2016-01-18 06:00

2016-01-18 06:00

Diskussion som hamnat helt snett

LEDARE

Sedan strax före jul har det diskuterats hur man ska få bukt med rökandet bland eleverna på Möckelngymnasiet.

Det råder rökförbud på skolan, och ansvariga har beslutat att ge eleverna kvarsittning om de röker på skolans område.

Detta har upprört många – inte bara elever.

Jag är vuxen nog att själv bestämma om jag röker eller inte. Rektorn kan inte tvinga mig att sluta röka och Jag tycker inte att skolan ska bry sig om det. Vi är vuxna nog att bestämma sådant själv är några av kommentarerna.

Men det är det heller aldrig någon som har sagt.

Det har aldrig handlat om att lärare eller rektorer ska bestämma huruvida ungdomarna röker eller inte. Det är mycket riktigt ett beslut som de själva – eventuellt med föräldrarna inblandade – måste fatta.

Däremot är skolan en arbetsplats.

Och på alla arbetsplatser finns det regler.

Om man har fasta arbetstider eller flexar. Hur lång lunch man har. Om och i så fall var man får röka.

Det är inte svårare än så.

På NWT:s huvudkontor i Karlstad finns det enda askfatet på väldigt behörigt avstånd från byggnaden. Dit kan du gå på din lunch och röka.

Det ska respekteras.

Så enkelt är det.

Om nu eleverna är så mogna och förståndiga så borde de inse detta – annars lär det bli svårt för dem när de ska ut i arbetslivet.

Å andra sidan kan man säga att det är viktigt att se till att man kan genomdriva de beslut som fattas. Och i detta fall kunde man kanske förutsett att på en så stor arbetsplats som Möckelngymnasiet skulle det vara förenat med ganska stora problem att se till att rökförbudet på skolans område skulle kunna upprätthållas.

Huruvida det är enligt lagboken för skolan att hota med kvarsittning för elever som röker eller inte återstår att se. Ärendet ligger hos Skolinspektionen för avgörande.

Det kanske inte alls är OK att hota – i flera fall myndiga – elever med kvarsittning. Det kanske måste till någon annan lösning. Eller så är det helt i sin ordning att sätta upp regler och tydligt förklara vilka konsekvenser det får om man bryter mot dem.

Någonstans har jag sett förslaget på en rökruta – kanske kan det var en framkomlig kompromiss?

Men att skolan är en arbetsplats där arbetsledare och ansvariga har all rätt i världen att skapa regler som ska respekteras – det borde vara kristallklart för alla.

Catarina Forsberg

Det råder rökförbud på skolan, och ansvariga har beslutat att ge eleverna kvarsittning om de röker på skolans område.

Detta har upprört många – inte bara elever.

Jag är vuxen nog att själv bestämma om jag röker eller inte. Rektorn kan inte tvinga mig att sluta röka och Jag tycker inte att skolan ska bry sig om det. Vi är vuxna nog att bestämma sådant själv är några av kommentarerna.

Men det är det heller aldrig någon som har sagt.

Det har aldrig handlat om att lärare eller rektorer ska bestämma huruvida ungdomarna röker eller inte. Det är mycket riktigt ett beslut som de själva – eventuellt med föräldrarna inblandade – måste fatta.

Däremot är skolan en arbetsplats.

Och på alla arbetsplatser finns det regler.

Om man har fasta arbetstider eller flexar. Hur lång lunch man har. Om och i så fall var man får röka.

Det är inte svårare än så.

På NWT:s huvudkontor i Karlstad finns det enda askfatet på väldigt behörigt avstånd från byggnaden. Dit kan du gå på din lunch och röka.

Det ska respekteras.

Så enkelt är det.

Om nu eleverna är så mogna och förståndiga så borde de inse detta – annars lär det bli svårt för dem när de ska ut i arbetslivet.

Å andra sidan kan man säga att det är viktigt att se till att man kan genomdriva de beslut som fattas. Och i detta fall kunde man kanske förutsett att på en så stor arbetsplats som Möckelngymnasiet skulle det vara förenat med ganska stora problem att se till att rökförbudet på skolans område skulle kunna upprätthållas.

Huruvida det är enligt lagboken för skolan att hota med kvarsittning för elever som röker eller inte återstår att se. Ärendet ligger hos Skolinspektionen för avgörande.

Det kanske inte alls är OK att hota – i flera fall myndiga – elever med kvarsittning. Det kanske måste till någon annan lösning. Eller så är det helt i sin ordning att sätta upp regler och tydligt förklara vilka konsekvenser det får om man bryter mot dem.

Någonstans har jag sett förslaget på en rökruta – kanske kan det var en framkomlig kompromiss?

Men att skolan är en arbetsplats där arbetsledare och ansvariga har all rätt i världen att skapa regler som ska respekteras – det borde vara kristallklart för alla.

Catarina Forsberg