2016-01-11 06:00

2016-01-11 06:00

Välkomna till vardagen

POLITIK

Det är turbulent inom Sverigedemokraterna i Karlskoga.

Medlemmar hoppar av och polisen har att ta ställning till anklagelser om urkundsförfalskning.

Och jag är inte förvånad alls.

Jag har aldrig varit aktiv i ett politiskt parti, men väl i en idrottsförening och i en biståndsorganisation.

Och väldigt snabbt upptäcker man ett par saker som man kanske inte hade tagit med i beräkningen.

För det första inser man att det kräver mycket hårt arbete. Handlingar ska läsas. Blanketter ska fyllas i. Myndigheter ska hållas informerade. Möten ska organiseras. Protokoll ska skrivas, skrivas under och distribueras. Och mycket, mycket annat.

För det andra upptäcker man att fastän man jobbar för samma sak så finns det lika många åsikter om hur målet ska nås som det finns medlemmar. Eller i alla fall nästan lika många... Det i sin tur kräver överläggningar, kompromissande och ett evigt givande och tagande för att driva verksamheten framåt.

Det tar kraft, tid och en sjuhelsikes massa engagemang.

Och nu pratar jag om organisationer som har ett, uttalat mål. Inte om ett politiskt parti som – i alla fall i retoriken – anser sig kunna ansvara för hela samhället.

Dessutom har väl de som är aktiva i SD insett att de inte spelar någon roll över huvud taget i Karlskogas politiska liv. Deras röster är oväsentliga och ingen lyssnar på vad de säger - vilket inte varit mycket hittills - eller samarbetar med dem.

Till och med Miljöpartiet – som ändå varit ett fungerande parti i årtionden – har fått allvarliga problem när de nu för första gången sitter i regeringsställning och deras plakatpolitik möter verkligheten. Hur ska de då inte vara för Sverigedemokraterna som knapp blivit rumsrena?

Och för Sverigedemokraterna misstänker jag att just retoriken och verkligheten ställer till extra stora problem.

För oavsett om du sökt dig till SD för att du tror på Åkessons retorik eller om du gått med i partiet för att du anser att järnrörsmannen är partiets sanna ansikte så kommer verkligheten att vara besvärlig.

För SD är ett enfrågeparti. Utöver budskapet att vi ska ”bevara det svenska svenskt” har de inget att komma med.

Så trots allt hårt arbete kommer inte medlemmarna överens, och något reellt inflytande över politiken i Karlskoga får partiet inte.

Och till råga på allt så visar det sig att partiets retorik och verkligheten krockar så det slår gnistor om det.

Vad de före detta Sverigedemokraterna nu kommer att göra och vad de eventuellt har får plan för sitt fortsatta politiska arbete återstår att se.

Jag tvivlar på att livet som politisk vilde är så mycket enklare eller mer givande...

Medlemmar hoppar av och polisen har att ta ställning till anklagelser om urkundsförfalskning.

Och jag är inte förvånad alls.

Jag har aldrig varit aktiv i ett politiskt parti, men väl i en idrottsförening och i en biståndsorganisation.

Och väldigt snabbt upptäcker man ett par saker som man kanske inte hade tagit med i beräkningen.

För det första inser man att det kräver mycket hårt arbete. Handlingar ska läsas. Blanketter ska fyllas i. Myndigheter ska hållas informerade. Möten ska organiseras. Protokoll ska skrivas, skrivas under och distribueras. Och mycket, mycket annat.

För det andra upptäcker man att fastän man jobbar för samma sak så finns det lika många åsikter om hur målet ska nås som det finns medlemmar. Eller i alla fall nästan lika många... Det i sin tur kräver överläggningar, kompromissande och ett evigt givande och tagande för att driva verksamheten framåt.

Det tar kraft, tid och en sjuhelsikes massa engagemang.

Och nu pratar jag om organisationer som har ett, uttalat mål. Inte om ett politiskt parti som – i alla fall i retoriken – anser sig kunna ansvara för hela samhället.

Dessutom har väl de som är aktiva i SD insett att de inte spelar någon roll över huvud taget i Karlskogas politiska liv. Deras röster är oväsentliga och ingen lyssnar på vad de säger - vilket inte varit mycket hittills - eller samarbetar med dem.

Till och med Miljöpartiet – som ändå varit ett fungerande parti i årtionden – har fått allvarliga problem när de nu för första gången sitter i regeringsställning och deras plakatpolitik möter verkligheten. Hur ska de då inte vara för Sverigedemokraterna som knapp blivit rumsrena?

Och för Sverigedemokraterna misstänker jag att just retoriken och verkligheten ställer till extra stora problem.

För oavsett om du sökt dig till SD för att du tror på Åkessons retorik eller om du gått med i partiet för att du anser att järnrörsmannen är partiets sanna ansikte så kommer verkligheten att vara besvärlig.

För SD är ett enfrågeparti. Utöver budskapet att vi ska ”bevara det svenska svenskt” har de inget att komma med.

Så trots allt hårt arbete kommer inte medlemmarna överens, och något reellt inflytande över politiken i Karlskoga får partiet inte.

Och till råga på allt så visar det sig att partiets retorik och verkligheten krockar så det slår gnistor om det.

Vad de före detta Sverigedemokraterna nu kommer att göra och vad de eventuellt har får plan för sitt fortsatta politiska arbete återstår att se.

Jag tvivlar på att livet som politisk vilde är så mycket enklare eller mer givande...

  • Catarina Forsberg