2016-04-23 06:00

2016-04-23 06:00

Får inte fortsätta

Nu får det vara nog. Miljöpartiets ledning har hanterat den senaste veckans kris genom att relativisera antisemitism och kvinnoförakt, skylla på islamofobi och media. Samt, när det inte fungerade, försökte man att styra media. Miljöpartiets språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin kan inte längre anses vara lämpliga att sitta kvar i Sveriges regering.

Den pågående krisen inom Miljöpartiet har blottlagt bristen på känsla för vad som är rätt och fel, åtminstone inom partiets ledning. Det har gått så långt att språkrören inte ens kan låta bli att relativisera det som har skett när de tydligt ska tala om vad som gäller.

I ett öppet brev på partiets hemsida skriver Romson, Sveriges vice statsminister samt klimat- och miljöminister, och Gustav Fridolin, utbildningsminister, att det har blivit viktigt att vara tydliga kring MP:s värderingar.

Under rubriken ”Nolltolerans råder alltid mot varje form av rasism” inleder de med att det inte är möjligt att vara emot viss rasism och samtidigt blunda med ett halvt öga mot andra sorters rasism, och att detta gäller såväl islamofobi som antisemitism. Sedan går de över till att förklara att det ibland inte är meningen att vara rasistisk och kränkande utan att man bara råkar vara det, ”utan intention”. Språkrören utvecklar sedan: ”Dit hör illa valda jämförelser mellan Nazityskland och andra brott mot mänskliga rättigheter.” Inte nog med att de inte ens kan skriva rakt ut att det handlar om att jämföra Nazityskland med Israel, såsom tidigare bostadsministern Mehmet Kaplan gjorde, de tar upp det som ett exempel på något som bara kan hända – av ren oaktsamhet. I språkrörens sinnevärld är detta skolboksexempel på nutida antisemitism något som bara kan råka slinka ur en. Det betyder tydligen ingenting och säger heller inget om den som har sagt det.

I det öppna brevet framgår också att ett parti ”ska inte skylla på, eller recensera, medier”, samt att MP aldrig ska försöka påverka vad medierna väljer att granska. Det måste vara en ny policy eftersom språkrörens presskontakt i onsdags försökte pressa SVT:s Aktuellt att inte ta upp Kaplan i sina sändningar. Ett beteende som är så långt bortom vad som kan förväntas av demokratiska partier, och som härstammar från språkrörens egen presskontakt.

Det är talande, men det värsta är ändå hur Åsa Romson och Gustav Fridolin har ägnat hela tiden som krisen har utspelat sig åt att relativisera antisemitism och kvinnoförakt och ta det i försvar. Inte ens i brevet som är tänkt att vara ett tydligt avståndstagande klarar de av att ta avstånd från dessa företeelser. Det går inte längre att blunda för detta faktum.

Genom sina gärningar vanärar Romson och Fridolin regeringen, svenska folket och Sveriges anseende internationellt. Antingen är de representativa för Miljöpartiet och då måste partiet lämna regeringen snarast, eller så måste språkrören lämna regeringen och avgå från sina poster. I det senare fallet kan MP stanna kvar i regeringen. Men det här kan inte få fortsätta.

Daniel Persson/SNB

Nu får det vara nog. Miljöpartiets ledning har hanterat den senaste veckans kris genom att relativisera antisemitism och kvinnoförakt, skylla på islamofobi och media. Samt, när det inte fungerade, försökte man att styra media. Miljöpartiets språkrör Åsa Romson och Gustav Fridolin kan inte längre anses vara lämpliga att sitta kvar i Sveriges regering.

Den pågående krisen inom Miljöpartiet har blottlagt bristen på känsla för vad som är rätt och fel, åtminstone inom partiets ledning. Det har gått så långt att språkrören inte ens kan låta bli att relativisera det som har skett när de tydligt ska tala om vad som gäller.

I ett öppet brev på partiets hemsida skriver Romson, Sveriges vice statsminister samt klimat- och miljöminister, och Gustav Fridolin, utbildningsminister, att det har blivit viktigt att vara tydliga kring MP:s värderingar.

Under rubriken ”Nolltolerans råder alltid mot varje form av rasism” inleder de med att det inte är möjligt att vara emot viss rasism och samtidigt blunda med ett halvt öga mot andra sorters rasism, och att detta gäller såväl islamofobi som antisemitism. Sedan går de över till att förklara att det ibland inte är meningen att vara rasistisk och kränkande utan att man bara råkar vara det, ”utan intention”. Språkrören utvecklar sedan: ”Dit hör illa valda jämförelser mellan Nazityskland och andra brott mot mänskliga rättigheter.” Inte nog med att de inte ens kan skriva rakt ut att det handlar om att jämföra Nazityskland med Israel, såsom tidigare bostadsministern Mehmet Kaplan gjorde, de tar upp det som ett exempel på något som bara kan hända – av ren oaktsamhet. I språkrörens sinnevärld är detta skolboksexempel på nutida antisemitism något som bara kan råka slinka ur en. Det betyder tydligen ingenting och säger heller inget om den som har sagt det.

I det öppna brevet framgår också att ett parti ”ska inte skylla på, eller recensera, medier”, samt att MP aldrig ska försöka påverka vad medierna väljer att granska. Det måste vara en ny policy eftersom språkrörens presskontakt i onsdags försökte pressa SVT:s Aktuellt att inte ta upp Kaplan i sina sändningar. Ett beteende som är så långt bortom vad som kan förväntas av demokratiska partier, och som härstammar från språkrörens egen presskontakt.

Det är talande, men det värsta är ändå hur Åsa Romson och Gustav Fridolin har ägnat hela tiden som krisen har utspelat sig åt att relativisera antisemitism och kvinnoförakt och ta det i försvar. Inte ens i brevet som är tänkt att vara ett tydligt avståndstagande klarar de av att ta avstånd från dessa företeelser. Det går inte längre att blunda för detta faktum.

Genom sina gärningar vanärar Romson och Fridolin regeringen, svenska folket och Sveriges anseende internationellt. Antingen är de representativa för Miljöpartiet och då måste partiet lämna regeringen snarast, eller så måste språkrören lämna regeringen och avgå från sina poster. I det senare fallet kan MP stanna kvar i regeringen. Men det här kan inte få fortsätta.

Daniel Persson/SNB