2016-06-23 06:00

2016-06-23 06:00

Bostadsförslagav klent virke

Efter en tids förhandlingar lämnade Alliansen bostadssamtalen med regeringen. Alliansen anser att regeringen inte är beredd att göra vad som krävs för att åtgärda bostadskrisen, medan regeringen menar att det inte fanns någon vilja hos Alliansen att göra upp om en gemensam bostadspolitik.

Bostadsminister Peter Eriksson (MP) sammanfattade Allianspartiernas val med att ”man kan visa en åsna till källan men man kan inte tvinga den att dricka”.

Att förhandlingarna avbröts är logiskt. Allianspartiernas bostadspolitik skiljer sig på många punkter från regeringens och Alliansens egna skarpa förslag visar att de hoppas kunna göra bostadspolitiken till en av huvudkonflikterna i nästa valrörelse. Med åtta tidigare år av alliansstyre utan större bostadsreformer har de dock mycket att bevisa.

Regeringsförslaget innehåller 22 punkter varav vissa är efterlängtade. Fler byggåtgärder befrias från bygglov och rätten att överklaga bygglov begränsas. Att länsstyrelsen får i uppdrag att prioritera byggandeärenden tydligare är också välkommet då många projekt går i stå efter att ärendena fastnat hos nämnda myndighet.

Andra punkter i förslaget är dock mer problematiska. Statliga myndigheten Boverket ska exempelvis peka ut för kommunerna hur många bostäder de ska bygga, som om inte kommunerna själva har bättre förståelse för sin unika situation. Regeringen ämnar även ge kommunerna rätt att reglera upplåtelseformer. Detta skulle exempelvis kunna innebära att kommunen kan stoppa ombildningar till bostadsrätter.

I förslaget verkar de för att mer buller ska kunna accepteras vid bostadsbyggnader. Detta är inte oväntat med tanke på den våg av stadsförtätning som framskrider i många städer. Politikerna strävar efter att bygga så tätt de kan i stadskärnorna för att slippa komplettera med behövlig infrastruktur. Frågan är om denna förtätning verkligen skapar bra levnadsmiljöer och ifall inte bullerreglerna kommit till av en anledning. Även städer behöver parker, promenadstråk och öppna ytor om de ska kunna erbjuda något annat än stress och sängplats.

Alliansen går i sitt motförslag till attack mot regeringen för att de inte gör något åt överutbredningen av riksintressen och naturreservat. Mer än halva Sveriges yta är utpekat som riksintresse och antalet kommunala naturreservat har ökat stadigt sedan 70-talet. Kritiken gäller även det faktum att regeringen enbart gör valhänta försök att ändra strandskyddslagstiftningen som hämmat bostadsbyggande och landsbygdsutveckling.

Regeringens politik leder till att folk packas som sillar i städer strippade på både charm och grönytor samtidigt som landsbygden ska vara ett enda stort reservat där ingen får bo.

Med regeringens förslag ökar den statliga styrningen av bostadsmarknaden. Om utbudet styrdes mer av folks efterfrågan än av politikers viljor skulle fler bostäder byggas. Tyvärr är det långt dit.

 

Tony Gunnarsson/SNB

Bostadsminister Peter Eriksson (MP) sammanfattade Allianspartiernas val med att ”man kan visa en åsna till källan men man kan inte tvinga den att dricka”.

Att förhandlingarna avbröts är logiskt. Allianspartiernas bostadspolitik skiljer sig på många punkter från regeringens och Alliansens egna skarpa förslag visar att de hoppas kunna göra bostadspolitiken till en av huvudkonflikterna i nästa valrörelse. Med åtta tidigare år av alliansstyre utan större bostadsreformer har de dock mycket att bevisa.

Regeringsförslaget innehåller 22 punkter varav vissa är efterlängtade. Fler byggåtgärder befrias från bygglov och rätten att överklaga bygglov begränsas. Att länsstyrelsen får i uppdrag att prioritera byggandeärenden tydligare är också välkommet då många projekt går i stå efter att ärendena fastnat hos nämnda myndighet.

Andra punkter i förslaget är dock mer problematiska. Statliga myndigheten Boverket ska exempelvis peka ut för kommunerna hur många bostäder de ska bygga, som om inte kommunerna själva har bättre förståelse för sin unika situation. Regeringen ämnar även ge kommunerna rätt att reglera upplåtelseformer. Detta skulle exempelvis kunna innebära att kommunen kan stoppa ombildningar till bostadsrätter.

I förslaget verkar de för att mer buller ska kunna accepteras vid bostadsbyggnader. Detta är inte oväntat med tanke på den våg av stadsförtätning som framskrider i många städer. Politikerna strävar efter att bygga så tätt de kan i stadskärnorna för att slippa komplettera med behövlig infrastruktur. Frågan är om denna förtätning verkligen skapar bra levnadsmiljöer och ifall inte bullerreglerna kommit till av en anledning. Även städer behöver parker, promenadstråk och öppna ytor om de ska kunna erbjuda något annat än stress och sängplats.

Alliansen går i sitt motförslag till attack mot regeringen för att de inte gör något åt överutbredningen av riksintressen och naturreservat. Mer än halva Sveriges yta är utpekat som riksintresse och antalet kommunala naturreservat har ökat stadigt sedan 70-talet. Kritiken gäller även det faktum att regeringen enbart gör valhänta försök att ändra strandskyddslagstiftningen som hämmat bostadsbyggande och landsbygdsutveckling.

Regeringens politik leder till att folk packas som sillar i städer strippade på både charm och grönytor samtidigt som landsbygden ska vara ett enda stort reservat där ingen får bo.

Med regeringens förslag ökar den statliga styrningen av bostadsmarknaden. Om utbudet styrdes mer av folks efterfrågan än av politikers viljor skulle fler bostäder byggas. Tyvärr är det långt dit.

 

Tony Gunnarsson/SNB