2016-04-19 06:00

2016-04-19 06:00

Oundvikligt beslut

LEDARE

I lördags skrev jag att ”...jag hoppas ändå att Mehmet Kaplans dagar som minister snart är över.”

Vid lunch i går (måndag) meddelade statsminister Stefan Löfven att Mehmet Kaplan lämnar sitt uppdrag som bostadsminister i den socialdemokratiskt styrda regeringen.

Till Tidningarnas Telegrambyrå säger Kaplan att:

Vi har hamnat i en situation där den jag är och vad jag står för ifrågasätts och där dessa ifrågasättanden står i vägen för mina möjligheter att uträtta det som krävs, därför väljer jag att kliva åt sidan.

Det var väl snarare så att regeringen hamnat i en situation där få i regeringen kunnat uträtta det som krävs, eftersom folk i allmänhet och media i synnerhet hade velat ha deras åsikt om Mehmet Kaplan och hans agerande i olika sammanhang.

Det måste ha stått klart ganska tidigt, men ändå tog det hela helgen innan det blev offentligt.

Att Löfven skulle avskeda en minister som inte representerar hans eget parti kan också ha försvårat processen – få partier är så lojala mot sina medlemmar och företrädare som just miljöpartister.

Men att ha en minister som gång på gång på gång trampar snett, låter tungan löpa snabbare än tanken och som helt verkar sakna fingertoppskänsla när det gäller att välja sammanhang att visa upp sig i blev naturligtvis ohållbart i det långa loppet.

Svenska Dagbladets avslöjande i helgen om att Mehmet Kaplan liknat israelernas agerande mot palestinierna med med nazisternas behandling av judarna under andra världskriget blev nog droppen.

Och till alla er som nu har tänkt att ta ordet drev i sin mun och anklaga enögd media för att ha tvingat fram hans avgång vill jag bara säga två saker.

Det har inte varit något drev – annat än det Kaplan, Fridolin och Löfven själva skapat genom att inte säga ett ord, utan tvärt om ställa in framträdanden och möten. Om man inte får några svar från de direkt berörda, om de gör sig oanträffbara, så ligger det faktiskt både i sakens natur och medias uppdrag att försöka alla andra vägar för att få fram information.

Kom ihåg detta nästa gång ni hävdar att alla journalister är miljöpartister och därför behandlar dess företrädare och medlemmar annorlunda än andra partiers.

Och till er som tänker dra fram rasistkortet och hävda att detta inte hade hänt om Mehmet Kaplan varit ljusare i hyn och haft ett annat efternamn så kan jag bara säga nej. Det är inte sant.

Den minister som sätter sig till bords med en organisation som har förföljelse, hatbrott och mord på sitt samvete kan inte fortsätta att arbeta som minister i Sverige och företräda ett land som står för frihet, öppenhet, allas lika värde och demokrati.

Tyvärr lär vi nog få fortsätta att leva med ministrar som inte kan ge raka, tydliga besked om saker och ting.

Men det är liksom en annan historia.

Catarina Forsberg

Vid lunch i går (måndag) meddelade statsminister Stefan Löfven att Mehmet Kaplan lämnar sitt uppdrag som bostadsminister i den socialdemokratiskt styrda regeringen.

Till Tidningarnas Telegrambyrå säger Kaplan att:

Vi har hamnat i en situation där den jag är och vad jag står för ifrågasätts och där dessa ifrågasättanden står i vägen för mina möjligheter att uträtta det som krävs, därför väljer jag att kliva åt sidan.

Det var väl snarare så att regeringen hamnat i en situation där få i regeringen kunnat uträtta det som krävs, eftersom folk i allmänhet och media i synnerhet hade velat ha deras åsikt om Mehmet Kaplan och hans agerande i olika sammanhang.

Det måste ha stått klart ganska tidigt, men ändå tog det hela helgen innan det blev offentligt.

Att Löfven skulle avskeda en minister som inte representerar hans eget parti kan också ha försvårat processen – få partier är så lojala mot sina medlemmar och företrädare som just miljöpartister.

Men att ha en minister som gång på gång på gång trampar snett, låter tungan löpa snabbare än tanken och som helt verkar sakna fingertoppskänsla när det gäller att välja sammanhang att visa upp sig i blev naturligtvis ohållbart i det långa loppet.

Svenska Dagbladets avslöjande i helgen om att Mehmet Kaplan liknat israelernas agerande mot palestinierna med med nazisternas behandling av judarna under andra världskriget blev nog droppen.

Och till alla er som nu har tänkt att ta ordet drev i sin mun och anklaga enögd media för att ha tvingat fram hans avgång vill jag bara säga två saker.

Det har inte varit något drev – annat än det Kaplan, Fridolin och Löfven själva skapat genom att inte säga ett ord, utan tvärt om ställa in framträdanden och möten. Om man inte får några svar från de direkt berörda, om de gör sig oanträffbara, så ligger det faktiskt både i sakens natur och medias uppdrag att försöka alla andra vägar för att få fram information.

Kom ihåg detta nästa gång ni hävdar att alla journalister är miljöpartister och därför behandlar dess företrädare och medlemmar annorlunda än andra partiers.

Och till er som tänker dra fram rasistkortet och hävda att detta inte hade hänt om Mehmet Kaplan varit ljusare i hyn och haft ett annat efternamn så kan jag bara säga nej. Det är inte sant.

Den minister som sätter sig till bords med en organisation som har förföljelse, hatbrott och mord på sitt samvete kan inte fortsätta att arbeta som minister i Sverige och företräda ett land som står för frihet, öppenhet, allas lika värde och demokrati.

Tyvärr lär vi nog få fortsätta att leva med ministrar som inte kan ge raka, tydliga besked om saker och ting.

Men det är liksom en annan historia.

Catarina Forsberg