2016-06-22 06:00

2016-06-22 06:00

Stängd dörr till bostad

Bostäder. Det nya amorteringskravet som trädde i kraft 1 juni har inneburit att bostadsmarknaden åtminstone tillfälligt kylts ned.

Även förväntningarna på stigande bostadspriser har fallit. Med en fungerande bostadspolitik hade detta möjligen varit glädjande, men med dagens läge är det snarare dystra nyheter för den som söker bostad. Antalet bostäder blir nämligen inte fler bara för att priserna sjunker, utan utbudet ökar av att fler bostäder byggs eller att fler vill sälja.

Ett amorteringskrav är i sig sunt. Detta särskilt i sken av att svenska hushåll är bland de mest belånade i världen. Med nuvarande läge på den svenska bostadsmarknaden får det hela dock också flera konsekvenser. När bopriserna faller vill folk inte sälja sina bostäder och göra förlust. Man har helt enkelt inte råd att byta upp sig eller anpassa sig efter ny familjesituation när man inte längre kan få väntat belopp vid försäljning av bostaden. Istället skapas inlåsningseffekter där folk bor kvar i bostäder de vuxit ur och rörligheten på marknaden minskar.

Dessa konsekvenser läggs ovanpå den bostadsproblematik vi redan har i Sverige. Det byggs alldeles för lite bostäder i Sverige. Många av de bostadsprojekt som sätts i rullning fastnar i den kommunala byråkratin. Kommunerna har genom det kommunala planmonopolet ensamrätt på att bestämma över många aspekter av byggandet. Ofta gör långa väntetider, överreglering och dåligt fungerande markanvisning att det blir för dyrt och komplicerat för företagen att gå vidare med sina bostadsbyggen.

Ett annat stort problem har bland annat belysts av Lena Micko (S), ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting, i en debattartikel i Enköpings-Posten. Hon anser att regeringen genast måste skrida till handling i syfte att röja upp bland de statliga riksintressena. Syftet med riksintressena är att skydda områden som kan anses värdefulla för framtiden av bland annat kultur-, infrastruktur- och naturskäl. Problemet är att myndigheterna har pekat ut riksintressen alltför lättvindigt och frikostigt, vilket resulterat i att hela 55 procent av Sveriges yta täcks av riksintressen. Naturligtvis är detta en orimligt hög siffra. Detta innebär att en hög andel av alla tänkta byggstarter försenas eller stoppas då de kommer i konflikt med de många utpekade riksintressena.

Den svenska bostadsmarknaden riskerar att bli ännu trögare i och med de nya amorteringskraven och för att dämpa hushållens skuldsättning hade det i nuläget varit bättre att hitta andra sätt. Exempelvis borde ränteavdragen kunna minskas i ett läge när vi har en negativ styrränta. Om även reavinstskatten, den så kallade flyttskatten, avskaffas så kommer fler vilja sälja. De tillfälligt sjunkande boprisförväntningarna är inte mycket att glädjas åt. För bostadssökande i Sverige finns nämligen bara ett egentligt hopp: att överregleringen och byråkratin minskas, så att det kan byggas tillräckligt med bostäder.

 

Tony Gunnarsson/SNB

Även förväntningarna på stigande bostadspriser har fallit. Med en fungerande bostadspolitik hade detta möjligen varit glädjande, men med dagens läge är det snarare dystra nyheter för den som söker bostad. Antalet bostäder blir nämligen inte fler bara för att priserna sjunker, utan utbudet ökar av att fler bostäder byggs eller att fler vill sälja.

Ett amorteringskrav är i sig sunt. Detta särskilt i sken av att svenska hushåll är bland de mest belånade i världen. Med nuvarande läge på den svenska bostadsmarknaden får det hela dock också flera konsekvenser. När bopriserna faller vill folk inte sälja sina bostäder och göra förlust. Man har helt enkelt inte råd att byta upp sig eller anpassa sig efter ny familjesituation när man inte längre kan få väntat belopp vid försäljning av bostaden. Istället skapas inlåsningseffekter där folk bor kvar i bostäder de vuxit ur och rörligheten på marknaden minskar.

Dessa konsekvenser läggs ovanpå den bostadsproblematik vi redan har i Sverige. Det byggs alldeles för lite bostäder i Sverige. Många av de bostadsprojekt som sätts i rullning fastnar i den kommunala byråkratin. Kommunerna har genom det kommunala planmonopolet ensamrätt på att bestämma över många aspekter av byggandet. Ofta gör långa väntetider, överreglering och dåligt fungerande markanvisning att det blir för dyrt och komplicerat för företagen att gå vidare med sina bostadsbyggen.

Ett annat stort problem har bland annat belysts av Lena Micko (S), ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting, i en debattartikel i Enköpings-Posten. Hon anser att regeringen genast måste skrida till handling i syfte att röja upp bland de statliga riksintressena. Syftet med riksintressena är att skydda områden som kan anses värdefulla för framtiden av bland annat kultur-, infrastruktur- och naturskäl. Problemet är att myndigheterna har pekat ut riksintressen alltför lättvindigt och frikostigt, vilket resulterat i att hela 55 procent av Sveriges yta täcks av riksintressen. Naturligtvis är detta en orimligt hög siffra. Detta innebär att en hög andel av alla tänkta byggstarter försenas eller stoppas då de kommer i konflikt med de många utpekade riksintressena.

Den svenska bostadsmarknaden riskerar att bli ännu trögare i och med de nya amorteringskraven och för att dämpa hushållens skuldsättning hade det i nuläget varit bättre att hitta andra sätt. Exempelvis borde ränteavdragen kunna minskas i ett läge när vi har en negativ styrränta. Om även reavinstskatten, den så kallade flyttskatten, avskaffas så kommer fler vilja sälja. De tillfälligt sjunkande boprisförväntningarna är inte mycket att glädjas åt. För bostadssökande i Sverige finns nämligen bara ett egentligt hopp: att överregleringen och byråkratin minskas, så att det kan byggas tillräckligt med bostäder.

 

Tony Gunnarsson/SNB