2017-06-16 06:00

2017-06-16 06:00

M planerar, S stagnerar

LEDARE

Efter sommaren är det ett år till valet. Med den vetskapen hölls riksdagsårets sista partiledardebatt under onsdagen. Och tyngdpunkten låg på mustiga problembeskrivningar när partiledarna talade framför glesa rader av riksdagsmän.

”Herr talman”, inledde som sig bör statsminister Stefan Löfven (S) när klockan slagit nio. Sedan följde en utläggning om kampen mot terrorismen – ett politikområde utan egentliga konflikter. Inget parti är emot att bekämpa våldsbejakande extremism, även om Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna inte var med i den senaste överenskommelsen om åtgärder mot terrorism.

Att Stefan Löfven började med terrorhotet beror dels på att det är en smärtsamt viktig fråga. Dels vill Löfven gärna framhålla allt gott som kommer av blocköverskridande samarbeten. Men det handlar inte om vilken typ av samarbeten som helst – såklart. Utan det är Socialdemokraternas villkor som ska gälla, som på den gamla goda tiden för maktpartiet.

Löfven vill stå i centrum av svensk politik och ta emot stöd lite som det passar. Något som uppenbart retat Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt, som fortsatt vill linda Socialdemokraterna runt lillfingret.

Stefan Löfvens försiktiga flörtande med Allianspartierna ger Socialdemokraterna den roll som Moderaterna tidigare har beskyllts för att ha – den övertaktiserande. Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra verkade däremot ha gjort sin hemläxa, eller i alla fall börjat på den. Kinberg Batra återanvände i riksdagen delar av det kritikerrosade talet som hon nyligen höll under den nya politikerveckan i Järva, Stockholm. Med följden att budskapet var klarare. Dessutom har Kinberg Batra visat prov på tydlighet i viktiga värderingsfrågor. Det signalerar ett ledarskap som partiet är i stort behov av.

Moderaterna har till skillnad från de andra partierna en trovärdig riktning och en idé för framtiden. Att det ska löna sig att arbeta är grunden för att klara välfärden i framtiden. Införandet av ett bidragstak är också en viktig del av vägen framåt. Samtidigt bör politikutvecklingen fortsätta inom Moderaterna. Det finns annars en risk att partiet enbart upplevs ha fallit tillbaka på arbetslinjen utan att ha tagit in förändringarna i omvärlden.

Vad Socialdemokraterna däremot vill med framtiden är otydligt. Att S ska ”investera” var det närmaste en plan Löfven presenterade, även om det han syftar på bättre beskrivs som ökande löpande kostnader. Övriga partier var inte heller nämnvärt klarare. De ägnade den mesta talartiden åt att förklara hur djupa olika kriser är, som inom polisen, vården och skolan. Sverige klyvs, förkunnade Centerns partiledare Annie Lööf. Klyftorna bara ökar, förklarade en gravallvarlig Sjöstedt.

Att beskriva problemen kan alla partiledare. Men Moderaterna som har fått så många krisrubriker den sista tiden är mot förmodan längst fram med att hitta trovärdiga lösningar.


Edvard Hollertz/SNB

 

 

”Herr talman”, inledde som sig bör statsminister Stefan Löfven (S) när klockan slagit nio. Sedan följde en utläggning om kampen mot terrorismen – ett politikområde utan egentliga konflikter. Inget parti är emot att bekämpa våldsbejakande extremism, även om Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna inte var med i den senaste överenskommelsen om åtgärder mot terrorism.

Att Stefan Löfven började med terrorhotet beror dels på att det är en smärtsamt viktig fråga. Dels vill Löfven gärna framhålla allt gott som kommer av blocköverskridande samarbeten. Men det handlar inte om vilken typ av samarbeten som helst – såklart. Utan det är Socialdemokraternas villkor som ska gälla, som på den gamla goda tiden för maktpartiet.

Löfven vill stå i centrum av svensk politik och ta emot stöd lite som det passar. Något som uppenbart retat Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt, som fortsatt vill linda Socialdemokraterna runt lillfingret.

Stefan Löfvens försiktiga flörtande med Allianspartierna ger Socialdemokraterna den roll som Moderaterna tidigare har beskyllts för att ha – den övertaktiserande. Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra verkade däremot ha gjort sin hemläxa, eller i alla fall börjat på den. Kinberg Batra återanvände i riksdagen delar av det kritikerrosade talet som hon nyligen höll under den nya politikerveckan i Järva, Stockholm. Med följden att budskapet var klarare. Dessutom har Kinberg Batra visat prov på tydlighet i viktiga värderingsfrågor. Det signalerar ett ledarskap som partiet är i stort behov av.

Moderaterna har till skillnad från de andra partierna en trovärdig riktning och en idé för framtiden. Att det ska löna sig att arbeta är grunden för att klara välfärden i framtiden. Införandet av ett bidragstak är också en viktig del av vägen framåt. Samtidigt bör politikutvecklingen fortsätta inom Moderaterna. Det finns annars en risk att partiet enbart upplevs ha fallit tillbaka på arbetslinjen utan att ha tagit in förändringarna i omvärlden.

Vad Socialdemokraterna däremot vill med framtiden är otydligt. Att S ska ”investera” var det närmaste en plan Löfven presenterade, även om det han syftar på bättre beskrivs som ökande löpande kostnader. Övriga partier var inte heller nämnvärt klarare. De ägnade den mesta talartiden åt att förklara hur djupa olika kriser är, som inom polisen, vården och skolan. Sverige klyvs, förkunnade Centerns partiledare Annie Lööf. Klyftorna bara ökar, förklarade en gravallvarlig Sjöstedt.

Att beskriva problemen kan alla partiledare. Men Moderaterna som har fått så många krisrubriker den sista tiden är mot förmodan längst fram med att hitta trovärdiga lösningar.


Edvard Hollertz/SNB