2016-07-09 06:00

2016-07-09 06:00

Tomma tunnor skramlar mest

LEDARE

Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna har problem att anpassa sig till den nya politiska spelplanen nu när även de andra partierna åter har fäst blicken på migrations- och integrationsfrågorna.

Tidigare kunde SD klara sig på att ta upp dessa områden och peka på problemen. Det räckte långt. I konkurrens med andra partier krävs dock mer och då står sig SD slätt.

Åkesson framstod mest som en mindre konkret kopia av partiledarna som har kommit före honom under Almedalsveckan. Annie Lööf (C), statsminister Stefan Löfven (S) och Ebba Busch Thor (KD) uppehöll sig alla till stor del vid integrationen och den utbredda oro som återfinns i många utsatta områden. Så även Jimmie Åkesson. Där de andra partiledarna levererade mer eller mindre konkreta åtgärder, vilkas förtjänster förvisso kan diskuteras, var Åkesson desto mer luddig.

Den stora nyheten bestod av att SD vill utreda möjligheten att utlysa undantagstillstånd i delar av landet när så krävs. Förslaget är främst tänkt att användas vid situationer som kravallerna i Husby 2013. Vad detta ska innebära mer konkret kunde dock inte Åkesson svara på. Tanken är att utreda vad som är möjligt, ökad telefonavlyssning och kameraövervakning nämndes som tänkbara inslag.

Förslagets ihålighet kan ses som ytterligare ett led i SD:s utveckling mot ett mer normalt parti. Ledningen vill inte häva ur sig saker som inte är möjliga att genomföra. Kanske har de börjat se förtjänsterna med utredningsväsendet. Men det kan också ses som ett utslag av att SD aldrig har varit särskilt framstående vad gäller att ta fram politiskt innehåll. Det låter mycket från SD men det kommer väldigt lite konkret politik från partiet, det mesta är lånat från andra.

Ytterligare ett tecken på detta är att partiet dammar av sitt förslag om en svensk kulturell kanon. Idén fördes fram redan för fyra år sedan och har inte utvecklats sedan dess.

Det är dock odelat positivt att det finns åtminstone ett slags konsensus kring vikten av att öka tryggheten för de människor som bor i utsatta områden. Brottslingar får aldrig tillåtas konkurrera ut det offentliga. Åkesson har en poäng när han säger att om det krävs att det sänds in en polisstyrka för att återupprätta ordningen så ska det göras.

Förhoppningsvis kan den samsyn som finns kring nödvändigheten att agera leda till ökad trygghet för de boende i dessa områden. Det är dessa människor som drabbas hårdast. De som inte vet om polisen eller brandkåren kommer när man ringer. Kanske blir de överfallna innan de kommer fram. De som inte har råd att köpa en ny bil när deras nuvarande bränns upp av protestsugna ligister. De som inte kan jobba på flera veckor när deras butik vandaliseras. Det offentliga får inte överge dem.

Kan SD vara med och spela en konstruktiv roll i detta så vore det gott. Frågan förtjänar en bred uppslutning. Men för att verkligen bli en avgörande faktor i svensk politik behöver SD arbeta med att konkretisera sin politik mer. Det är fortfarandet mycket snack och lite verkstad.

Daniel Persson/SNB

Tidigare kunde SD klara sig på att ta upp dessa områden och peka på problemen. Det räckte långt. I konkurrens med andra partier krävs dock mer och då står sig SD slätt.

Åkesson framstod mest som en mindre konkret kopia av partiledarna som har kommit före honom under Almedalsveckan. Annie Lööf (C), statsminister Stefan Löfven (S) och Ebba Busch Thor (KD) uppehöll sig alla till stor del vid integrationen och den utbredda oro som återfinns i många utsatta områden. Så även Jimmie Åkesson. Där de andra partiledarna levererade mer eller mindre konkreta åtgärder, vilkas förtjänster förvisso kan diskuteras, var Åkesson desto mer luddig.

Den stora nyheten bestod av att SD vill utreda möjligheten att utlysa undantagstillstånd i delar av landet när så krävs. Förslaget är främst tänkt att användas vid situationer som kravallerna i Husby 2013. Vad detta ska innebära mer konkret kunde dock inte Åkesson svara på. Tanken är att utreda vad som är möjligt, ökad telefonavlyssning och kameraövervakning nämndes som tänkbara inslag.

Förslagets ihålighet kan ses som ytterligare ett led i SD:s utveckling mot ett mer normalt parti. Ledningen vill inte häva ur sig saker som inte är möjliga att genomföra. Kanske har de börjat se förtjänsterna med utredningsväsendet. Men det kan också ses som ett utslag av att SD aldrig har varit särskilt framstående vad gäller att ta fram politiskt innehåll. Det låter mycket från SD men det kommer väldigt lite konkret politik från partiet, det mesta är lånat från andra.

Ytterligare ett tecken på detta är att partiet dammar av sitt förslag om en svensk kulturell kanon. Idén fördes fram redan för fyra år sedan och har inte utvecklats sedan dess.

Det är dock odelat positivt att det finns åtminstone ett slags konsensus kring vikten av att öka tryggheten för de människor som bor i utsatta områden. Brottslingar får aldrig tillåtas konkurrera ut det offentliga. Åkesson har en poäng när han säger att om det krävs att det sänds in en polisstyrka för att återupprätta ordningen så ska det göras.

Förhoppningsvis kan den samsyn som finns kring nödvändigheten att agera leda till ökad trygghet för de boende i dessa områden. Det är dessa människor som drabbas hårdast. De som inte vet om polisen eller brandkåren kommer när man ringer. Kanske blir de överfallna innan de kommer fram. De som inte har råd att köpa en ny bil när deras nuvarande bränns upp av protestsugna ligister. De som inte kan jobba på flera veckor när deras butik vandaliseras. Det offentliga får inte överge dem.

Kan SD vara med och spela en konstruktiv roll i detta så vore det gott. Frågan förtjänar en bred uppslutning. Men för att verkligen bli en avgörande faktor i svensk politik behöver SD arbeta med att konkretisera sin politik mer. Det är fortfarandet mycket snack och lite verkstad.

Daniel Persson/SNB