2015-10-24 06:00

2015-10-24 06:00

Lång väg kvar att gå

KURIREN-LEDARE

De partipolitiska villkoren för fredagens överenskommelse om invandringspolitiken var mycket snäva. Ett villkor var att båda partierna i regeringen skulle kunna underteckna uppgörelsen. Det andra villkoret var att alla fyra partierna i det forna regeringsblocket skulle kunna underteckna uppgörelsen.

Givet dessa begränsningar - som det seriöst sett kanske inte gick att bortse från denna gång - så tycker jag att resultatet går att betrakta som ett viktigt steg i rätt riktning; som en bottenplatta för kommande och mer skarpa beslut från regeringens sida.

Det mest illavarslande med gårdagens åtgärdslista är att gränskontrollen inte är med. Trots att Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson häromdagen konstaterade att Sverige i praktiken har ”en öppen och obevakad landgräns mot Turkiet” så förmådde inte partierna att komma överens om ett ökat gränsskydd. Här behövs snarast en formel som gör det möjligt för S och M - kanske tillsammans med FP och KD - att upprätta fungerande personkontroller vid gränserna.

Problemet för Sverige är inte att det kommer människor som vill söka asyl. Problemet är att det kommer alldeles för många på en gång. Gårdagens pressträff med de sex partierna visade att svensk invandringspolitik ännu befinner sig i den omogna fas där ord som ”antal” och ”volym” är SD-smittade. Därför blir det lite Kafkaartat när förslaget om tillfälliga uppehållstillstånd - som alla vet syftar till att avskräcka asylsökanden - motiveras med allsköns andra och mer vackra argument.

Undantagen från regeln om tillfälliga uppehållstillstånd är dessutom så omfattande att det är tveksamt om åtgärdslistan kommer att ha någon effekt. Att undanta såväl barnfamiljer som de ensamkommande ungdomar som i mängder kommer till Sverige innebär att undantagen är minst lika omfattande som regeln.

Det som kan ha störst inverkan på antalet är inskrivet i meningar som: ”Orsakerna till detta behöver analyseras och ses över.” Det som ska analyseras är den dramatiska ökningen av ensamkommande ungdomar. Och: ”EU-förslag om snabbare avslag avseende ogrundade ansökningar och ansökningar från säkra länder ska dessutom implementeras i Sverige.”

Som sagt. Det här kommer inte att räcka. Socialdemokraterna och Moderaterna får snart ta ett varv till. Och det räcker inte med att hänga av Vänstern och Sverigedemokraterna. Ett par partier till behöver lämna förhandlingarna om förslagen ska få tillräcklig tyngd och spets för att återskapa den reglerade invandringspolitiken i Sverige.

Widar Andersson

Folkbladet

De partipolitiska villkoren för fredagens överenskommelse om invandringspolitiken var mycket snäva. Ett villkor var att båda partierna i regeringen skulle kunna underteckna uppgörelsen. Det andra villkoret var att alla fyra partierna i det forna regeringsblocket skulle kunna underteckna uppgörelsen.

Givet dessa begränsningar - som det seriöst sett kanske inte gick att bortse från denna gång - så tycker jag att resultatet går att betrakta som ett viktigt steg i rätt riktning; som en bottenplatta för kommande och mer skarpa beslut från regeringens sida.

Det mest illavarslande med gårdagens åtgärdslista är att gränskontrollen inte är med. Trots att Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson häromdagen konstaterade att Sverige i praktiken har ”en öppen och obevakad landgräns mot Turkiet” så förmådde inte partierna att komma överens om ett ökat gränsskydd. Här behövs snarast en formel som gör det möjligt för S och M - kanske tillsammans med FP och KD - att upprätta fungerande personkontroller vid gränserna.

Problemet för Sverige är inte att det kommer människor som vill söka asyl. Problemet är att det kommer alldeles för många på en gång. Gårdagens pressträff med de sex partierna visade att svensk invandringspolitik ännu befinner sig i den omogna fas där ord som ”antal” och ”volym” är SD-smittade. Därför blir det lite Kafkaartat när förslaget om tillfälliga uppehållstillstånd - som alla vet syftar till att avskräcka asylsökanden - motiveras med allsköns andra och mer vackra argument.

Undantagen från regeln om tillfälliga uppehållstillstånd är dessutom så omfattande att det är tveksamt om åtgärdslistan kommer att ha någon effekt. Att undanta såväl barnfamiljer som de ensamkommande ungdomar som i mängder kommer till Sverige innebär att undantagen är minst lika omfattande som regeln.

Det som kan ha störst inverkan på antalet är inskrivet i meningar som: ”Orsakerna till detta behöver analyseras och ses över.” Det som ska analyseras är den dramatiska ökningen av ensamkommande ungdomar. Och: ”EU-förslag om snabbare avslag avseende ogrundade ansökningar och ansökningar från säkra länder ska dessutom implementeras i Sverige.”

Som sagt. Det här kommer inte att räcka. Socialdemokraterna och Moderaterna får snart ta ett varv till. Och det räcker inte med att hänga av Vänstern och Sverigedemokraterna. Ett par partier till behöver lämna förhandlingarna om förslagen ska få tillräcklig tyngd och spets för att återskapa den reglerade invandringspolitiken i Sverige.

Widar Andersson

Folkbladet