2016-04-12 06:00

2016-04-12 06:00

Lite respekt skulle inte sitta fel

I förra veckan var ledande politiker och vår landshövding i Stockholm för att förhandla om den nya regionindelningen. I helgen beslutade moderaterna att officiellt ta ståndpunkt mot planerna.

Förslaget om storregioner har inte oväntat väckt starka känslor på många håll. Det är en diskussion som förts av och till i olika former så länge jag kan minnas. Men det har varit svårt att komma till skott.

Naturligtvis finns det inget självändamål i att behålla en regionindelning som funnits sedan Magnus Ladulås tid. Men – och det är ett stort men – det finns inte heller något självändamål i att ändra bara för förändringens skull.

Att regionindelningen funnits så länge innebär med naturnödvändighet att det knutits en rad både officiella och inofficiella band mellan regioner som faktiskt fungerar bra och tjänar invånarna väl. Det är band som knutits på ett naturligt sätt. För att det funnits självklara kopplingar, självklara områden att samarbeta på.

Örebro och Värmland är ett exempel på detta, något som kanske är extra tydligt för oss i Karlskoga och Degerfors som står med en fot i varje läger, så att säga.

Det finns ett samarbete mellan myndigheter och inom kommunikation och sjukvård som gagnar alla.

Idag är vi många som upplever att myndigheter som polis, arbetsförmedling och försäkringskassa kommer allt längre ifrån oss, blir allt svårare att nå och få adekvat hjälp av. Om det samarbete som finns mellan Örebro och Karlstad slås sönder skulle det bli etter värre.

Att slå sönder den satsning på bättre kommunikation mellan Stockholm och Oslo som äntligen verkar ta ordentlig fart skulle slå hårt mot både näringsliv och medborgare i Örebro och Värmland.

Ännu allvarligare är att den specialiserade vården som idag finns vid USÖ skulle hotas om samarbetet med Värmland slås sönder. Patientunderlaget skulle helt enkelt bli för litet för att verksamheten skulle ha möjlighet att bedrivas i Örebro. Och som vi vet har USÖ problem att brottas med så det räcker redan i dagsläget. Att det arbete som lagts ner för att bygga upp USÖ till just ett universitetssjukhus får inte vara för gäves.

Man ska inte vara rädd för förändring, och det är möjligt att det finns fördelar med de nya storregionerna (även om jag har svårt att se dem).

Men man ska inte heller vara rädd för att lära av historien och visa respekt för de samarbeten som vuxit fram under lång tid.

Lite respekt för historien skulle inte vara fel.

Jag kan inte annat än hålla med alla de som nu protesterar mot den nya indelningen.

Gör om och gör rätt.

Catarina Forsberg

I förra veckan var ledande politiker och vår landshövding i Stockholm för att förhandla om den nya regionindelningen. I helgen beslutade moderaterna att officiellt ta ståndpunkt mot planerna.

Förslaget om storregioner har inte oväntat väckt starka känslor på många håll. Det är en diskussion som förts av och till i olika former så länge jag kan minnas. Men det har varit svårt att komma till skott.

Naturligtvis finns det inget självändamål i att behålla en regionindelning som funnits sedan Magnus Ladulås tid. Men – och det är ett stort men – det finns inte heller något självändamål i att ändra bara för förändringens skull.

Att regionindelningen funnits så länge innebär med naturnödvändighet att det knutits en rad både officiella och inofficiella band mellan regioner som faktiskt fungerar bra och tjänar invånarna väl. Det är band som knutits på ett naturligt sätt. För att det funnits självklara kopplingar, självklara områden att samarbeta på.

Örebro och Värmland är ett exempel på detta, något som kanske är extra tydligt för oss i Karlskoga och Degerfors som står med en fot i varje läger, så att säga.

Det finns ett samarbete mellan myndigheter och inom kommunikation och sjukvård som gagnar alla.

Idag är vi många som upplever att myndigheter som polis, arbetsförmedling och försäkringskassa kommer allt längre ifrån oss, blir allt svårare att nå och få adekvat hjälp av. Om det samarbete som finns mellan Örebro och Karlstad slås sönder skulle det bli etter värre.

Att slå sönder den satsning på bättre kommunikation mellan Stockholm och Oslo som äntligen verkar ta ordentlig fart skulle slå hårt mot både näringsliv och medborgare i Örebro och Värmland.

Ännu allvarligare är att den specialiserade vården som idag finns vid USÖ skulle hotas om samarbetet med Värmland slås sönder. Patientunderlaget skulle helt enkelt bli för litet för att verksamheten skulle ha möjlighet att bedrivas i Örebro. Och som vi vet har USÖ problem att brottas med så det räcker redan i dagsläget. Att det arbete som lagts ner för att bygga upp USÖ till just ett universitetssjukhus får inte vara för gäves.

Man ska inte vara rädd för förändring, och det är möjligt att det finns fördelar med de nya storregionerna (även om jag har svårt att se dem).

Men man ska inte heller vara rädd för att lära av historien och visa respekt för de samarbeten som vuxit fram under lång tid.

Lite respekt för historien skulle inte vara fel.

Jag kan inte annat än hålla med alla de som nu protesterar mot den nya indelningen.

Gör om och gör rätt.

Catarina Forsberg