2016-07-02 06:00

2016-07-02 06:00

Räkna med höjd skatt

Kostnaderna för de ensamkommande flyktingbarnen måste minska om kommunerna ska kunna klara av sina övriga åtaganden. Regeringens sätt att minska kostnaderna för de ensamkommande är dock en kalldusch för landets kommuner. Sänkta statsbidrag innebär stora hål i de kommunala budgetarna.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har presenterat en promemoria från regeringen som drar upp riktlinjerna för hur kostnaderna ska sänkas. Genom att bland annat sänka den statliga dagersättningen från 1 900 kr till 1 350 kr per dygn och ensamkommande så minskar statens utgifter rejält. Statens kostnader för ensamkommande beräknas landa på 28 miljarder kronor innevarande år.

Får regeringen som den vill så kan en stor del av denna kostnad lämpas över på kommunerna från och med första januari nästa år. Det innebär att många kommuner kommer att behöva skrapa ihop dessa pengar någon annanstans.

Med kännedom om hur svårt kommuner har för att skära i kostnader så är det svårt att förstå hur sänkningen av schablonersättningen skulle kunna leda till något annat än ordentligt röda siffror i kommunernas budgetar. Regeringen verkar tro att sänkningen ska fungera som en ”morot”för kommunerna att sänka sina kostnader.

Kostnaderna för de ensamkommande måste naturligtvis minskas till hållbara nivåer, allt annat är oansvarigt. Det handlar också om att visa för skattebetalarna att man inte slösar med deras surt förvärvade slantar. Att HVB-hem och andra asylentreprenörer har kunnat göra stora vinster sticker med all rätt i skattebetalarnas ögon, vilket påverkar skattemoralen negativt.

Om kommunerna får mindre pengar att lägga på ensamkommande borde det sänka kostnadsläget. I kommunal verksamhet brukar alla tillgängliga medel gå åt och inte sällan lite till. Det är asylentreprenörerna väl medvetna om. Har kommunen 1 900 kr om dagen att spendera per ensamkommande så kommer de att spendera 1 900 kr.

Kommunernas utgifter kommer knappast att sänkas som en direkt följd av ett minskat stöd från staten. Många kommuner sitter fast i långa och dyra avtal med olika boenden som gör att kostnaderna inte kan sänkas direkt.

Konsekvensen av detta är att utgifterna för de ensamkommande kommer att slå igenom i kommunernas budgetar och konkurrera med andra utgiftsposter. Bibliotek, gatubelysning, vägunderhåll och mycket mer kommer att konkurrera med utgifterna för migrationen.

Och värre lär det bli i takt med att statsbidraget till asylanter upphör efter två års kommunplacering och kommunernas budget för försörjningsstöd ska mäkta med att försörja de som inte kan försörja sig själva. Sveriges kommuner och landsting har varnat för att kommunalskatten måste höjas med två kronor per intjänad hundralapp fram till år 2019 och helt säkert mer än så i många kommuner.

Kommunerna måste spara och det finns mängder av områden där besparingar kan göras. Men samtidigt måste staten ta sitt ansvar gentemot kommunerna och inte utsätta dem för hastiga kostnadschocker från det ena året till det andra.

Greger Ekman/SNB

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) har presenterat en promemoria från regeringen som drar upp riktlinjerna för hur kostnaderna ska sänkas. Genom att bland annat sänka den statliga dagersättningen från 1 900 kr till 1 350 kr per dygn och ensamkommande så minskar statens utgifter rejält. Statens kostnader för ensamkommande beräknas landa på 28 miljarder kronor innevarande år.

Får regeringen som den vill så kan en stor del av denna kostnad lämpas över på kommunerna från och med första januari nästa år. Det innebär att många kommuner kommer att behöva skrapa ihop dessa pengar någon annanstans.

Med kännedom om hur svårt kommuner har för att skära i kostnader så är det svårt att förstå hur sänkningen av schablonersättningen skulle kunna leda till något annat än ordentligt röda siffror i kommunernas budgetar. Regeringen verkar tro att sänkningen ska fungera som en ”morot”för kommunerna att sänka sina kostnader.

Kostnaderna för de ensamkommande måste naturligtvis minskas till hållbara nivåer, allt annat är oansvarigt. Det handlar också om att visa för skattebetalarna att man inte slösar med deras surt förvärvade slantar. Att HVB-hem och andra asylentreprenörer har kunnat göra stora vinster sticker med all rätt i skattebetalarnas ögon, vilket påverkar skattemoralen negativt.

Om kommunerna får mindre pengar att lägga på ensamkommande borde det sänka kostnadsläget. I kommunal verksamhet brukar alla tillgängliga medel gå åt och inte sällan lite till. Det är asylentreprenörerna väl medvetna om. Har kommunen 1 900 kr om dagen att spendera per ensamkommande så kommer de att spendera 1 900 kr.

Kommunernas utgifter kommer knappast att sänkas som en direkt följd av ett minskat stöd från staten. Många kommuner sitter fast i långa och dyra avtal med olika boenden som gör att kostnaderna inte kan sänkas direkt.

Konsekvensen av detta är att utgifterna för de ensamkommande kommer att slå igenom i kommunernas budgetar och konkurrera med andra utgiftsposter. Bibliotek, gatubelysning, vägunderhåll och mycket mer kommer att konkurrera med utgifterna för migrationen.

Och värre lär det bli i takt med att statsbidraget till asylanter upphör efter två års kommunplacering och kommunernas budget för försörjningsstöd ska mäkta med att försörja de som inte kan försörja sig själva. Sveriges kommuner och landsting har varnat för att kommunalskatten måste höjas med två kronor per intjänad hundralapp fram till år 2019 och helt säkert mer än så i många kommuner.

Kommunerna måste spara och det finns mängder av områden där besparingar kan göras. Men samtidigt måste staten ta sitt ansvar gentemot kommunerna och inte utsätta dem för hastiga kostnadschocker från det ena året till det andra.

Greger Ekman/SNB