2016-06-14 06:00

2016-06-14 06:00

Respektera skattebetalare

Det måste till krafttag mot pengarullningen inom både assistansersättningarna och mottagandet av ensamkommande flyktingbarn. Det måste bli ett slut på fusket med assistansersättningarna och kostnaderna för ensamkommandes boende måste skäras ned rejält om inte allmänhetens skattemoral ska urholkas.

Försäkringskassan kan inte, så som nu har uppdagats, betala 16 miljoner kronor i månaden till två bolag som nu misstänks för bedrägerier. Inte heller kan kommuner betala privata HVB-hem 10 000 kronor per dygn för vårdplatser för ensamkommande flyktingbarn, så som Danderyds kommun gjort under några veckor i höstas.

De skattebetalare som tvingas dra ihop pengar till de ökande offentliga utgifterna kan inte förutsättas acceptera den lättsinniga hanteringen av de gemensamma resurserna. Om vi ska ha en marknad för vårdtjänster så måste oseriösa aktörer rensas bort och de upphandlande myndigheterna ställa ordentliga krav på utförarna.

Inte minst högern har ett politiskt ansvar för att strama upp systemet med privata aktörer. Allt som kan kopplas samman med det magiska ordet ”marknad”är inte bra. Det finns inget trolleritrick som gör att marknadslösningar fungerar problemfritt.

Upphandlingar av vård, boende för ensamkommande eller assistans innebär inte en fri dragningsrätt på skattebetalarnas medel. 10 000 kr per dygn för ett boende på HVB-hem är en orimlig kostnad. Det är knappast tal om någon motsvarighet till intensivvård på sjukhus som skulle kunna motivera kostnaderna.

Den normala kostnaden för HVB-hem är dock så hög som 2 000 kronor per dygn, vilket gör att kostnaden för ensamkommande flyktingbarn nästa år beräknas utgöra halva kostnaden för migration och integration.

Det säger sig självt att kostnaderna måste komma under kontroll så fort som möjligt.

Att skära i den här typen av utgifter har visat sig svårt för våra folkvalda politiker. Få är beredda att utsätta sig för den aggressiva kritik som varje uttalande om minskade utgifter för assistansersättningar eller migration framkallar. Varför göra livet surt för sig själv med något så trist som ansvarstagande?

Frågan är om inte tiden nu är inne för en uppstramning av dessa kostnader. I takt med att kostnaderna ökar blir de så kallade undanträngningseffekterna uppenbara. Neddragningar på andra utgiftsposter blir nödvändiga för att kunna möta de ökande utgifterna.

Det krävs kraftfulla tag mot skojare, som inte sällan är välkända på socialförvaltningarna. Det krävs också rätt och slätt hårdare krav vid upphandlingar. Kan staten få försvarsadvokater att nöja sig med en domstolsnorm för timarvode kan man också normera andra ersättningar på samma sätt.

Om inte skattebetalarna ser att samhället försöker få kontroll över utgifterna kommer det att påverka viljan att betala skatt, vilket i sig är ett allvarligare problem.

Greger Ekman/SNB

Det måste till krafttag mot pengarullningen inom både assistansersättningarna och mottagandet av ensamkommande flyktingbarn. Det måste bli ett slut på fusket med assistansersättningarna och kostnaderna för ensamkommandes boende måste skäras ned rejält om inte allmänhetens skattemoral ska urholkas.

Försäkringskassan kan inte, så som nu har uppdagats, betala 16 miljoner kronor i månaden till två bolag som nu misstänks för bedrägerier. Inte heller kan kommuner betala privata HVB-hem 10 000 kronor per dygn för vårdplatser för ensamkommande flyktingbarn, så som Danderyds kommun gjort under några veckor i höstas.

De skattebetalare som tvingas dra ihop pengar till de ökande offentliga utgifterna kan inte förutsättas acceptera den lättsinniga hanteringen av de gemensamma resurserna. Om vi ska ha en marknad för vårdtjänster så måste oseriösa aktörer rensas bort och de upphandlande myndigheterna ställa ordentliga krav på utförarna.

Inte minst högern har ett politiskt ansvar för att strama upp systemet med privata aktörer. Allt som kan kopplas samman med det magiska ordet ”marknad”är inte bra. Det finns inget trolleritrick som gör att marknadslösningar fungerar problemfritt.

Upphandlingar av vård, boende för ensamkommande eller assistans innebär inte en fri dragningsrätt på skattebetalarnas medel. 10 000 kr per dygn för ett boende på HVB-hem är en orimlig kostnad. Det är knappast tal om någon motsvarighet till intensivvård på sjukhus som skulle kunna motivera kostnaderna.

Den normala kostnaden för HVB-hem är dock så hög som 2 000 kronor per dygn, vilket gör att kostnaden för ensamkommande flyktingbarn nästa år beräknas utgöra halva kostnaden för migration och integration.

Det säger sig självt att kostnaderna måste komma under kontroll så fort som möjligt.

Att skära i den här typen av utgifter har visat sig svårt för våra folkvalda politiker. Få är beredda att utsätta sig för den aggressiva kritik som varje uttalande om minskade utgifter för assistansersättningar eller migration framkallar. Varför göra livet surt för sig själv med något så trist som ansvarstagande?

Frågan är om inte tiden nu är inne för en uppstramning av dessa kostnader. I takt med att kostnaderna ökar blir de så kallade undanträngningseffekterna uppenbara. Neddragningar på andra utgiftsposter blir nödvändiga för att kunna möta de ökande utgifterna.

Det krävs kraftfulla tag mot skojare, som inte sällan är välkända på socialförvaltningarna. Det krävs också rätt och slätt hårdare krav vid upphandlingar. Kan staten få försvarsadvokater att nöja sig med en domstolsnorm för timarvode kan man också normera andra ersättningar på samma sätt.

Om inte skattebetalarna ser att samhället försöker få kontroll över utgifterna kommer det att påverka viljan att betala skatt, vilket i sig är ett allvarligare problem.

Greger Ekman/SNB