2016-02-13 06:00

2016-02-13 06:00

Försvar utan motprestation

Använder regeringen en pappersloppa eller handleken sten, sax, påse för att fatta beslut? Frågan uppstår efter att utrikesminister Margot Wallström (S) i en riksdagsdebatt undvek att svara på vad regeringens beslutsunderlag var när den avvisade merparten av Frankrikes begäran om stöd till insatsen i Syrien.

Terrorattentaten i Paris den 13 november förra året skakade Frankrike och Europa. 130 människor dödades och hundratals fler skadades. Oskyldiga människor i Europa hade åter blivit mål. Efter händelsen begärde Frankrike hjälp av EU-länderna i Syrien-insatsen . Förfrågan stöds på en artikel i Lissabonfördraget som säger att medlemsstater är skyldiga att ge stöd och bistånd till en annan medlemsstat som utsätts för väpnat angrepp.

Trots att Utrikesdepartementets experter ska ha bedömt att spaningsinsatser med Jas Gripen är förenliga med folkrätten hävdade Margot Wallström att det var en folkrättslig gråzon. Wallströms argument att folkrätten hindrar Sverige att ingripa mot en terrororganisation som tagit kontroll över delar av en stats territorium är märklig. Ett sådant resonemang riskerar behandla den ockuperande terrorgruppen som en stat.

När Margot Wallström nyligen fick frågan i riskdagen av Karin Enström (M), vice ordförande i utrikesutskottet, om vad som spelade in när regeringen beslutade om stöd till Frankrike sade hon att det är: ”Omöjligt att tala om exakt hur man gör en helhetsbedömning.”Motiven till beslutet är intressant. I svaret ligger regeringens inställning till kampen mot terrorism. Men även bestämmer det Sveriges hållning till att ge –och i förlängningen –ta emot militärt stöd.

Debatten åskådliggör även underfinansieringen av försvaret. Kritiken har varit hård mot att Sverige inte skickat Jas Gripen till Syrien. Den pinsamma anledningen kan vara pengabrist. Dokument som TV4 Nyheterna (11/2) tagit del av visade att Försvarsmakten har förmågan att sända Jas Gripen men inte ekonomin till det. Ansvaret landar på politisk nivå. Finns viljan, finns resurserna.

Sverige har tidigare ställt upp militärt i internationella insatser som Afghanistan, Adenviken och Libyen. I Libyen-insatsen flög svenska Jas Gripen spaningsuppdrag. Vilket även borde vara fallet i Syrien.

Det är i Sveriges intresse att få ett slut på kriget i Syrien. Det mänskliga lidandet är enormt. Flyktingvågen från Syrien belastar oss stort här. Nu förlitar vi oss på att andra löser det.

Det ringa stödet till Frankrike är lika otillräckligt som Wallströms svar kring varför regeringen agerar som den gör. Kanske styr något annat än vad som direkt ligger på bordet. Insatsen i Syrien är inte FN-ledd. Det kan avskräcka regeringen som vill ha in Sverige i FN:s säkerhetsråd. Eller är det en pacifistisk ovilja i delar av regeringen som låter övergreppen i Syrien fortgå?

Vad är det som säger att Frankrike kommer att hjälpa oss i framtiden? Den säkerhetspolitiska eftersmaken riskerar att bli bitter när regeringen vill både ha och äta kakan.

Edvard Hollertz/SNB

Terrorattentaten i Paris den 13 november förra året skakade Frankrike och Europa. 130 människor dödades och hundratals fler skadades. Oskyldiga människor i Europa hade åter blivit mål. Efter händelsen begärde Frankrike hjälp av EU-länderna i Syrien-insatsen . Förfrågan stöds på en artikel i Lissabonfördraget som säger att medlemsstater är skyldiga att ge stöd och bistånd till en annan medlemsstat som utsätts för väpnat angrepp.

Trots att Utrikesdepartementets experter ska ha bedömt att spaningsinsatser med Jas Gripen är förenliga med folkrätten hävdade Margot Wallström att det var en folkrättslig gråzon. Wallströms argument att folkrätten hindrar Sverige att ingripa mot en terrororganisation som tagit kontroll över delar av en stats territorium är märklig. Ett sådant resonemang riskerar behandla den ockuperande terrorgruppen som en stat.

När Margot Wallström nyligen fick frågan i riskdagen av Karin Enström (M), vice ordförande i utrikesutskottet, om vad som spelade in när regeringen beslutade om stöd till Frankrike sade hon att det är: ”Omöjligt att tala om exakt hur man gör en helhetsbedömning.”Motiven till beslutet är intressant. I svaret ligger regeringens inställning till kampen mot terrorism. Men även bestämmer det Sveriges hållning till att ge –och i förlängningen –ta emot militärt stöd.

Debatten åskådliggör även underfinansieringen av försvaret. Kritiken har varit hård mot att Sverige inte skickat Jas Gripen till Syrien. Den pinsamma anledningen kan vara pengabrist. Dokument som TV4 Nyheterna (11/2) tagit del av visade att Försvarsmakten har förmågan att sända Jas Gripen men inte ekonomin till det. Ansvaret landar på politisk nivå. Finns viljan, finns resurserna.

Sverige har tidigare ställt upp militärt i internationella insatser som Afghanistan, Adenviken och Libyen. I Libyen-insatsen flög svenska Jas Gripen spaningsuppdrag. Vilket även borde vara fallet i Syrien.

Det är i Sveriges intresse att få ett slut på kriget i Syrien. Det mänskliga lidandet är enormt. Flyktingvågen från Syrien belastar oss stort här. Nu förlitar vi oss på att andra löser det.

Det ringa stödet till Frankrike är lika otillräckligt som Wallströms svar kring varför regeringen agerar som den gör. Kanske styr något annat än vad som direkt ligger på bordet. Insatsen i Syrien är inte FN-ledd. Det kan avskräcka regeringen som vill ha in Sverige i FN:s säkerhetsråd. Eller är det en pacifistisk ovilja i delar av regeringen som låter övergreppen i Syrien fortgå?

Vad är det som säger att Frankrike kommer att hjälpa oss i framtiden? Den säkerhetspolitiska eftersmaken riskerar att bli bitter när regeringen vill både ha och äta kakan.

Edvard Hollertz/SNB