2015-10-23 06:00

2015-10-23 06:00

Skatta med Persson

Skatteutredning. Då Socialdemokraterna var i opposition krävde etablerade partiföreträdare som skuggfinansminister Thomas Östros och gruppledaren Leif Jacobsson att regeringen skulle tillsätta en stor parlamentarisk skatteutredning.

Skatterna beskrevs som ett ”lapptäcke” med oklara effekter på sådana viktiga saker som arbete, företagande, konsumerande, sparande och välfärdsfinansierande.

De socialdemokratiska utredningskraven byggde på kritiska synpunkter om sådant som jobbskatteavdrag, RUT-avdrag och arbetsgivaravgiftssänkningar. Alliansregeringen visade vad jag minns inget större intresse för Östros och Jacobssons propåer.

Nu har vi en ny regering. Behovet av den där ”stora parlamentariska skatteutredningen” är minst lika stort som vad det var för ett par år sedan. Den nya regeringen har nämligen likt den tidigare –raskt och utan utredande - fattat beslut om stora skattepolitiska förändringar. Marginalskatterna ska pressas ytterligare uppåt, skatteavdragen för hushållsnära tjänster ska försämras, arbetsgivaravgifterna för ungdomar har höjts, skatten på pensionsinkomster ska sänkas medan skatten på pensionärers arbetsinkomster ska höjas.

Utöver regeringens behov av att finansiera ett gäng vallöften är det svårt att se någon linje i skattepolitiken. Särskilt svårsmält i mina ögon är skattehöjningen för äldre människor som arbetar. Här är stora delar av det partipolitiska startfältet –i vart fall de sex partierna i pensionsarbetsgruppen –överens om behovet av att uppmuntra och sporra människor att arbeta några år längre än idag. Och så smäller man på en extraskatt på just de äldres arbetsinkomster medan man sänker skatten på äldre människors pensionsinkomster.

Nå; i det stora hela är detta en mindre sak. Värre är skattepolitikens linjelöshet i stort.

Ett huvudtema för en ny parlamentarisk skatteutredning –jag tror Göran Persson skulle vara perfekt som ordförande –är självklart den framtida skatten på arbete. Givet dagens invandringspolitik kan vi snart se fram mot massarbetslöshet på riktigt bland låg- och felutbildade invandrare. Att snabbt och effektivit få de flesta av dessa att lämna välfärdens förmånstagarkollektiv till förmån för att träda in i de skattebetalande välfärdsfinansierarnas krets är av avgörande betydelse för vårt samhälle.

Widar Andersson

Folkbladet

Skatterna beskrevs som ett ”lapptäcke” med oklara effekter på sådana viktiga saker som arbete, företagande, konsumerande, sparande och välfärdsfinansierande.

De socialdemokratiska utredningskraven byggde på kritiska synpunkter om sådant som jobbskatteavdrag, RUT-avdrag och arbetsgivaravgiftssänkningar. Alliansregeringen visade vad jag minns inget större intresse för Östros och Jacobssons propåer.

Nu har vi en ny regering. Behovet av den där ”stora parlamentariska skatteutredningen” är minst lika stort som vad det var för ett par år sedan. Den nya regeringen har nämligen likt den tidigare –raskt och utan utredande - fattat beslut om stora skattepolitiska förändringar. Marginalskatterna ska pressas ytterligare uppåt, skatteavdragen för hushållsnära tjänster ska försämras, arbetsgivaravgifterna för ungdomar har höjts, skatten på pensionsinkomster ska sänkas medan skatten på pensionärers arbetsinkomster ska höjas.

Utöver regeringens behov av att finansiera ett gäng vallöften är det svårt att se någon linje i skattepolitiken. Särskilt svårsmält i mina ögon är skattehöjningen för äldre människor som arbetar. Här är stora delar av det partipolitiska startfältet –i vart fall de sex partierna i pensionsarbetsgruppen –överens om behovet av att uppmuntra och sporra människor att arbeta några år längre än idag. Och så smäller man på en extraskatt på just de äldres arbetsinkomster medan man sänker skatten på äldre människors pensionsinkomster.

Nå; i det stora hela är detta en mindre sak. Värre är skattepolitikens linjelöshet i stort.

Ett huvudtema för en ny parlamentarisk skatteutredning –jag tror Göran Persson skulle vara perfekt som ordförande –är självklart den framtida skatten på arbete. Givet dagens invandringspolitik kan vi snart se fram mot massarbetslöshet på riktigt bland låg- och felutbildade invandrare. Att snabbt och effektivit få de flesta av dessa att lämna välfärdens förmånstagarkollektiv till förmån för att träda in i de skattebetalande välfärdsfinansierarnas krets är av avgörande betydelse för vårt samhälle.

Widar Andersson

Folkbladet