2016-03-17 06:00

2016-03-17 06:00

Felet sitter i systemet

Uppdrag granskning har gjort stort sak av människor som valt att flytta hem sina pengar till Sverige. Det svenska skattesystemet erbjuder sedan närmare 100 år den som är skattskyldig i riket att genom självrättelse ta hem pengar som har funnits i länder med mer modest beskattning utan risk för åtal eller skattetillägg. Däremot får man betala skatt eller göra avdrag retroaktivt.

Det är inget märkligt i att medier publicerar denna typ av information. Medierna ska agera utan hänsyn till konsekvenserna. Det är dock ofrånkomligt att effekten av att hänga ut de som valt att göra rätt för sig snarare än de som behåller sina pengar utomlands kan ha en skadlig inverkan.

Det finns en anledning till att finansminister Magdalena Andersson inte stämmer in i klagosången över de som har valt självrättelse. Att medel flyttas till Sverige är positivt. De beskattas i Sverige samt kan användas för investeringar här. För att undvika att uthängningsrisken avhåller människor från att flytta pengar till Sverige bör staten överväga att sekretessbelägga dessa rättelser.

Staten, egentligen främst Socialdemokraterna, bör dessutom be om ursäkt till hela folket för det konfiskatoriska skattesystem som drev kapital utomlands. Det gick så långt att Astrid Lindgren 1976 i form av sagan Pomperipossa i Monismanien kritiserade de svenska marginalskatterna som gjorde att hon fick betala 102 procent i skatt. Inte förrän efter Lindgrens död 2002 erkände S genom dåvarande statsministern Göran Persson att hon haft rätt och att det fanns ”en abnormitet i skatteskalorna”. En underdrift.

Arvsskatten omöjliggjorde långsiktig kapitalbildning, på större förmögenheter var den upp till 70 procent. Avancerade skatteupplägg kunde minska olika skatter enormt. Minns till exempel justitieminister Ove Rainer (S) som tvingades avgå 1983 efter att ha trollat bort nästan hela reavinstskatten på aktieförsäljning, och finansminister Gunnar Sträng (S) som genom köp av kraftigt belånade hus sänkte sin skatt.

Skattesystemet kom att premiera lån och fiffel, slog sönder kapitalbildning och lade grunden för den lånekultur som ännu plågar den svenska ekonomin.

På ett enskilt plan är skattesmitning en moraliskt felaktig handling. Men det går heller inte att bortse från att höga skatter är skadliga, omoraliska och ökar acceptansen för att kringgå reglerna.

Stora belopp har skickats utomlands, men det var en gradskillnad i beteendet, inte en artskillnad. Tidigare var avdragsletandet en folksport på ett sätt som inte är fallet längre. Införandet av rot och rut minskade acceptansen för anlitande av svartjobb, vilket har visats av såväl SOM-institutet som Skatteverket. Som ett brev på posten visar flera undersökningar att den rödgröna regeringens nyliga försämringar av samma avdrag har lett till att acceptansen för svartjobb åter har ökat.

Finansminister Andersson gör rätt i att inte attackera de som flyttar sina pengar till Sverige. Hon bör dock även fundera över varför pengarna fördes utomlands från första början.

Daniel Persson/SNB

Det är inget märkligt i att medier publicerar denna typ av information. Medierna ska agera utan hänsyn till konsekvenserna. Det är dock ofrånkomligt att effekten av att hänga ut de som valt att göra rätt för sig snarare än de som behåller sina pengar utomlands kan ha en skadlig inverkan.

Det finns en anledning till att finansminister Magdalena Andersson inte stämmer in i klagosången över de som har valt självrättelse. Att medel flyttas till Sverige är positivt. De beskattas i Sverige samt kan användas för investeringar här. För att undvika att uthängningsrisken avhåller människor från att flytta pengar till Sverige bör staten överväga att sekretessbelägga dessa rättelser.

Staten, egentligen främst Socialdemokraterna, bör dessutom be om ursäkt till hela folket för det konfiskatoriska skattesystem som drev kapital utomlands. Det gick så långt att Astrid Lindgren 1976 i form av sagan Pomperipossa i Monismanien kritiserade de svenska marginalskatterna som gjorde att hon fick betala 102 procent i skatt. Inte förrän efter Lindgrens död 2002 erkände S genom dåvarande statsministern Göran Persson att hon haft rätt och att det fanns ”en abnormitet i skatteskalorna”. En underdrift.

Arvsskatten omöjliggjorde långsiktig kapitalbildning, på större förmögenheter var den upp till 70 procent. Avancerade skatteupplägg kunde minska olika skatter enormt. Minns till exempel justitieminister Ove Rainer (S) som tvingades avgå 1983 efter att ha trollat bort nästan hela reavinstskatten på aktieförsäljning, och finansminister Gunnar Sträng (S) som genom köp av kraftigt belånade hus sänkte sin skatt.

Skattesystemet kom att premiera lån och fiffel, slog sönder kapitalbildning och lade grunden för den lånekultur som ännu plågar den svenska ekonomin.

På ett enskilt plan är skattesmitning en moraliskt felaktig handling. Men det går heller inte att bortse från att höga skatter är skadliga, omoraliska och ökar acceptansen för att kringgå reglerna.

Stora belopp har skickats utomlands, men det var en gradskillnad i beteendet, inte en artskillnad. Tidigare var avdragsletandet en folksport på ett sätt som inte är fallet längre. Införandet av rot och rut minskade acceptansen för anlitande av svartjobb, vilket har visats av såväl SOM-institutet som Skatteverket. Som ett brev på posten visar flera undersökningar att den rödgröna regeringens nyliga försämringar av samma avdrag har lett till att acceptansen för svartjobb åter har ökat.

Finansminister Andersson gör rätt i att inte attackera de som flyttar sina pengar till Sverige. Hon bör dock även fundera över varför pengarna fördes utomlands från första början.

Daniel Persson/SNB