2016-08-24 06:00

2016-08-24 06:00

Drabbar kommuner

LEDARE

Regeringen ska sänka stödet till kommunerna för mottagandet av ensamkommande barn och unga.

Dygnsersättningen ska sänkas från 1 900 kr till 1 350 kr per dygn för barn mellan 8 och 17 år och till 750 kr per dygn för unga mellan 18 till 20 år. Sänkta kostnader är behövligt, i och för sig. Regeringen behöver förbättra kostnadskontrollen. Men när stödet plötsligt minskar är det kommunerna som får ta smällen. Det kommer att innebära att annan kommunal verksamhet får lida, alternativt att kommunalskatten höjs. Men ändringarna innebär också att man inte kan lita på regeringens löften.

I Dagens Nyheter lyfter en rad högt uppsatta moderater i Skåne vikten av att kunna lita på att avtal som ingås med staten hålls (21/8). De menar att det är särskilt viktigt då ändringar i kommunernas verksamhet kräver en omställningsperiod. ”Kommunernas avtal med familjehem och HVB-hem måste omförhandlas eller avslutas och nya platser måste skapas,”skriver de.

När migrationsvågen ökade för ett år sedan var det många som föreslog sänkta kostnader för att klara av mottagandet. Regeringen gjorde dock ingenting för att åstadkomma detta. Man lovade i stället att staten skulle stå för notan, medan kommunerna ombads sköta det praktiska. Migrationsminister Morgan Johansson (S) var särskilt tydlig i att kommuner som tar emot många asylsökande skulle få ett betydande resurstillskott. En rimlig princip, med tanke på att vissa kommuner tar större ansvar än andra.

Först vid årsskiftet infördes boendeformen stödboende, vilket är en billigare form av boende för ensamkommande ungdomar som inte behöver lika mycket stöd. Stödboende har inte används i någon större omfattning, av flera olika anledningar. Ersättningen man fått har inte täckt kostnaderna för boende och regeringen har dessutom bestämt att det bara ska erbjudas till barn mellan 16 och 17 år om det finns särskilda skäl för det. För unga mellan 18 och 20 år behövs inte några särskilda skäl för att placeras i stödboende framför HVB-hem. Särskilda skäl kan vara att barnet bedöms vara moget och förberett att på ett bra sätt klara av att bo och leva i eget boende.

Det är kort sagt inte enkelt för kommunerna att sänka kostnaderna för mottagandet av ensamkommande, främst på grund av regler som regeringen skapat. Det blir svårt för kommunerna att hålla sig inom regelverket och samtidigt sänka kostnaderna för de ensamkommande. Det är rent av omöjligt att få till denna förändring inom bara några månaders tid.

De kommuner som under hösten 2015 tog emot många ensamkommande fick jobba hårt med att hitta boenden och personal. Nu påfrestas dessa kommuner igen när en större del av notan hamnar i kommuninvånarnas knä. Kommunerna måste kunna lita på att regeringen håller vad den lovar. Sänkta kostnader för migrationen är bra. Men lägre kostnader för staten tjänar ingenting till när notan flyttas till kommunernas bord.

Anna Sandström/SNB

Dygnsersättningen ska sänkas från 1 900 kr till 1 350 kr per dygn för barn mellan 8 och 17 år och till 750 kr per dygn för unga mellan 18 till 20 år. Sänkta kostnader är behövligt, i och för sig. Regeringen behöver förbättra kostnadskontrollen. Men när stödet plötsligt minskar är det kommunerna som får ta smällen. Det kommer att innebära att annan kommunal verksamhet får lida, alternativt att kommunalskatten höjs. Men ändringarna innebär också att man inte kan lita på regeringens löften.

I Dagens Nyheter lyfter en rad högt uppsatta moderater i Skåne vikten av att kunna lita på att avtal som ingås med staten hålls (21/8). De menar att det är särskilt viktigt då ändringar i kommunernas verksamhet kräver en omställningsperiod. ”Kommunernas avtal med familjehem och HVB-hem måste omförhandlas eller avslutas och nya platser måste skapas,”skriver de.

När migrationsvågen ökade för ett år sedan var det många som föreslog sänkta kostnader för att klara av mottagandet. Regeringen gjorde dock ingenting för att åstadkomma detta. Man lovade i stället att staten skulle stå för notan, medan kommunerna ombads sköta det praktiska. Migrationsminister Morgan Johansson (S) var särskilt tydlig i att kommuner som tar emot många asylsökande skulle få ett betydande resurstillskott. En rimlig princip, med tanke på att vissa kommuner tar större ansvar än andra.

Först vid årsskiftet infördes boendeformen stödboende, vilket är en billigare form av boende för ensamkommande ungdomar som inte behöver lika mycket stöd. Stödboende har inte används i någon större omfattning, av flera olika anledningar. Ersättningen man fått har inte täckt kostnaderna för boende och regeringen har dessutom bestämt att det bara ska erbjudas till barn mellan 16 och 17 år om det finns särskilda skäl för det. För unga mellan 18 och 20 år behövs inte några särskilda skäl för att placeras i stödboende framför HVB-hem. Särskilda skäl kan vara att barnet bedöms vara moget och förberett att på ett bra sätt klara av att bo och leva i eget boende.

Det är kort sagt inte enkelt för kommunerna att sänka kostnaderna för mottagandet av ensamkommande, främst på grund av regler som regeringen skapat. Det blir svårt för kommunerna att hålla sig inom regelverket och samtidigt sänka kostnaderna för de ensamkommande. Det är rent av omöjligt att få till denna förändring inom bara några månaders tid.

De kommuner som under hösten 2015 tog emot många ensamkommande fick jobba hårt med att hitta boenden och personal. Nu påfrestas dessa kommuner igen när en större del av notan hamnar i kommuninvånarnas knä. Kommunerna måste kunna lita på att regeringen håller vad den lovar. Sänkta kostnader för migrationen är bra. Men lägre kostnader för staten tjänar ingenting till när notan flyttas till kommunernas bord.

Anna Sandström/SNB