2015-12-01 06:00

2015-12-01 06:00

Är det fusk eller slarv?

För några år sedan slopades kravet på föräldrarna att skicka in det så kallade vab-intyget till Försäkringskassan. Intyget som bevisade att barnet inte varit på förskolan eller skolan och att föräldern varit hemma och vårdat sitt sjuka barn. Ersättning kunde då betalas ut till föräldern.

Orsaken till det slopade intyget berodde på att förskole- och skolpersonal upplevde ökad administrativ belastning med att fylla i intygen. Dessutom tyckte många föräldrar att systemet var krångligt. Kritiken blev så stark att intygen avskaffades.

Samtidigt utökades kontrollerna av utbetalningarna från Försäkringskassans sida. 2013 kontrollerades 1202 misstänkta ärenden. Hittills i år har 1417 ärenden kontrollerats enligt ekoredaktionen på Sveriges Radio.

Peter Fauso, chef på Försäkringskassans kontrollenhet, ger exempel på hur föräldrar fuskar.

- Antingen är barnet på förskola och föräldern jobbar som vanligt, men har ändå anmält vab för att få extrapengar, eller så gör man annat än att vårda barn, tar en semestertur till exempel. Ibland leder utredningarna till en polisanmälan. Om fusket är satt i system, kan påföljden bli böter eller fängelse. Polisanmälningarna har också ökat mycket, från 11 procent 2013 till 29 procent hittills idag.

Det handlar om avsevärda belopp som utbetalats felaktigt och som krävs tillbaka. För i år är det 31,6 miljoner kronor i återkrav.

Att så många föräldrar åkt fast för vab fusk innebär inte att de fuskar mer idag än tidigare. Snarare på att kontrollerna utökats och att olika system utvecklats för att upptäcka misstänkta mönster.

Att en del föräldrar på ett otillbörligt sätt försöker tillskansa sig extrapengar från det offentliga, är naturligtvis inte acceptabelt. I något fall är det säkert slarv, men att summorna av felaktigt utbetalningar ökar så kraftigt, är naturligtvis långt ifrån bra. Legitimiteten för systemet undergrävs. Pengarna ska gå till de som mest behöver.

Nog skulle man kunna tänka att föräldrarna borde kunna ta ansvaret, att inte kräva ut mer än vad som är lagligt. Tydligen behövs kontroller överallt.

Man kan fundera på vart solidariteten tagit vägen. Är det kanske så att vi håller på att utveckla ett individualistiskt samhälle, där det gäller att ta för sig; inte sällan på andras bekostnad.

Margareta Karlsson

Ledarskribent

För några år sedan slopades kravet på föräldrarna att skicka in det så kallade vab-intyget till Försäkringskassan. Intyget som bevisade att barnet inte varit på förskolan eller skolan och att föräldern varit hemma och vårdat sitt sjuka barn. Ersättning kunde då betalas ut till föräldern.

Orsaken till det slopade intyget berodde på att förskole- och skolpersonal upplevde ökad administrativ belastning med att fylla i intygen. Dessutom tyckte många föräldrar att systemet var krångligt. Kritiken blev så stark att intygen avskaffades.

Samtidigt utökades kontrollerna av utbetalningarna från Försäkringskassans sida. 2013 kontrollerades 1202 misstänkta ärenden. Hittills i år har 1417 ärenden kontrollerats enligt ekoredaktionen på Sveriges Radio.

Peter Fauso, chef på Försäkringskassans kontrollenhet, ger exempel på hur föräldrar fuskar.

- Antingen är barnet på förskola och föräldern jobbar som vanligt, men har ändå anmält vab för att få extrapengar, eller så gör man annat än att vårda barn, tar en semestertur till exempel. Ibland leder utredningarna till en polisanmälan. Om fusket är satt i system, kan påföljden bli böter eller fängelse. Polisanmälningarna har också ökat mycket, från 11 procent 2013 till 29 procent hittills idag.

Det handlar om avsevärda belopp som utbetalats felaktigt och som krävs tillbaka. För i år är det 31,6 miljoner kronor i återkrav.

Att så många föräldrar åkt fast för vab fusk innebär inte att de fuskar mer idag än tidigare. Snarare på att kontrollerna utökats och att olika system utvecklats för att upptäcka misstänkta mönster.

Att en del föräldrar på ett otillbörligt sätt försöker tillskansa sig extrapengar från det offentliga, är naturligtvis inte acceptabelt. I något fall är det säkert slarv, men att summorna av felaktigt utbetalningar ökar så kraftigt, är naturligtvis långt ifrån bra. Legitimiteten för systemet undergrävs. Pengarna ska gå till de som mest behöver.

Nog skulle man kunna tänka att föräldrarna borde kunna ta ansvaret, att inte kräva ut mer än vad som är lagligt. Tydligen behövs kontroller överallt.

Man kan fundera på vart solidariteten tagit vägen. Är det kanske så att vi håller på att utveckla ett individualistiskt samhälle, där det gäller att ta för sig; inte sällan på andras bekostnad.

Margareta Karlsson

Ledarskribent