuropa har ju gått med i Nato utan att Putin har bombat?

Margot Wallström fick frågor om hur det har gått med den ”feministiska utrikespolitiken” som hon lanserade när hon tillträdde efter valet 2014. Utrikesministern sade sig ha blivit både ”hyllad och hånad” vilket den som går först och röjer ny mark får räkna med, enligt Margot Wallström. Så är det säkert.

Däremot ingav det inget större förtroende hos mig när utrikesministern konstaterade att ”jag vet att vi kommer att få rätt.” Vi kan hoppas, tro, strida för, vilja och göra allt vad vi kan för att saker och ting ska gå åt rätt håll. Men vi kan aldrig veta.

Widar Andersson

Folkbladet

Pengarna talar. Så är det förstås. Lite ovanligt bara att höra de krassa och nakna argumenten från ministrar när de står i mediebelysta talarstolar. Men det där är väl - på gott och ont - lite av Margot Wallströms signum. Hon säger och gör oväntade saker då och då. Överraskar sin omgivning. Vilket säkert har en eller annan finger med i spelet när utrikesministern under det gångna året hamnat i diplomatiska trubbel med andra stater.

Jag känner Wallström alldeles för dåligt för att veta om hon planerar, och i förväg väger in de eventuella konsekvenserna, innan hon säger och gör saker som kan reta och dra på sig stark kritik. Eller om det bara råkar bli som det blir; om det är stundens ingivelse?

Wallströms tal var i övrigt högst traditionellt socialdemokratiskt. När det gällde frågan om svenskt medlemskap i Nato bemödade hon sig knappt ens om att argumentera. Hon sa att den militära alliansfriheten ”tjänar oss väl” och meddelade att ett medlemskap i Nato ”inte gynnar avspänningen” i Östersjöregionen.

På vanlig svenska betyder det att Ryssland skulle bli så pass irriterat av om Sverige gick med i Nato att det kan leda till krig och våld. Vän av ordning kan förstås fråga sig varför just Sverige skulle irritera Ryssland på ett våldsutlösande sätt? Stora delar av det forna Sovjetkommunistiska gänget i Östeuropa har ju gått med i Nato utan att Putin har bombat?

Margot Wallström fick frågor om hur det har gått med den ”feministiska utrikespolitiken” som hon lanserade när hon tillträdde efter valet 2014. Utrikesministern sade sig ha blivit både ”hyllad och hånad” vilket den som går först och röjer ny mark får räkna med, enligt Margot Wallström. Så är det säkert.

Däremot ingav det inget större förtroende hos mig när utrikesministern konstaterade att ”jag vet att vi kommer att få rätt.” Vi kan hoppas, tro, strida för, vilja och göra allt vad vi kan för att saker och ting ska gå åt rätt håll. Men vi kan aldrig veta.

Widar Andersson

Folkbladet