2016-02-10 06:00

2016-02-10 06:00

Reflektion över vår relation till djuren

På senaste tiden har jag sett flera intressanta dokumentärer om djurs känsloliv och vänskapsrelationer. Det har handlat om vänskapsrelationer både mellan djur av olika arter och inom samma art. Och det har handlat om både tama och vilda djur. Dessa dokumentärer har fått mig att reflektera.

Ingen som haft kontakt med ett husdjur är väl förvånad över att djur kan ha djupa känslor och komplexa sociala relationer som vänskap och kärlek. Vi är inte heller förvånade över att djuren kan ha en stark empati, känna lojalitet och ha moral och en känsla för rättvisa. Detta är också väletablerat inom vetenskapen. Inom etologin har man studerat djurs känslor och relationer under lång tid och vet att många djurarters känsloliv är mycket likt det vi människor har.

Men enligt de dokumentärer jag sett har etologer länge endast använt begrepp som vänskap och kärlek om djur i informella sammanhang; inte i vetenskapliga artiklar. Här har man undvikit detta språkbruk, fram tills för bara några år sedan. Nu är det dock vanligare att man beskriver djurs relationer i dessa termer, även i vetenskapliga artiklar.

Att man länge velat undvika att officiellt tala om vänskap, kärlek och moral hos djur beror förstås på att detta väcker en känslig fråga till ytan; en fråga som vi ogärna vill ställa oss och som vi kan gå mycket långt för att ignorera: hur ska vi beskriva vår egen, allt annat än kärleksfulla, relation till djuren i djurindustrin?

Om vi erkänner att djuren i djurindustrin har djupa känsloliv, vänner, intressen, drömmar, mål och kan känna kärlek, lojalitet, sorg, saknad och ångest. Om vi erkänner att djur är moraliska varelser. Vad är då vi i relation till dem? När vi behandlar dem som saker? När vi förnekar dem deras mest grundläggande behov och rättigheter? När vi utsätter dem för brutalitet bortom allt vett och sans? När vi tar deras barn ifrån dem? När vi avrättar dem på löpande band?

Vi vet alla innerst inne vilket svaret är, även om vi inte vill formulera det öppet för oss själva. Men en person som sammanfattat vår relation till djuren i djurindustrin på ett sätt som vi alla kan förstå är Nobelpristagaren i litteratur, Isaac Bashevis Singer: Från djurens synvinkel är alla människor nazister; för djuren är det en evig Treblinka.

Per-Anders Jande

På senaste tiden har jag sett flera intressanta dokumentärer om djurs känsloliv och vänskapsrelationer. Det har handlat om vänskapsrelationer både mellan djur av olika arter och inom samma art. Och det har handlat om både tama och vilda djur. Dessa dokumentärer har fått mig att reflektera.

Ingen som haft kontakt med ett husdjur är väl förvånad över att djur kan ha djupa känslor och komplexa sociala relationer som vänskap och kärlek. Vi är inte heller förvånade över att djuren kan ha en stark empati, känna lojalitet och ha moral och en känsla för rättvisa. Detta är också väletablerat inom vetenskapen. Inom etologin har man studerat djurs känslor och relationer under lång tid och vet att många djurarters känsloliv är mycket likt det vi människor har.

Men enligt de dokumentärer jag sett har etologer länge endast använt begrepp som vänskap och kärlek om djur i informella sammanhang; inte i vetenskapliga artiklar. Här har man undvikit detta språkbruk, fram tills för bara några år sedan. Nu är det dock vanligare att man beskriver djurs relationer i dessa termer, även i vetenskapliga artiklar.

Att man länge velat undvika att officiellt tala om vänskap, kärlek och moral hos djur beror förstås på att detta väcker en känslig fråga till ytan; en fråga som vi ogärna vill ställa oss och som vi kan gå mycket långt för att ignorera: hur ska vi beskriva vår egen, allt annat än kärleksfulla, relation till djuren i djurindustrin?

Om vi erkänner att djuren i djurindustrin har djupa känsloliv, vänner, intressen, drömmar, mål och kan känna kärlek, lojalitet, sorg, saknad och ångest. Om vi erkänner att djur är moraliska varelser. Vad är då vi i relation till dem? När vi behandlar dem som saker? När vi förnekar dem deras mest grundläggande behov och rättigheter? När vi utsätter dem för brutalitet bortom allt vett och sans? När vi tar deras barn ifrån dem? När vi avrättar dem på löpande band?

Vi vet alla innerst inne vilket svaret är, även om vi inte vill formulera det öppet för oss själva. Men en person som sammanfattat vår relation till djuren i djurindustrin på ett sätt som vi alla kan förstå är Nobelpristagaren i litteratur, Isaac Bashevis Singer: Från djurens synvinkel är alla människor nazister; för djuren är det en evig Treblinka.

Per-Anders Jande