2016-08-11 06:00

2016-08-11 06:00

Mänskligt schema

LEDARE: Sjukvård

Vård måste per definition ske dygnet runt. Vi förväntar oss att bli omhändertagna dag som natt om vi blir sjuka och behöver vård.

Men måste det innebära att personalen har schema som gör det omöjligt för dem att ha ett liv utanför jobbet? Som gör det svårt för dem att återhämta sig och ladda batterierna innan det är dags att gå på ett nytt skift?

Naturligtvis inte.

Det är ingen lättlöst ekvation, men det kan inte vara omöjligt.

Därför är det lovvärt att alliansen i Region Örebro län nu lyfter fram arbetstiderna för personal inom sjukvården som det stora problem det faktiskt är. För att försöka lösa problemet vill de prova olika typer av schemaläggning och skiftgång.

Hög sjukfrånvaro och svårigheter att rekrytera personal är inga nyheter inom vården – men i takt med att vi blir allt äldre och ställer allt högre krav på vården är det naturligtvis ett problem som måste tas på allvar.

Lönerna inom vården behöver ses över och höjas, men det handlar inte enbart om pengar. Det handlar också om känslan av att kunna ha ett liv och att ha ork att göra ett bra jobb när man är på arbetet.

Det kan man naturligtvis inte göra om man slutar klockan 22.00, ska ta sig hem, varva ner, sova, vakna, äta frukost, ta sig tillbaka till jobbet och börja arbeta igen klockan sju på morgonen.

På ett antal avtalsområden skulle det till och med strida mot arbetstidslagstiftningen.

Det är inte bra med scheman som får medarbetarna att känna att de bränner ut sig, resonerar Ola Karlsson (M).

Det borde vara självklart. Det finns forskning som ganska entydigt visar att hälsan tar stryk av att byta dygnsrytm – alltså bör vi göra det så sällan som möjligt. Därför är detta redan ett faktum på många arbetsplatser där verksamheten bedrivs dygnet runt.

Men det verkar vara så förtvivlat svårt för undersköterskor och sjuksköterskor att komma ifrån bilden av dem som räddande änglar som har ett kall att hjälpa människor. Och därför underförstått ska acceptera i stort sett vad som helst.

Många av dem är änglar. Många av dem har ett kall och gör verkligen allt för att hjälpa oss när vi blir sjuka.

Just därför är det så fundamentalt att de får schema som ger dem möjlighet att sköta detta – bokstavligt talat – livsviktiga jobb så bra som möjligt. Samtidigt som de faktiskt kan ha ett normalt liv.

Det är bra att alliansen nu lyfter frågan.

Men det är samtidigt sorgligt att det ska behöva gå så här långt innan något görs.

Catarina Forsberg

Men måste det innebära att personalen har schema som gör det omöjligt för dem att ha ett liv utanför jobbet? Som gör det svårt för dem att återhämta sig och ladda batterierna innan det är dags att gå på ett nytt skift?

Naturligtvis inte.

Det är ingen lättlöst ekvation, men det kan inte vara omöjligt.

Därför är det lovvärt att alliansen i Region Örebro län nu lyfter fram arbetstiderna för personal inom sjukvården som det stora problem det faktiskt är. För att försöka lösa problemet vill de prova olika typer av schemaläggning och skiftgång.

Hög sjukfrånvaro och svårigheter att rekrytera personal är inga nyheter inom vården – men i takt med att vi blir allt äldre och ställer allt högre krav på vården är det naturligtvis ett problem som måste tas på allvar.

Lönerna inom vården behöver ses över och höjas, men det handlar inte enbart om pengar. Det handlar också om känslan av att kunna ha ett liv och att ha ork att göra ett bra jobb när man är på arbetet.

Det kan man naturligtvis inte göra om man slutar klockan 22.00, ska ta sig hem, varva ner, sova, vakna, äta frukost, ta sig tillbaka till jobbet och börja arbeta igen klockan sju på morgonen.

På ett antal avtalsområden skulle det till och med strida mot arbetstidslagstiftningen.

Det är inte bra med scheman som får medarbetarna att känna att de bränner ut sig, resonerar Ola Karlsson (M).

Det borde vara självklart. Det finns forskning som ganska entydigt visar att hälsan tar stryk av att byta dygnsrytm – alltså bör vi göra det så sällan som möjligt. Därför är detta redan ett faktum på många arbetsplatser där verksamheten bedrivs dygnet runt.

Men det verkar vara så förtvivlat svårt för undersköterskor och sjuksköterskor att komma ifrån bilden av dem som räddande änglar som har ett kall att hjälpa människor. Och därför underförstått ska acceptera i stort sett vad som helst.

Många av dem är änglar. Många av dem har ett kall och gör verkligen allt för att hjälpa oss när vi blir sjuka.

Just därför är det så fundamentalt att de får schema som ger dem möjlighet att sköta detta – bokstavligt talat – livsviktiga jobb så bra som möjligt. Samtidigt som de faktiskt kan ha ett normalt liv.

Det är bra att alliansen nu lyfter frågan.

Men det är samtidigt sorgligt att det ska behöva gå så här långt innan något görs.

Catarina Forsberg