2016-07-14 06:00

2016-07-14 06:00

Borde vara självklart

LEDARE

Nu är det dags för Region Örebro att satsa mer på Alfred Nobels Björkborn.

Det menar moderaternas Katarina Tolgfors och Anna Danielsson som vill att nämnden för regional tillväxt ska höja anslaget från dagens 307.000 kronor till 1,3 miljoner kronor under 2017 och 2018.

Till att börja med.

Det är ett jättebra initiativ – samtidigt som det är deprimerande att det ska behövas.

Besöksnäringen växer hela tiden, så mycket att det i dag räknas till en av basnäringarna. I Karlskoga har vi något fullständigt världsunikt som kan locka besökare från både när och fjärran. Besökare som inte bara gynnar museet, utan även drar inkomster till både kommunen och länet.

Att i det läget ge Alfred Nobels Björkborn möjligheter till professionell marknadsföring och förverkligande av åtminstone några av alla de idéer som finns är naturligtvis klokt.

Men det är deprimerande att detta inte redan är gjort.

Det är sorgligt att nämnden för regional utveckling inte redan avsatt mer än de växelpengar som 307.000 kronor är. (Som jämförelse kan nämnas att Opera på Skäret får 2,5 miljoner i år.)

Hur kan denna pärla – strategiskt placerad mellan två huvudstäder – inte vara viktigare för ledamöterna i den nämnd som ansvarar för regionens tillväxt? Hur kan de inte se potentialen?

Men allra mest deprimerande är att Nobelstiftelsen inte ens verkar vara medveten om att Alfred Nobels Björkborn existerar.

I årsberättelserna för Nobelstiftelsen kan jag inte en enda gång hitta ordet Karlskoga. Inte en enda referens till hans historia här. Björkborn omnämns inte heller.

Enbart Nobelmuseet i Stockholm har en omsättning på över 50 miljoner kronor. 1,2 miljarder kronor ska satsas på ett Nobelcenter på Blasieholmen i Stockholm.

Att inte Karlskoga och Björkborn finns med ens i tankarna är sorgligt. En så liten del av alla dessa miljoner skulle göra så stor skillnad för eldsjälarna Hans Johansson och Christer Franklin.

Visst är Stockholm vår huvudstad och det finns många anledningar till att ha ett Nobelcenter där – men faktum är att på Björkborn kan du få se saker och uppleva en miljö som inte kan återskapas någon annanstans.

Jag har haft förmånen att närvara några gånger när Nobelpristagare kommit på besök till Björkborn. Framför allt minns jag när jag som ganska ung och grön fick träffa författaren till Flugornas herre, William Golding, som besökte herrgården 1991. Det var spännande att lyssna och intervjua, och som jag minns det uppskattade även de besökande pristagarna att få vara på plats där allt en gång började.

Hur kan något som borde vara så självklart vara så svårt?`

Låt oss hoppas att de två moderatkvinnornas motion är början på något. En väckarklocka som får fler att inse vilken potential Björkborn har.

Catarina Forsberg

Det menar moderaternas Katarina Tolgfors och Anna Danielsson som vill att nämnden för regional tillväxt ska höja anslaget från dagens 307.000 kronor till 1,3 miljoner kronor under 2017 och 2018.

Till att börja med.

Det är ett jättebra initiativ – samtidigt som det är deprimerande att det ska behövas.

Besöksnäringen växer hela tiden, så mycket att det i dag räknas till en av basnäringarna. I Karlskoga har vi något fullständigt världsunikt som kan locka besökare från både när och fjärran. Besökare som inte bara gynnar museet, utan även drar inkomster till både kommunen och länet.

Att i det läget ge Alfred Nobels Björkborn möjligheter till professionell marknadsföring och förverkligande av åtminstone några av alla de idéer som finns är naturligtvis klokt.

Men det är deprimerande att detta inte redan är gjort.

Det är sorgligt att nämnden för regional utveckling inte redan avsatt mer än de växelpengar som 307.000 kronor är. (Som jämförelse kan nämnas att Opera på Skäret får 2,5 miljoner i år.)

Hur kan denna pärla – strategiskt placerad mellan två huvudstäder – inte vara viktigare för ledamöterna i den nämnd som ansvarar för regionens tillväxt? Hur kan de inte se potentialen?

Men allra mest deprimerande är att Nobelstiftelsen inte ens verkar vara medveten om att Alfred Nobels Björkborn existerar.

I årsberättelserna för Nobelstiftelsen kan jag inte en enda gång hitta ordet Karlskoga. Inte en enda referens till hans historia här. Björkborn omnämns inte heller.

Enbart Nobelmuseet i Stockholm har en omsättning på över 50 miljoner kronor. 1,2 miljarder kronor ska satsas på ett Nobelcenter på Blasieholmen i Stockholm.

Att inte Karlskoga och Björkborn finns med ens i tankarna är sorgligt. En så liten del av alla dessa miljoner skulle göra så stor skillnad för eldsjälarna Hans Johansson och Christer Franklin.

Visst är Stockholm vår huvudstad och det finns många anledningar till att ha ett Nobelcenter där – men faktum är att på Björkborn kan du få se saker och uppleva en miljö som inte kan återskapas någon annanstans.

Jag har haft förmånen att närvara några gånger när Nobelpristagare kommit på besök till Björkborn. Framför allt minns jag när jag som ganska ung och grön fick träffa författaren till Flugornas herre, William Golding, som besökte herrgården 1991. Det var spännande att lyssna och intervjua, och som jag minns det uppskattade även de besökande pristagarna att få vara på plats där allt en gång började.

Hur kan något som borde vara så självklart vara så svårt?`

Låt oss hoppas att de två moderatkvinnornas motion är början på något. En väckarklocka som får fler att inse vilken potential Björkborn har.

Catarina Forsberg