2017-09-13 06:00

2017-09-13 06:00

Vad vinner moderaterna?

LEDARE

Partiledarval. Ibland är det svårt att utifrån förstå hur ett parti fungerar. Svårast just nu är moderaterna – i alla fall för mig.

Först tokyllar man Fredrik Reinfeldt och hans framgångsrika triangulerande och förmåga att locka nya väljare i den politiska mittfåran. Så länge det gick bra i opinionsmätningarna var allt frid och fröjd.

Men när partiet nått vägs ände när det gällde att locka nya väljare, förlorade regeringsmakten och han på valnatten meddelar att han avgår – till mångas förvåning har jag förstått – så började kritiska röster höjas ganska snabbt.

Utan någon egentlig diskussion, debatt eller uttalat mandat fick Anna Kinberg Batra Decemberöverenskommelsen i knät innan hon ens formellt valts till ny ordförande.

Resten är som det heter historia.

Omsvängning av politiken. ”Samtal” med Sd. (Att väljartappet började innan detta uttalande om samtal med Sd låtsas vi inte om...) Kritik mot hennes stelhet. Ras i opinionen. Kritik mot hennes oförmåga att kommunicera partiets politik. Krav på hennes avgång. Dolkhuggen i ryggen och slutligen hennes avgång.

Anna Kinberg Batra ställdes vid skampålen och tvingades bort.

Men hela partistyrelsen sitter kvar. Den ende som ställde sin plats till förfogande var Hanif Bali. De andra duckade och låtsades som att de inte hade något ansvar för moderaternas problem.

Och inte nog med det: Ulf Kristersson som av allt att döma kommer att väljas till ny partiordförande inom ett par veckor har suttit i just den partistyrelse som – i min värld – är i allra högsta grad medskyldig till partiets problem.

Den nye ordföranden kommer att bli en man som funnits med i partiet i 30 år utan att ha varit någon lysande stjärna. En man som sitter i den partistyrelse som lagt fast den politik som – enligt dem själva – inte gått att kommunicera. Den politik som en majoritet av länsförbunden ratade. Just den politik som Anna Kinberg Batra har fört.

Vad i hela friden tror de att det finns att vinna på detta?

Vad är det för trollerikonst de drömmer om att Ulf Kristersson ska kunna utföra?

I veckan säger valberedningens ordförande att man ska leta efter en person som kan ”argumentera för vår politik” och ”har en utstrålning som gör att man gör sig bra i massmedia.”

Med all respekt för Ulf Kristersson som så vitt jag kan förstå är en duglig och kompetent politiker, men att ”gå genom rutan” har väl inte varit hans signum hittills...

Som sagt.

Ibland är det svårt att förstå hur ett parti tänker.

Catarina Forsberg

Först tokyllar man Fredrik Reinfeldt och hans framgångsrika triangulerande och förmåga att locka nya väljare i den politiska mittfåran. Så länge det gick bra i opinionsmätningarna var allt frid och fröjd.

Men när partiet nått vägs ände när det gällde att locka nya väljare, förlorade regeringsmakten och han på valnatten meddelar att han avgår – till mångas förvåning har jag förstått – så började kritiska röster höjas ganska snabbt.

Utan någon egentlig diskussion, debatt eller uttalat mandat fick Anna Kinberg Batra Decemberöverenskommelsen i knät innan hon ens formellt valts till ny ordförande.

Resten är som det heter historia.

Omsvängning av politiken. ”Samtal” med Sd. (Att väljartappet började innan detta uttalande om samtal med Sd låtsas vi inte om...) Kritik mot hennes stelhet. Ras i opinionen. Kritik mot hennes oförmåga att kommunicera partiets politik. Krav på hennes avgång. Dolkhuggen i ryggen och slutligen hennes avgång.

Anna Kinberg Batra ställdes vid skampålen och tvingades bort.

Men hela partistyrelsen sitter kvar. Den ende som ställde sin plats till förfogande var Hanif Bali. De andra duckade och låtsades som att de inte hade något ansvar för moderaternas problem.

Och inte nog med det: Ulf Kristersson som av allt att döma kommer att väljas till ny partiordförande inom ett par veckor har suttit i just den partistyrelse som – i min värld – är i allra högsta grad medskyldig till partiets problem.

Den nye ordföranden kommer att bli en man som funnits med i partiet i 30 år utan att ha varit någon lysande stjärna. En man som sitter i den partistyrelse som lagt fast den politik som – enligt dem själva – inte gått att kommunicera. Den politik som en majoritet av länsförbunden ratade. Just den politik som Anna Kinberg Batra har fört.

Vad i hela friden tror de att det finns att vinna på detta?

Vad är det för trollerikonst de drömmer om att Ulf Kristersson ska kunna utföra?

I veckan säger valberedningens ordförande att man ska leta efter en person som kan ”argumentera för vår politik” och ”har en utstrålning som gör att man gör sig bra i massmedia.”

Med all respekt för Ulf Kristersson som så vitt jag kan förstå är en duglig och kompetent politiker, men att ”gå genom rutan” har väl inte varit hans signum hittills...

Som sagt.

Ibland är det svårt att förstå hur ett parti tänker.

Catarina Forsberg