2016-02-17 06:00

2016-02-17 06:00

Jobb utan ingång

När en syssla skapar värde kan ett jobb bli till. Det ökade värdeskapande som den arbetande bidrar med återspeglas i lönen. Utom i Sverige där människor måste prestera högt från dag ett.

Facket har länge drivit på för att öka lägstalönerna. Resultatet är en sammanpressad lönestruktur som hindrar många människor från att få ett första jobb. Personer i arbete har med tiden svårt att få full del av sitt värdeskapande. Arbetsgivarna har accepterat det, mot bättre vetande. Under hot om lagstiftning kan upplägget nu behöva ändras.

Under kort tid har alla Allianspartier lagt förslag kring att sänka trösklarna till arbetsmarknaden. Det senaste förslaget kring en ny jobbform kommer från Arbetsmarknadsekonomiska rådet, som finansieras av Svenskt Näringsliv men är oberoende. Rådet uppmanar fack och arbetsgivare att i avtalsrörelsen förhandla fram ett så kallat ingångsjobb. Precis som från de borgerliga partierna är kravet att ingångslönerna måste sänkas för att fler ska få möjlighet till ett jobb. Och det är bråttom med att få till ett avtal kring ingångsjobb, enligt professor Lars Calmfors som är rådets ordförande.

Att höga inträdeströsklar till arbetsmarknaden skapar utanförskap är inte nytt, men problemet har växt. Den stora tillströmningen av okvalificerad arbetskraft till höglönelandet Sverige har kraftigt förändrat situationen. Nyligen presenterad statistik från Arbetsförmedlingen visar att av 386 000 inskrivna arbetslösa är 145 000 personer födda utanför Europa. Det är 17 000 fler än för ett år sedan. Med 180 651 personer i Migrationsverkets mottagningssystem lär antalet fortsätta att öka.

Gruppen utlandsfödda i arbetslöshetsstatistiken rymmer stora variationer. Det är inte de högutbildade invandrarna som har svårast att hitta jobb. Utmaningar finns för dem, som att lära sig språket och anpassa sig till eventuellt ny arbetsordning. Värst är situationen för den invandrade okvalificerade arbetskraften . Analfabeter som inte kan svenska är nästan omöjliga att få i arbete när kollektivavtalens lägstalöner är högre än det värde personen kan producera. Ordningen är anpassad efter en arbetsmarknad som inte längre finns, då utbud och efterfrågan var annorlunda.

Samhället kan inte långsiktigt försörja den växande gruppen arbetslösa vars inträde på arbetsmarknaden hindras av nuvarande lägstalöner. Men att staten ska lagstifta om lönenivån är inte önskvärt. Tyvärr är det alternativet om fack och arbetsgivare inte tar sitt ansvar.

Fackets argument mot lägre ingångslöner är att de riskerar sprida sig till existerande jobb. Något som historiskt ansvarstagande fack och arbetsgivare bör kunna reglera mellan sig. Alternativet, att fortsätta utelåsningen av arbetskraft, är ohållbart för landet. Därför hotar lagstiftning, som gör att fack och arbetsgivare förlorar kontroll över arbetsmarknaden.

Det står klart vad avtalsrörelsen behöver leverera, det återstår bara att köpslå.

Edvard Hollertz/SNB

Facket har länge drivit på för att öka lägstalönerna. Resultatet är en sammanpressad lönestruktur som hindrar många människor från att få ett första jobb. Personer i arbete har med tiden svårt att få full del av sitt värdeskapande. Arbetsgivarna har accepterat det, mot bättre vetande. Under hot om lagstiftning kan upplägget nu behöva ändras.

Under kort tid har alla Allianspartier lagt förslag kring att sänka trösklarna till arbetsmarknaden. Det senaste förslaget kring en ny jobbform kommer från Arbetsmarknadsekonomiska rådet, som finansieras av Svenskt Näringsliv men är oberoende. Rådet uppmanar fack och arbetsgivare att i avtalsrörelsen förhandla fram ett så kallat ingångsjobb. Precis som från de borgerliga partierna är kravet att ingångslönerna måste sänkas för att fler ska få möjlighet till ett jobb. Och det är bråttom med att få till ett avtal kring ingångsjobb, enligt professor Lars Calmfors som är rådets ordförande.

Att höga inträdeströsklar till arbetsmarknaden skapar utanförskap är inte nytt, men problemet har växt. Den stora tillströmningen av okvalificerad arbetskraft till höglönelandet Sverige har kraftigt förändrat situationen. Nyligen presenterad statistik från Arbetsförmedlingen visar att av 386 000 inskrivna arbetslösa är 145 000 personer födda utanför Europa. Det är 17 000 fler än för ett år sedan. Med 180 651 personer i Migrationsverkets mottagningssystem lär antalet fortsätta att öka.

Gruppen utlandsfödda i arbetslöshetsstatistiken rymmer stora variationer. Det är inte de högutbildade invandrarna som har svårast att hitta jobb. Utmaningar finns för dem, som att lära sig språket och anpassa sig till eventuellt ny arbetsordning. Värst är situationen för den invandrade okvalificerade arbetskraften . Analfabeter som inte kan svenska är nästan omöjliga att få i arbete när kollektivavtalens lägstalöner är högre än det värde personen kan producera. Ordningen är anpassad efter en arbetsmarknad som inte längre finns, då utbud och efterfrågan var annorlunda.

Samhället kan inte långsiktigt försörja den växande gruppen arbetslösa vars inträde på arbetsmarknaden hindras av nuvarande lägstalöner. Men att staten ska lagstifta om lönenivån är inte önskvärt. Tyvärr är det alternativet om fack och arbetsgivare inte tar sitt ansvar.

Fackets argument mot lägre ingångslöner är att de riskerar sprida sig till existerande jobb. Något som historiskt ansvarstagande fack och arbetsgivare bör kunna reglera mellan sig. Alternativet, att fortsätta utelåsningen av arbetskraft, är ohållbart för landet. Därför hotar lagstiftning, som gör att fack och arbetsgivare förlorar kontroll över arbetsmarknaden.

Det står klart vad avtalsrörelsen behöver leverera, det återstår bara att köpslå.

Edvard Hollertz/SNB