2016-10-03 06:00

2016-10-03 06:00

Skadlig miljöpolitik

Regeringen har bestämt sig för att en kemikalieskatt ska införas på hemelektronik. Tanken är att flamskyddsmedel och andra ämnen som är skadliga för miljön ska fasas ut. Att fasa ut farliga kemikalier är bra. Men sättet regeringen väljer att göra det på leder fel och slår hårt mot svenska företag.

Beskattningen baseras på hur mycket produkten väger. 120 kr per kilo elektronik uppgår skatten till, med ett tak på 320 kr. Tanken om att beskatta kemikalier är god, eftersom skatter har betydelse för hur människor väljer att spendera sina pengar. Men regeringen tar sikte på fel sak. Det är inte elektroniken som borde beskattas, utan de farliga kemikalierna.

Det här förslaget har likheter med den planerade kilometerskatten, numera kallad vägslitageavgift. Man beskattar transporter med motivet att minska utsläppen. Ändå baseras avgiften på vilken vikt fordonen har, inte mängden utsläpp. Regeringen hoppas att flytta trafik från vägarna till järnvägen. Men även om kapaciteten på järnvägen ökar finns det inte spår i hela landet, så en del av transporterna kommer att behöva ske på vägarna. Därför slår denna skatt särskilt hårt mot landsbygden.

Kemikalieskatten är lika dåligt utformad. Allt beskattas –oavsett miljöskada. Till och med ämnen som är framtagna som bättre alternativ till riktigt giftiga medel beskattas på samma sätt som kemikalierna de ska ersätta. Det betyder att det inte lönar sig att välja en bättre variant av två farliga kemikalier. All elektronik beskattas ändå lika. Om tillverkaren kan bevisa att det inte förekommer några farliga ämnen i varan går det att få en skattereduktion. Den sortens upplägg skapar administration –särskilt för små företag.

I Sverige beräknas konsumtionen av elektronik minska till följd av förslaget. Det är inte så konstigt. Beställer man varor på internet eller handlar från våra grannländer så slipper man skatten. Leverenskostnaderna är dessutom låga från andra länder. På det sättet snedvrids konkurrensen till Sveriges nackdel. Enligt en undersökning kommer 500 till 1 000 jobb att försvinna med förslaget (HUI research). Det är främst jobb inom handeln som berörs. Färre jobb är inte vad Sverige behöver nu. För företag med ett litet kundunderlag på små orter kan skatten bli dödsstöten.

Skatten beräknas dra in 2,4 miljarder kronor om året till statskassan. Det är inte konstigt att Socialdemokraterna är för den. Partiet tar gärna in skatt varhelst de ser en möjlighet till det. Det är inte heller förvånande att Miljöpartiet är positiva. Symbolpolitik inom miljöområdet är partiets expertis.

Men för att arbetet för en bättre miljö ska göra skillnad behöver det främst ske internationellt. Och när man väljer att införa miljöskatter ska de inte göras generella utan beskatta specifikt det som är dåligt. Det här är två saker man missar med de nya så kallade miljöskatterna. Här behöver regeringen tänka om.

Anna Sandström/SNB

Regeringen har bestämt sig för att en kemikalieskatt ska införas på hemelektronik. Tanken är att flamskyddsmedel och andra ämnen som är skadliga för miljön ska fasas ut. Att fasa ut farliga kemikalier är bra. Men sättet regeringen väljer att göra det på leder fel och slår hårt mot svenska företag.

Beskattningen baseras på hur mycket produkten väger. 120 kr per kilo elektronik uppgår skatten till, med ett tak på 320 kr. Tanken om att beskatta kemikalier är god, eftersom skatter har betydelse för hur människor väljer att spendera sina pengar. Men regeringen tar sikte på fel sak. Det är inte elektroniken som borde beskattas, utan de farliga kemikalierna.

Det här förslaget har likheter med den planerade kilometerskatten, numera kallad vägslitageavgift. Man beskattar transporter med motivet att minska utsläppen. Ändå baseras avgiften på vilken vikt fordonen har, inte mängden utsläpp. Regeringen hoppas att flytta trafik från vägarna till järnvägen. Men även om kapaciteten på järnvägen ökar finns det inte spår i hela landet, så en del av transporterna kommer att behöva ske på vägarna. Därför slår denna skatt särskilt hårt mot landsbygden.

Kemikalieskatten är lika dåligt utformad. Allt beskattas –oavsett miljöskada. Till och med ämnen som är framtagna som bättre alternativ till riktigt giftiga medel beskattas på samma sätt som kemikalierna de ska ersätta. Det betyder att det inte lönar sig att välja en bättre variant av två farliga kemikalier. All elektronik beskattas ändå lika. Om tillverkaren kan bevisa att det inte förekommer några farliga ämnen i varan går det att få en skattereduktion. Den sortens upplägg skapar administration –särskilt för små företag.

I Sverige beräknas konsumtionen av elektronik minska till följd av förslaget. Det är inte så konstigt. Beställer man varor på internet eller handlar från våra grannländer så slipper man skatten. Leverenskostnaderna är dessutom låga från andra länder. På det sättet snedvrids konkurrensen till Sveriges nackdel. Enligt en undersökning kommer 500 till 1 000 jobb att försvinna med förslaget (HUI research). Det är främst jobb inom handeln som berörs. Färre jobb är inte vad Sverige behöver nu. För företag med ett litet kundunderlag på små orter kan skatten bli dödsstöten.

Skatten beräknas dra in 2,4 miljarder kronor om året till statskassan. Det är inte konstigt att Socialdemokraterna är för den. Partiet tar gärna in skatt varhelst de ser en möjlighet till det. Det är inte heller förvånande att Miljöpartiet är positiva. Symbolpolitik inom miljöområdet är partiets expertis.

Men för att arbetet för en bättre miljö ska göra skillnad behöver det främst ske internationellt. Och när man väljer att införa miljöskatter ska de inte göras generella utan beskatta specifikt det som är dåligt. Det här är två saker man missar med de nya så kallade miljöskatterna. Här behöver regeringen tänka om.

Anna Sandström/SNB