2016-01-20 08:09

2016-01-20 08:11

Chefen är ansvarig

LEDARE

De senaste veckorna har det framför allt varit tafsande män, kommunals utsvävningar och Margot Wallströms lägenhet som varit på tapeten.
Och det som fascinerar mig mest är att det är så många chefer som inte alls agerar som jag tycker att en chef ska agera.

Kanske beror det på att jag i hela mitt vuxna liv arbetat med en ansvarig utgivare – de senaste fem åren har jag själv varit det. Kanske beror det på att jag arbetat i små organisationer där chefens agerande omedelbart märks på arbetsplatsen.

Jag vet inte. Men jag vet att jag är förvånad över uttalanden från flera höga chefer.

Först var det polischefen som inte trodde att hans politiska åsikter skulle påverka hans anställda.

Och jag tänkte för mig själv ”menar du allvar?!?”

För naturligtvis påverkar en chefs åsikter arbetsklimatet och de anställdas sätt att agera. Och är det inte därför man vill bli chef? För att man har en åsikt om hur något ska göras och tror att man kan få folk med sig på det tåget?

Och naturligtvis påverkar man de anställda. Både direkt och indirekt. Både genom det man säger och det man gör.

Om jag åker hem till prenumeranter som inte fått tidningen är det väl självklart att jag sänder signalen att prenumeranterna är det viktigaste vi har? Om jag åker runt i skolor och pratar tidning, yttrandefrihet och demokrati och publicerar elevers insändare lär det väl inte gå medarbetarna förbi att jag tycker att det prioriterat i mitt jobb? Lägg till detta de idéer och tips jag kommer med, mina synpunkter på tidningarna osv. Jag både hoppas och tror att mina åsikter påverkar dem jag jobbar ihop med.

Sedan kom ordförande för kommunal som först gjorde sig oanträffbar för media och sedan sa att hennes medarbetare fått ta smällen för att det inte var hennes ansvarsområden. ?!?!?!?????!?!?!

Som högste chef är väl allt hennes ansvarsområde – eller?

Det första ansvarsområdet är att skydda sina medarbetare.

Att delegera arbetsuppgifter är naturligtvis nödvändigt. Men som högste chef är du ansvarig för verksamheten och det arbetsklimat som finns på arbetsplatsen.

Jag är ju till exempel ansvarig utgivare hela tiden. Naturligtvis är jag inte på plats dygnet runt året runt – men det som publiceras är fortfarande mitt ansvar. Därav följer att det är mitt ansvar att forma rutiner och ett arbetsklimat så att saker och ting fungerar även när jag inte är fysiskt närvarande. Alla ska vara medvetna om vilken sorts tidning vi strävar mot så att det ska fungera lika bra utan Catta.

Vi är alla människor. Vi blir trötta, distraherade, oroade och är inte på topp alltid. Alltså begås misstag. Det är oundvikligt. Men även där är det mitt ansvar som chef att inte pressa folk för hårt. Att vara uppmärksam på signaler. Att säga att det räcker det duger när det inte finns möjligheter att komma längre.

Jag inser att det är skillnad på en liten och på en rikstäckande organisation. Men även de i toppen av en jätteorganisation har ju femton närmaste medarbetare som de kan påverka som i sin tur påverkar ytterligare medarbetare...

Tyvärr är jag ju också människa – så det är alldeles för sällan jag mäktar med att leva upp till allt detta jag skrivit om. Men det ändrar inte faktum att det är just detta jag tagit på mig.

Det är mitt ansvarsområde, ingen annans.

Och att skylla på någon annan när jag misslyckas. Det gör man inte.

Fast det allra viktigaste att komma ihåg som chef är Jethro Gibbs regel #51: Sometimes you´re wrong.

 

 

 

 

 

Kanske beror det på att jag i hela mitt vuxna liv arbetat med en ansvarig utgivare – de senaste fem åren har jag själv varit det. Kanske beror det på att jag arbetat i små organisationer där chefens agerande omedelbart märks på arbetsplatsen.

Jag vet inte. Men jag vet att jag är förvånad över uttalanden från flera höga chefer.

Först var det polischefen som inte trodde att hans politiska åsikter skulle påverka hans anställda.

Och jag tänkte för mig själv ”menar du allvar?!?”

För naturligtvis påverkar en chefs åsikter arbetsklimatet och de anställdas sätt att agera. Och är det inte därför man vill bli chef? För att man har en åsikt om hur något ska göras och tror att man kan få folk med sig på det tåget?

Och naturligtvis påverkar man de anställda. Både direkt och indirekt. Både genom det man säger och det man gör.

Om jag åker hem till prenumeranter som inte fått tidningen är det väl självklart att jag sänder signalen att prenumeranterna är det viktigaste vi har? Om jag åker runt i skolor och pratar tidning, yttrandefrihet och demokrati och publicerar elevers insändare lär det väl inte gå medarbetarna förbi att jag tycker att det prioriterat i mitt jobb? Lägg till detta de idéer och tips jag kommer med, mina synpunkter på tidningarna osv. Jag både hoppas och tror att mina åsikter påverkar dem jag jobbar ihop med.

Sedan kom ordförande för kommunal som först gjorde sig oanträffbar för media och sedan sa att hennes medarbetare fått ta smällen för att det inte var hennes ansvarsområden. ?!?!?!?????!?!?!

Som högste chef är väl allt hennes ansvarsområde – eller?

Det första ansvarsområdet är att skydda sina medarbetare.

Att delegera arbetsuppgifter är naturligtvis nödvändigt. Men som högste chef är du ansvarig för verksamheten och det arbetsklimat som finns på arbetsplatsen.

Jag är ju till exempel ansvarig utgivare hela tiden. Naturligtvis är jag inte på plats dygnet runt året runt – men det som publiceras är fortfarande mitt ansvar. Därav följer att det är mitt ansvar att forma rutiner och ett arbetsklimat så att saker och ting fungerar även när jag inte är fysiskt närvarande. Alla ska vara medvetna om vilken sorts tidning vi strävar mot så att det ska fungera lika bra utan Catta.

Vi är alla människor. Vi blir trötta, distraherade, oroade och är inte på topp alltid. Alltså begås misstag. Det är oundvikligt. Men även där är det mitt ansvar som chef att inte pressa folk för hårt. Att vara uppmärksam på signaler. Att säga att det räcker det duger när det inte finns möjligheter att komma längre.

Jag inser att det är skillnad på en liten och på en rikstäckande organisation. Men även de i toppen av en jätteorganisation har ju femton närmaste medarbetare som de kan påverka som i sin tur påverkar ytterligare medarbetare...

Tyvärr är jag ju också människa – så det är alldeles för sällan jag mäktar med att leva upp till allt detta jag skrivit om. Men det ändrar inte faktum att det är just detta jag tagit på mig.

Det är mitt ansvarsområde, ingen annans.

Och att skylla på någon annan när jag misslyckas. Det gör man inte.

Fast det allra viktigaste att komma ihåg som chef är Jethro Gibbs regel #51: Sometimes you´re wrong.

 

 

 

 

 

  • Catarina Forsberg