2016-02-24 06:00

2016-02-24 06:00

Sänkt skatt motverkar segregation

LEDARE

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) vill ta bort flera anställningsstöd för att göra det enklare att anställa billigare. Det är ett utmärkt förslag, men vill hon få en ordentlig och hållbar effekt behövs mer övergripande kostnadssänkningar för att anställa. Den socialdemokratiske ministern måste föreslå skattesänkningar.

Kärt barn har många namn, så även komplicerade skattesystem. För det företag som vill anställa en person långt ifrån arbetsmarknaden finns särskilda anställningsstöd, traineejobb, nystartsjobb, yrkesintroduktion och en hel del annat att tillgå. För ett litet företag som behöver anställa framstår det lätt som hopplöst att försöka utnyttja sådana stöd.

Arbetslösheten sjunker och antalet sysselsatta ökar i Sverige, det är glädjande. Problemet är en starkt segregerad arbetsmarknad. Sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda är bland de största i Europa, ett problem som lär förvärras under kommande år. Etableringstiden, alltså den tiden det tar innan en nyanländ invandrare får jobb i Sverige, är helt enkelt alldeles för lång. Orsakerna är flera. Bristande kunskaper i svenska, låg utbildningsnivå och bristande kontaktnät på arbetsmarknaden är tre skäl. De förvärras av långa handläggningstider hos Migrationsverket, som förväntas öka till 15 månader. Det gör det svårare att åtgärda alla hinder för anställning och bidrar till att cementera utanförskapet.

Ett sätt att komma åt detta är att sänka kostnaderna för att anställa. Exempelvis är arbetsgivaravgiften i Sverige idag drygt 31 procent. Den är tänkt att finansiera den enskildes socialförsäkringar. Där ingår avgifter för pension, sjukförsäkring, arbetsskadeavgift med mera. Men också en allmän löneavgift som helt saknar koppling till försäkringssystemen och som alltså är en ren löneskatt, precis som inkomstskatten.

Politiker bör inte lagstifta om löner. Istället borde man lagstifta om spelreglerna på arbetsmarknaden. Där ingår skatter. Är regeringen uppriktig i sin vilja att vilja öppna den svenska arbetsmarknaden för fler, behöver kostnaderna för anställning sänkas rejält. Det vore ingen dum idé att börja med att sänka arbetsgivaravgiften.

Men den här gången borde det göras generellt. Den borgerliga regeringen sänkte avgiften för unga under 25. Det skapade en del jobb, men till en stor kostnad. I Sverige är det dessutom inte bara unga som befinner långt ifrån arbetsmarknaden, utan även många äldre.

Att titta på förslaget som både Kristdemokraterna och Moderata ungdomsförbundet lagt fram, att de första 500 000 kronorna en människa tjänar i Sverige, vore också klokt. Det är en neutral och enkel kostnadssänkning för företagen.

Nu återstår att se om det politiska modet att genomföra kraftfulla åtgärder för att bryta segregationen finns hos regeringen.

 

Henrik Hall/SNB

Kärt barn har många namn, så även komplicerade skattesystem. För det företag som vill anställa en person långt ifrån arbetsmarknaden finns särskilda anställningsstöd, traineejobb, nystartsjobb, yrkesintroduktion och en hel del annat att tillgå. För ett litet företag som behöver anställa framstår det lätt som hopplöst att försöka utnyttja sådana stöd.

Arbetslösheten sjunker och antalet sysselsatta ökar i Sverige, det är glädjande. Problemet är en starkt segregerad arbetsmarknad. Sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda är bland de största i Europa, ett problem som lär förvärras under kommande år. Etableringstiden, alltså den tiden det tar innan en nyanländ invandrare får jobb i Sverige, är helt enkelt alldeles för lång. Orsakerna är flera. Bristande kunskaper i svenska, låg utbildningsnivå och bristande kontaktnät på arbetsmarknaden är tre skäl. De förvärras av långa handläggningstider hos Migrationsverket, som förväntas öka till 15 månader. Det gör det svårare att åtgärda alla hinder för anställning och bidrar till att cementera utanförskapet.

Ett sätt att komma åt detta är att sänka kostnaderna för att anställa. Exempelvis är arbetsgivaravgiften i Sverige idag drygt 31 procent. Den är tänkt att finansiera den enskildes socialförsäkringar. Där ingår avgifter för pension, sjukförsäkring, arbetsskadeavgift med mera. Men också en allmän löneavgift som helt saknar koppling till försäkringssystemen och som alltså är en ren löneskatt, precis som inkomstskatten.

Politiker bör inte lagstifta om löner. Istället borde man lagstifta om spelreglerna på arbetsmarknaden. Där ingår skatter. Är regeringen uppriktig i sin vilja att vilja öppna den svenska arbetsmarknaden för fler, behöver kostnaderna för anställning sänkas rejält. Det vore ingen dum idé att börja med att sänka arbetsgivaravgiften.

Men den här gången borde det göras generellt. Den borgerliga regeringen sänkte avgiften för unga under 25. Det skapade en del jobb, men till en stor kostnad. I Sverige är det dessutom inte bara unga som befinner långt ifrån arbetsmarknaden, utan även många äldre.

Att titta på förslaget som både Kristdemokraterna och Moderata ungdomsförbundet lagt fram, att de första 500 000 kronorna en människa tjänar i Sverige, vore också klokt. Det är en neutral och enkel kostnadssänkning för företagen.

Nu återstår att se om det politiska modet att genomföra kraftfulla åtgärder för att bryta segregationen finns hos regeringen.

 

Henrik Hall/SNB