2016-02-08 06:00

2016-02-08 06:00

Sverige behöver Nato

LEDARE: Försvar

Vår bild av kärnvapenhotet präglas fortfarande av populärkulturens version av det kalla kriget. Generaler på varsin sida om järnridån som nervöst fingrar på stora röda knappar. Ett tryck och sen är den ömsesidiga förintelsen ett faktum.

Även om kärnvapenbestyckade missiler finns kvar är det inte ett kärnvapenkrig mellan stormakter som borde ge oss i Sverige anledning att oroa oss. Det verkligt oroande är att Ryssland övar attacker med kärnvapen – mot Sverige.

Vad vi ser nu är att Ryssland håller på att bryta ett tabu kring kärnvapen. Uppenbarligen ser man inte längre kärnvapen enbart som avskräckning och något som man kan tillgripa som sista utväg.

På långfredagen år 2013, under vad som senare kommit att kallas ”ryska påsken”, övade Ryssland kärnvapenanfall mot den militära flygbasen Hagshult i Småland och mot Försvarets signalspaningsanstalt, FRA, på Lovön strax utanför Stockholm. Dessa uppgifter kommer från Natos årsrapport för år 2015 och är den första officiella bekräftelsen på att Sverige varit föremål för ett simulerat kärnvapenangrepp.

Pinsamt nog var alla svenska gripen-plan på marken på grund av ledighet över påskhelgen.

Ryssland har genomfört övningar där kärnvapen ingick även mot Nato-länder tidigare och även hotat Danmark med kärnvapen. Detta sammantaget med kriget i Georgien, annekteringen av Krim och invasionen av östra Ukraina inger anledning till oro.

Alla dessa tecken på det kraftigt försämrade Svenska säkerhetsläget verkar inte bita på Nato-motståndarna. Gamla ministrar och diplomater, såväl som kulturpersoner, verkar snarast försöka förklara alla luftrumskränkningar (och ubåtskränkningar) med att Sverige närmat sig Nato, bland annat genom värdlandsavtalet, och därför får finna sig i att Ryssland reagerar.

Så kan man inte resonera. Suveräna stater gör sina egna val. Om Ukraina vill närma sig EU är det inte en provokation som rättfärdigar en rysk invasion.

De senaste årens försämring av säkerhetsläget talar för ett svenskt medlemskap i Nato. Vi behöver det ömsesidiga skyddsåtagandet som artikel fem i Natostadagan ger. Det är en illusion att Sverige skulle kunna undvika att bli indraget i en konflikt i Östersjöområdet mellan Ryssland och de baltiska staterna, som vi för övrigt lovat hjälpa i händelse av krig.

Baltikums utsatta läge har nyligen uppmärksammats i en rapport från den amerikanska tankesmedjan Rand. De tre baltiska staterna, som är Nato-medlemmar, beräknas kunna erövras av Ryssland på mindre än tre dygn. Där, precis som i Ukraina och Georgien, finns ryska minoriteter som Putin plötsligt kan få för sig att vilja ”försvara”.

EU och Nato måste göra klart för Ryssland att ett angrepp på en medlemsstat inte är ett alternativ. Gränsen mot öst måste förstärkas och i detta har även Sverige en roll. Att stå utanför Nato-samarbetet och hoppas att vi kan hålla oss utanför en konflikt gynnar inte vår säkerhet i längden. Ska vi hålla gränsen i ett skarpt läge och stå emot ett kärnvapenhot måste vi göra det tillsammans med våra grannländer i Nato.

Greger Ekman/SNB

Även om kärnvapenbestyckade missiler finns kvar är det inte ett kärnvapenkrig mellan stormakter som borde ge oss i Sverige anledning att oroa oss. Det verkligt oroande är att Ryssland övar attacker med kärnvapen – mot Sverige.

Vad vi ser nu är att Ryssland håller på att bryta ett tabu kring kärnvapen. Uppenbarligen ser man inte längre kärnvapen enbart som avskräckning och något som man kan tillgripa som sista utväg.

På långfredagen år 2013, under vad som senare kommit att kallas ”ryska påsken”, övade Ryssland kärnvapenanfall mot den militära flygbasen Hagshult i Småland och mot Försvarets signalspaningsanstalt, FRA, på Lovön strax utanför Stockholm. Dessa uppgifter kommer från Natos årsrapport för år 2015 och är den första officiella bekräftelsen på att Sverige varit föremål för ett simulerat kärnvapenangrepp.

Pinsamt nog var alla svenska gripen-plan på marken på grund av ledighet över påskhelgen.

Ryssland har genomfört övningar där kärnvapen ingick även mot Nato-länder tidigare och även hotat Danmark med kärnvapen. Detta sammantaget med kriget i Georgien, annekteringen av Krim och invasionen av östra Ukraina inger anledning till oro.

Alla dessa tecken på det kraftigt försämrade Svenska säkerhetsläget verkar inte bita på Nato-motståndarna. Gamla ministrar och diplomater, såväl som kulturpersoner, verkar snarast försöka förklara alla luftrumskränkningar (och ubåtskränkningar) med att Sverige närmat sig Nato, bland annat genom värdlandsavtalet, och därför får finna sig i att Ryssland reagerar.

Så kan man inte resonera. Suveräna stater gör sina egna val. Om Ukraina vill närma sig EU är det inte en provokation som rättfärdigar en rysk invasion.

De senaste årens försämring av säkerhetsläget talar för ett svenskt medlemskap i Nato. Vi behöver det ömsesidiga skyddsåtagandet som artikel fem i Natostadagan ger. Det är en illusion att Sverige skulle kunna undvika att bli indraget i en konflikt i Östersjöområdet mellan Ryssland och de baltiska staterna, som vi för övrigt lovat hjälpa i händelse av krig.

Baltikums utsatta läge har nyligen uppmärksammats i en rapport från den amerikanska tankesmedjan Rand. De tre baltiska staterna, som är Nato-medlemmar, beräknas kunna erövras av Ryssland på mindre än tre dygn. Där, precis som i Ukraina och Georgien, finns ryska minoriteter som Putin plötsligt kan få för sig att vilja ”försvara”.

EU och Nato måste göra klart för Ryssland att ett angrepp på en medlemsstat inte är ett alternativ. Gränsen mot öst måste förstärkas och i detta har även Sverige en roll. Att stå utanför Nato-samarbetet och hoppas att vi kan hålla oss utanför en konflikt gynnar inte vår säkerhet i längden. Ska vi hålla gränsen i ett skarpt läge och stå emot ett kärnvapenhot måste vi göra det tillsammans med våra grannländer i Nato.

Greger Ekman/SNB